Från liv till död – en förvänd påskdag i Sri Lanka

av PETER SCHALK

Den som besöker Sri Lanka får ofta höra att Sri Lanka är ett buddhistiskt land. Informatören kan referera till det faktum att buddhismen är landets majoritetsreligion. Det kan också tolkas som att buddhismen är den enda religionen i Sri Lanka, men ett sådant påstående skulle skapa konflikter. Påståendet stämmer bara om alla representanter för hinduismen, islam och kristendomen ses som andra klassens medborgare. Sri Lankas konstitution från 1978 garanterar religionsfrihet för troende av alla religioner, men slutsatsen är samtidigt att buddhismen har en speciell position som definieras som ”främst”.

Alla religioner i Sri Lanka är relaterade till etniska attribut, vars nomenklatur tas från Sri Lankas officiella statistik för 2012. En religion är inte bara en religion av universell karaktär; en religion i Sri Lanka är också provinsiell. En buddhist är sinhala­talande och kommer antingen från höglandet eller låglandet. En katolik är antingen tamiltalande och kommer från norr eller är sinhalatalande och kommer från söder. Tamiltalande och sinhalatalande katoliker är ofta engagerade i stridssamtal.

Statistiskt sett är de flesta buddhisterna sinhalatalande, och utgör 74 procent av befolkningen på 20 359 000 individer i folkräkningen 2012. Buddhismen klassificeras också exklusivt och uteslutande som theravada.

De flesta hinduer i Sri Lanka är tamil­talande, och gruppen är sammansatt av Sri Lanka-tamiler som utgör 11,2 procent av befolkningen och indiska tamiler som utgör 4,1 procent av befolkningen. Sri Lanka-­tamiler är främst lokaliserade till norra och östra provinsen och indiska tamiler till högländerna.

De flesta muslimer tillhör den etniska gruppen Sri Lanka-moorer med 9,3 procent av befolkningen. De är lokaliserade till den östra provinsen där de talar tamil, men de är också starka i de västra, centrala, nordöstra och centrala provinserna. De flesta muslimer är sunnimuslimer och har tamil som modersmål i den östra provinsen.

Kristna är uppdelade i katoliker och ”kristna”, som är protestanter. Båda grupperna finner vi bland tamil- och sinhala­talande i alla provinser.

Framför allt framträder tre etniska egenskaper – religion, språk och territorium – i de pågående konflikterna mellan buddhister, hinduer, muslimer och kristna. Sambandet mellan religion, språk och territorium uppfattas som naturgivet av lokalnationalister.

Vi finner sedan årtionden tillbaka aggression och våld från politiska sinhalabuddhister mot kristna, hinduer och muslimer, från politiska muslimer mot buddhister och muslimer, från politiska hinduer mot kristna och från politiska kristna mot buddhister och kristna. Denna typ av konfrontation är förväntad; den är strukturell. Den är en del av byggandet av staten Sri Lanka som en icke-konsociationell demokrati, där maktdelningen är defekt. En konsociationell demokrati är baserad på maktdelning mellan eliter från olika sociala grupper som till exempel i Nordirland. Frånvaron av konsociationell demokrati skapar en situation där etniska gruppers kamp för överlevnad innefattar användning av aggression och våld.

Nu har vi kommit till en oväntad och ny typ av aggression och våld. Merparten av informationen nedan bygger på rapporter från Sri Lanka. En slutrapport saknas fortfarande. Därför kan vissa ändringar förväntas framöver.

På påskdagen i år attackerades tre kyrkor och tre hotell oväntat. En av kyrkorna var Zion Church. Det är en evangelikal kyrka som ligger i Batticaloa i den östra provinsen, där främst tamil talas och där vi finner en muslimtät befolkning. Zion Church är en karismatisk kyrka och är medlem i Sri Lankas samarbetsförening för frikyrkor. Explosionen ägde rum vid kyrkan vid 9-tiden på morgonen, lokal tid, under pågående gudstjänst. Omkring 25 dödsfall rapporterades, och några få dödsfall rapporterades också nära kyrkan. Mer än 100 skadades. Många av de döda och sårade var barn eftersom medlemmar i kyrkans söndagsskola hade samlats utanför kyrkan under en paus mellan sina klasser och starten på huvudgudstjänsten.

Den andra kyrkan var Sankt Antonius katolska kyrka i Colombo och den tredje Sankt Sebastians katolska kyrka i Negombo, norr om Colombo. Den förra har förklarats vara en nationell helgedom tillägnad Sankt Antonius av Padua. Gärningsmännen fokuserade inte protestantiska eller katolska kyrkor. De fokuserade kristna, och hade planerat att bomba även Sankta Maria-katedralen i Batticaloa, där gudstjänsten dock var över när gärningmannen anlände. Han valde då ett annat mål.

Lyxhotellen där bomberna exploderade var Shangri-La, Kingsbury och Cinnamon Grand i Colombo. Eftersom vi inte har någon slutrapport, kan vi inte säga något om valet av just dessa hotell, men de är alla lyxhotell och representerar västerländsk kultur.

