Från Credos torn

Deltagelsen af Katholikker ved Universitetsstudiet i Tyskland
er af Prof. Dr. Allgeier i Freiburg Breisgau blevet statistisk underssøgt. Katholikkerne udgjorde efter ham i Sommersemesteret 1929 27,5 % af alle Studerende. (Deraf faldt der 28,1 % paa Universiteterne, 21,1 % paa tekniske Højskoler.) Da den protestantiske Konfession opviser 64 % af Befolkningscifret, den katholske 32 % , ser man heraf, at der fra de 27,5 % Studerende til de ventede 32 % Deltagere endnu er et langt Spring, selv om der i de senere Aar er sket meget for at udfylde Hullet.

Katholsk Aktion har i Diøceset Detroit
i Amerika antaget kæmpemæssige Dimensioner. Rey. Father Coughlin har i flere Maaneder hver Søndag Aften i Radio talt om den katholske Kirkes Stilling til det sociale Spørgsmaal; i Særdeleshed har han taget Leo XIIIs Arbejderencyklika op til Behandling. Fra 22 amerikanske Stationer er hans Ord blevet udsendt. Father Coughlin begyndte med at tale i Detroits lokale Sender om Temaet: Tilbage til Kristi og Kirkens Principper i Samfundsøkonomien! Han arbejder med et rig, holdigt Anskuelsesmateriale, han faar tilsendt fra Embedsmænd i Washington og fra kendte Statsøkonomers Bureauer. Efter hvert Foredrag kan Father Coughlin gøre Regning paa at faa en 50,000 Forespørgsler, som kommer fra alle Lag af Folket: Katholikker, Protestanter, Jøder og Fritænkere. 52 Præster er sat til at besvare Brevene. Bl. a er der som Svar paa Forespørgslerne blevet sendt 20.000 Eksemplarer af Encyklikaen »Rerum novarum». Radiostationerne regner Lytternes Tal til langt over 10 Millioner. De fleste Forespørgere udtrykker deres store Forbavselse over den katholske Kirkes faktiske Stilling til Nutidens samfundsøkonomiske og sociale Problemer. Ikke faa tilstaar, at de ved Radioforedragene har fundet Vejen tilbage til Kirken. Men det smukkeste Resultat er sikkert det, at mange Fordomme derved er udryddet. Da kapitalistiske Kredse klagede i Washington og hos Detroits Biskop for at bringe Father Coughlin til Tavshed, fremkaldte det en Adresse med 1/2 Million Underskrifter til Førdel for Father Coughlin.

Etnologisk Institut ved Universitetet i Wien,
som staar under Steylerpateren Prof. Dr. Koppers Ledelse, har paabegyndt et Værk, der er af stor Betydning for Etnologi, Arkæologi og Linguistik: »Wienerbeitræge zur Kulturgeschichte und Linguistik». Værket bygger paa den kulturhistoriske Forksningsmetode og kommer til at behandle den menneskelige Kulturs Fortid, forhistorisk Arkæologi og Naturfolkenes Sprog. Ogsaa de historisk indstillede Nabovidenskaber: Samfundsøkonomiens Historie, Rettens og Religionens vil blive behandlet i Serien, hvoraf første Bind allerede foreligger. Det faas gennem etnologisk Institut, Wiens Universitet I., Neue Hofburg.

Ved Jesu Hjertes Universitet i Milano
grundlagdes for kort Tid siden et nyt Centrum for katholsk Socialforskning: »Den katholske Union
for sociale Videnskaber». Lederen er Rektor P. Gemelli. Unionen vil fremme Katholikkernes socialvidenskabelige Bestræbelser og retter sin særlige Opmærksomhed paa den Indflydelse, den katholske Lære har udøvet paa Folkenes Kultur- og Socialordning. Den udgiver et bibliografisk Blad, som optegner alle socialvidenskabelige Nyheder, omtaler de betydeligste af dem og giver et Overblik over førende Fag-Tidsskrifter og deres vigtigste Artikler.

Aarbogen for »Bønnens Apostolat»
1931 beretter, at 75 Nationer er indlemmet i Foreningen. De 75 Nationer fordeler sig paa 1024 Diøceser.