Även efter påskdagen inträffade dödsfall när polisen omringade misstänkta förövare. Säkerhetsstyrkor, förstärkta av armén, attackerades när de fortsatte att söka på en misstänkt plats i den östra provinsen, nära en moské, den 26 april klockan 19. En grupp på fem-sex gärningsmän började skjuta på dem. Samtidigt genomfördes en annan sökoperation i ett annat område. Arméstyrkorna fann IS-flaggor, litteratur och några andra föremål från vad som sägs vara förövarorganisationens plats för edsavläggelse.

Dödstalen från bombattackerna har stigit till 253 med minst 35 utlänningar bland de döda. Sri Lankas polis sade att 24 personer hade arresterats i samband med explosionerna.

Två av självmordsbombarna visade sig vara söner till en av Sri Lankas rikaste män, kryddhandlaren Mohammad Yusuf Ibrahim. Hans två söner, Imsath Ahmed Ibrahim (33) och Ilham Ahmed Ibrahim (31) var de två självmordsbombare som detonerade bomber och sprängde sig själva vid frukostbuffén på Shangri-La och Cinnamon Grand och dödade dussintals människor. Polisen riktade in sig på Ibrahim-familjen när de upptäckte att en av de två bröderna hade registrerat sig på hotellet med sina riktiga namn. Tydligen räknade de med att dö.

När polisen kom in i Ibrahimfamiljens lyxhem i Dematagoda för att utföra sökningar, fann de att det var fullt med sprängämnen. Ilhams fru Fathima utlöste en bomb som dödade henne, hennes tre barn och tre poliser. Familjen kan ha varit en operativ cell för IS.

En avgörande länk kan dock vara miljonärens yngste son Ismail. Enligt rapporter flydde Ismail Ibrahim efter det att Sri Lankas styrkor hade upptäckt lager av sprängämnen hos en förening i Wanathawillua tidigare i år, där påskdagens attacker förberetts. I slutet av förra året var Ismail Ibrahim och hans medarbetare involverade i försök att förstöra buddhistiska monument i Anuradhapura.

SjälVmordsbombarna agerade på uppdrag av IS. I en video som släppts från deras informationskanal AMAQ, tar man på sig ansvaret för Sri Lanka-attackerna. Abu-Bakr Al Baghdadi nämner att påskdagens attacker var en hämnd för förlusten av Baguz.

Redan i november 2016 meddelade Sri Lankas justitieminister till parlamentet att 32 personer från lokalbefolkningen och från fyra familjer hade anslutit sig till IS. IS-grupper i Sydasien, bland dem Jamaat-ul-Ahrar, dödade 75 kristna i Lahore, Pakistan, i mars 2016.

I en annan video släppt av AMAQ syns IS-representanten Zahran Hashim, ledaren för attackerna i Sri Lanka, avlägga sin trohetsed till det islamiska kalifatet och till Abu-Bakr Al Baghdadi.

Enligt rapporter hade också en enhet inom den indiska underrättelsetjänsten (RAW) varnat de srilankesiska myndigheterna tidigare i april för en eventuell terroristattack som skulle rikta sig mot platser som besöks av turister och indiska medborgare.

Sri Lankas regering har nu förklarat att National Thoughheed Jama’ath (NTJ), Zahran Hashims organisation, låg bakom attackerna, men när IS nu har kungjort sin medverkan verkar rötterna och det internationella stödsystemet för de radikala muslimska aktörerna gå mycket djupare.

Påskdagens attacker betraktas som en av de mest sofistikerade attackerna de senaste åren. Gärningsmännen var effektiva och bomberna detonerade på känsliga platser vid väl valda tidpunkter, som säkerställde maximal verkan. Attackerna utfördes av lokala radikaliserade individer under utländs­ka fundamentalisters ledning. Det finns inget stöd för denna grupp från den bredare muslimska gemenskapen. Vi också notera att gärningsmännen kommer från den muslimska överklassen och medelklassen i Sri Lanka. De är välutbildade och har bildat familjer. De är motiverade av IS-ideologins polariseringar i troende och icke-troende. De reagerar på politiska sinhalabuddhisters islamofobi, men de skiljer sig från ”normala” utövare av våld mot buddhister. Det finns inga eller i varje fall få tydliga belägg för att politiska muslimer före påskdagen i Sri Lanka har attackerat kristna. Det ter sig för mig som ett förhandlingsresultat mellan IS och lokala radikaliserade grupper i Sri Lanka, som vill gå IS ärenden. IS ser kristna som efterföljare till korsriddarna.

I Sri Lanka har muslimerna varit offer för politiskt buddhistiskt våld. Nu plötsligt blir muslimerna gärningsmän. Muslimer i Sri Lanka har aldrig tidigare använt sig av självmordsbombningar, och deras moderata ledare har gått in för att motverka hämndaktioner och anti-muslimska attacker. Allt tyder på att vi nu ser en ny typ av förövare.