Strejflys over Svejtserkatholikkernes politiske Presse
kaster en Artikel i »Schweizerische Rundschau» af Priv. Doc. Dr. J. Lorenz. Tallet paa de katholske politiske Organer er overraskende stort, som delvis finder sin Forklaring i, at Provinspressen der som i Holland kan glæde sig ved større Popularitet end Tilfældet er i andre Lande. Kantonbladene besidder en mere afgørende Betydning for Paavirkningen af Folket i politisk Øjemed end den saakaldte »store Presse». Efter Aviskatalogens sidste Statistik findes der i alt 69 katholske Aviser med politisk Farve. 12 af dem udkommer en Gang ugentlig, 19 2 Gange om Ugen, 18 3–4 Gange, 17 6 Gange og 3 7 Gange ugentlig. Det ugentlige Tal paa Aviseeksemplarer er 200.000. En Sammenligning med den ikke-katholske Presse fører til det Resultat, at 11 ikke-katholske Dagblade hver for sig har omtrent det samme Oplag, som den katholske Presse tilsammen. Der gives i Svejts 250.000 katholske Familier, altsaa endnu 50.000, der ikke holder katholske Aviser. At Tallet 50.000 egentlig er regnet for lavt, ses af den Kendsgerning, at mange Familier holder flere katholske Aviser paa en Gang. Til Slut anbefaler Dr. Lorenz at udstyre de katholske Blade, baade hvad Tekst og Teknik angaar, saaledes, »at Betalingen for Abonnementet ikke bliver et Offer, men en Gave, der gives med Glæde.»

Katolicismen i Spanien 
Osservatore Romano skriver: De nya valen i Spanien blevo en besvikelse för det socialistiska partiet, som dock lyckats erövra ett avsevärt antal platser, liksom för regeringspartiet, som trots valterrorn och trots sin förhandställning icke vunnit den förkrossande seger, som man hoppats på. Det kommunistiska partiet, själen i de i Maj begångna våldsdåden, har fullständigt upprivits. Emellertid hava de politiska grupper, som äro mer eller mindre fientligt stämda mot Kyrkan, fått majoritet. Katolikerna hava å sin sida gjort allt, som kunnat göras under nuvarande förhållanden. Där de oförhindrat kunnat arbeta (framför allt i provinsen Salamanca, Navarra och i de baskiska provinserna) har deras valseger varit fullständig och obestridd. Tidningarna »Debate» och »Siglo futuro» beteckna katolikerna trots allt som »morgondagens segrare».

I julihäftet av »Stimmen der Zeit» har den lärde jesuitpatern M. Pribilla utrett spörsmålet hur det kunde vara möjligt, att en monarki med den ålder och det anseende, som den spanska hade, på en gång störtade samman och utan motstånd gav plats åt republiken. Blott ödesdigra försummelser och svåra felsteg, anser Pater Pribilla, kunna förklara en sådan utveckling. Ett ödesdigert fel har monarkien begått genom att allt för länge tåla diktaturen, som icke uppnått sitt mål och som genom att kväva friheten till kritik förlorat all blick för det verkliga läget. Likaså hava katolikerna felat genom att allt för mycket och länge understödja diktaturen. De vilda utbrott av religionshat, som kommo till synes i maj i år, hade sin särskilda orsak. Det är en fiktion, att Spanien (liksom andra katolska länder) varit ett »helt katolskt» land. Reformationens, den franska revolutionens, rationalismens, liberalismens och socialismens idéer hava satt djupa spår också i katolska länder. Därtill kom Moskwas underjordiska uppviglingsarbete, och så har ett annat Spanien uppstått, som lämnat spår efter sig i kyrkornas och klostrens rykande ruiner.

Den katolska Kyrkan i Spanien och därmed också världskyrkan har genom den spanska monarkiens fall förlorat ett betydelsefullt yttre stöd, men om denna händelse skall lända till välsignelse eller icke, beror väsentligen på de spanska katolikernas hållning. Katolikerna böra icke – ihågkommande Leo XIII:s maningar – låta händelserna sköta sig själva. Sina franska trosfränders fel måste de undvika och handla efter de tyska katolikernas exempel. Det relativt stora antalet troende katoliker kan utgöra en viss ersättning för ännu saknade organisationer. Genom positivt medarbetande, genom inställning på det väsentliga och genom att icke klamra sig fast vid innehållslösa former, som överlevt sig själva, skulle de spanska katolikerna, förklarar Pater Pribilla, kunna bidraga till att åter föra in statslivet i normala banor, att minska den religionsfientliga radikalismens faror och att skaffa det kyrkliga livet en jämförelsevis säker grundval.

Negerfrågan och katolska Kyrkan i U. S. A.
Den helige Josefs sällskap, som ägnar sig uteslutande åt missionsarbete bland negrerna i Amerika, kan nu blicka tillbaka på ett 60-årigt välsignelserikt arbete. Sällskapet räknar något över 100 präster. Men vad förslår det, kan man fråga, för, Förenta Staternas mer än 12 millioner färgade? Emellertid äro 8 millioner bland dem ännu hedningar mitt i ett land, som kallar sig kristet. Över 3 1/2 million tillhör olika protestantiska sekter, framför allt metodister och baptister, och blott ungefär 400.000 äro katoliker.

Den amerikanske negern är icke oförstående för religionen, han är tvärtom snarare religiöst anIagd och sinnad. Hur kommer det sig då, att blott tre av hundra färgade äro katoliker? Den, som känner negrernas historia och situation i synnerhet i sydstaterna, förvånar sig icke däröver. I vissa av sydstaterna uppgår antalet katoliker blott till 2 %. I staten Georgia finns på 160 invånare blott 1 katolik. I Nord-Carolina är det ännu sämre, nämligen 271:1.

Som bekant kommo negrerna icke till Amerika av fri vilja, utan släpades dit som slavar. I fråga om religion följde negerslavarna mestadels sina herrars bekännelse. Plantageägarna i sydstaterna voro nästan uteslutande protestanter. Blott i Maryland, Louisiana, Florida och Texas voro ett större antal katoliker bosatta. Genom president Abraham Lincolns proklamation av den 1 januari 1863 blev visserligen slaveriet avskaffat, men slavarnas religion ändrades icke. Läget försämrades under de följande åren genom bristen på katolska präster, enbart i en del av Louisiana lära 30,000 negrer hava gått förlorade för vår Kyrka.

Väl hade påvarna från Pius II till Leo XIII höjt sina röster not negrernas förslavande, väl hade provinsialkoncilierna i Baltimore gått in för negrernas omvändelse, men brist på missionärer och penningemedel omöjliggjorde större resultat. Först under de senaste två årtiondena har negermissionen, särskilt tack vare det systematiska understöd, som erhålles från den storslagna inre missionens verksamhetsområden i U. S. A., gjort mera betydande framsteg. Jämte nämnda Josefssällskap, som uteslutande grundades för att omvända de färgade, hava fäderna av det gudomliga Ordet (Steylermissionärer) med utgångspunkt från sin storartade central i Techny (Illinois) grundat ett stort antal missionsstationer och skolor. Likaså underhålla fäderna av den helige Ande 50 missionsstationer.

I Nordamerika, särskilt i de större städerna, såsom New York, Chicago o. s. v., finnas redan flera katolska församlingar. Bland de bildade negrerna framträder en viss dragning till katolicismen. Just negern ser långt bättre än de flesta vita, att endast den katolska Kyrkan är i stånd att lösa rasproblemet på ett tillfredsställande sätt.

Icke bevisa, blott ihärdigt påstå – ett tidstecken
Den katolska veckotidskriften »America» i New York hävdar för Förenta Staternas vidkommande, men det gäller tyvärr lika mycket hela den västerländska kulturvärlden: att bevis nu för tiden många gånger icke göra något intryck på människor, utan blott ständigt och oavlåtligen upprepade påståenden. Kanske har hela världen fördärvats genom det moderna annonseringssystemet, skriver tidningen. Ingen propagandist, som något förstår sin sak, bevisar nu för tiden förtjänsterna hos det av honom lovordade föremålet; han säger helt enkelt, att det är det bästa, förträffligaste, verksammaste, och han säger det 500 gånger, tills folk tro det efter den 499:e gången. Huru ofta hava icke katolikerna med stor vetenskaplig apparat bevisat, att Galilei icke torterats av Kyrkan, att jesuiterna icke förfäkta satsen: ändamålet helgar medlen o. s. v., o. s. v.? Har allmänheten låtit sig övertyga därav? Nej. Varför icke? Emedan det enkla upprepandet av ett påstående gör ett långt större intryck än alla bevis. Ja, bevis hava i våra dagar något misstänkt över sig: Varför försöker han bevisa sin sak, om han är säker på den? – så frågar sig folk. Har därför icke Hilaire Belloc rätt, när han påstår, att katolikerna borde om och om igen utan alla bevis (som naturligtvis finnas) framhålla vissa av kyrkohistoriens grundsanningar, och när de tillräckligt ofta upprepats, skola de utan motsägelse ingå i allmänna medvetandet.