De två lokala islamistiska grupperna som regeringen hävdar var involverade i bombningarna är obskyra. En är Jammiyathul Millathu Ibrahim (JMI), som verkat i tysthet. Den andra är National Thoughheed Jama’ath (NTJ), som tycks ha upprättats efter det att politiska sinhala-buddhister orkestrerat en våg av anti-muslimskt våld i juni 2014. NTJ blev känd när en av påskens gärningsmän sprängde en Buddha-staty i december förra året. Det var en handling som passar in i mönstret av det återkommande och strukturella våldet.

NTJ är kopplad till Tamil Nadu Thoughheed Jama’ath, vars puritanska krav har kolliderat med islamistiska grupper i den sydindiska staten. NTJ har också upprört moderata Sri Lanka-muslimer genom sina ambitioner att införa en wahhabitisk livsstil för öns muslimer. Men ingen kunde ana att gruppen skulle kunna orsaka ett blodbad som det på kristna under påskdagen.

Muslimer utgör mindre än 10 procent av Sri Lankas befolkning, och JMI och NTJ-anhängare är en liten andel av dem. Deras ringa storlek, i kombination med sofistikerade attacker och inriktningen på kyrkor snarare än på buddhistiska kloster och församlingar, tyder också på en utländsk inblandning. IS polariserande uppfattning om troende och icke-troende kan förklara det som inträffade på påskdagen. IS förordar ett permanent krig mellan troende och korsfarare till vilket allt västerländskt räknas, framför allt kristendomen och kapitalismen symboliserad genom lyxhotell. IS världsuppfattning respekterar inga gränser och nationaliteter.

Det kan visa sig att några av självmordsbombarna hade rest till IS, men även om ingen gjorde det, så finns det i Sri Lanka politiska buddhister, vars islamofobi radikaliserar unga muslimer.

Till följd av attackerna skall burka och niqab förbjudas i Sri Lanka, meddelade parlamentets talman, medan ledaren för det politiska sinhalabuddhistiska munkpartiet Jathika Hela Urumaya (JHU) lade fram ett förslag på tio punkter som syftar till att förhindra islamistisk radikalisering: niqab och burka skall förbjudas och utländska islamiska lärare skall utvisas. Batticaloa-universitetet, där många muslimska studenter verkar, skall kontrolleras av utbildningsdepartementet. Muslimska gudstjänster skall granskas. Ett nödläge ska deklareras med ”anti-terrorismklausuler” som är effektiva. Detta kan uppmuntra till en allmän jakt på muslimer och dessutom på alla individer och grupper som är kritiska mot regeringens politik. Jakten på muslimer påbörjades redan kort efter påskdagen. Jägarna är kristna.

”In the town of Negombo, where an attack on a church during Easter services killed more than 100 people, gangs of Christian men moved from house to house, smashing windows, breaking down doors, dragging people into the streets, punching them in the face and then threatening to kill them, dozens of residents said. No deaths were reported, but many Muslims fear it is only a matter of time.”1

Den katolske ärkebiskopen i Colombo, kardinal Malcolm Ranjith, besökte Negombo den 6 maj i efterdyningarna av en spänd situation som hade resulterat i sammanstötningar. Han bad katolikerna att inte lyfta sin hand mot de muslimska bröderna och sade att de bör bevara och skydda samhörigheten mellan de båda samhällena.

Regeringen får hjälp av främmande underrättelsetjänster med att få bukt med IS-inspirerade grupper, men sedan kvarstår en större uppgift – att förvandla staten Sri Lanka till en konsociationell demokrati. Redan år 1980 publicerade en forskare i statsvetenskap en viktig artikel, som pekade på konsociationalismens frånvaro i Sri Lanka.2 Artikeln betonar avsaknaden av stora koalitioner, autonomi, proportionell representation och ömsesidig vetorätt.

En annan forskare tog upp frågan om konsociationalismen skapar en miljö som bidrar till kvinnors politiska deltagande i utvecklingsländerna. Hon studerade kvinnornas historia och nuvarande status i Sri Lanka och Malaysia och konstaterade att kvinnor i konsociationalismens Malaysia lever bättre än kvinnor i Sri Lanka.3

Våldsamma konflikter, där också företrädare för olika religioner är inblandade, karaktäriserar dagens situation. I grannlandet Indien har rudimentära former av konsociationalism konstruerats av politiker, och antalet och intensiteten i våldsamma konflikter har varit lägre än förväntat. En kommentator i statsvetenskap går till och med så långt som att säga att Indien är en bekräftelse på vad ett samhällsförbund kan vara.4 I medierna kallas Indien världens största demokrati, men Sri Lanka uppfattas i vissa av dessa medier som en misslyckad stat på grund av dess till synes ändlösa konflikter. I min analys är det strukturella våldet uttryckt i hat och våldsaktioner ett resultat av frånvaron av konsociationalism. Dess närvaro förhindrar strukturellt våld och därmed också uppkomsten av ideologier av IS-typ som reaktioner på det strukturella våldet.

Flera muslimska organisationer har distanserat sig från IS. Tamil- och sinhalaspråkiga civila organisationer har utfärdat solidaritetsförklaringar med muslimerna. Många andakter på ön och i diasporan har anordnats för att visa empati med offren och deras sörjande.

Peter Schalk är professor emeritus i religionshistoria vid Uppsala universitet.