Tyskland
Sedan 1926 existerar i Tyskland en kvinnlig hjälpförening för prästvokationer, grundad med påven Pius XI:s gillande, vars medlemmar genom bön, kristligt familjeliv och kärleksgåvor vilja väcka, befordra och understödja prästvokationer. Hjälpföreningen, som har sin central i Freiburg i Br., är verksam i ärkestiften Freiburg, Breslau, Köln och München-Freising samt i flera andra stift och räknar f. n. 50,000 medlemmar. Lokalföreningarna sortera under stiftets biskop, och inkomsterna ställas till biskoparnas förfogande för understöd åt behövande prästkandidater. Påven och biskoparna hava upprepade gånger uttalat sitt erkännande av denna verksamhet.

För närvarande finnas i Tyskland 74 exercitiehus och 5 exercitietidskrifter. Under 1929 deltogo mer än 100,000 tyska lekmän i andliga övningar.

Understöd åt konvertiter
»Converts’ Aid Society», som är en organisation för understöd åt konvertiter, vilka genom att återvända till Moderkyrkan råkat i ekonomiska svårigheter, avhöll för kort tid sedan sitt årsmöte, vid vilket utom kardinal Bourne hertigen av Marlborough, Viscount Fitz-Alan och greven av Iddlesleigh (som konvertiter) voro närvarande. Under det tilländalupna räkenskapsåret hade 15,825 Pounds sterling utbetalts i understöd. Kardinal Bourne betonade med särskild kraft de engelska katolikernas utomordentliga frikostighet, när det gällde behov, som allmänt erkändes som trängande. Ärkebiskop Downy av Liverpool betecknade många moderna konvertiter som vår tids egentliga martyrer, emedan de icke sällan för sin nya tros skull måste avstå från allt, som vanligen ger livet dess värde.

Katolicismens växande anseende i Förenta Staterna
Den antikatolska våg, som för ung. två år sedan gick genom Förenta Staterna, synes nu hava betydligt avtagit i styrka. Framför allt bevisas detta av att den antikatolska sekten Ku-Klux-Klan går sin upplösning till mötes. År 1925 räknade den 9 millioner anhängare, nu har den blott ungefär 30,000. Flera av dess ledare sitta i fängelse antingen för mord eller stöld. Ett annat bevis på den tilltagande toleransen mot katolicismen är det mottagande som den påvlige encyklikan om äktenskapet fått. Det faktum, att New York Times satte alla krafter i rörelse för att kunna offentliggöra encyklikan in extenso 24 timmar efter dess utsändande, visar vilken vikt Amerika tillmäter påvens ord. Hela amerikanska pressen har ingående kommenterat dokumentet. Helt naturligt finnas bland de protestantiska tidningarna många, som sökt vanställa detsammas innehåll.

Frankrike
Den åttonde franska eukaristiska nationalkongressen har nyligen ägt rum i Lille. Samtidigt firades de internationella eukaristiska kongressernas 50-års jubileum – den första hölls nämligen i Lille år 1881. Kongressens huvuduppgift var att påvisa, att deltagandet i det eukaristiska nådelivet är den verksammaste kraften för upprättandet av Gudsriket på jorden, Kristi konungadöme. Fyra kardinaler och omkring 60 ärkebiskopar och biskopar voro närvarande; påvlig legat var kardinal Liénart. I den stora barnprocessionen deltogo 50,000 barn och i den högtidliga eukaristiska slutprocessionen ungefär 200,000 personer.

Katolska biblar i för»reformatorisk» tid
En av de punkter i den protestantiska apologetiken, varvid man mest hårdnackat fasthåller, är påståendet, att den katolska Kyrkan under tiden före reformationen undanhållit lekmännen bibeln och att densamma först genom Luther blivit känd bland folket. Denna legend är visserligen för länge sedan vederlagd genom den katolska forskningen, men den återupplivas icke desto mindre allt som oftast från protestantiskt håll. Det är därför intressant att i en nyligen offentliggjord statistik se, att i våra dagar i olika bibliotek i Europa och Amerika finnas 5,437 biblar, som trycktes under åren 1450–1500 (i 124 olika upplagor).