Fredrik Svenaeus om det naturliga

RECENSION av SVANTE NORDIN

Fredrik Svenaeus, professor vid Centrum för praktisk kunskap på Södertörns högskola, ifrågasätter den strävan bort från det kroppsliga som han identifierar inom såväl de idéer som sammanfattas under paraplyet ”queerteori” som inom transhumanismen och vårt stadigt ökande beroende av digital när- och samvaro. Boken Det naturliga anmäls här av Svante Nordin, professor i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet. Fredrik Svenaeus kommer till Katolskt forum, S:ta Eugenia församling, 16 januari (klockan 19 i Biblioteket) för föredrag och samtal med anledning av boken.

Fredrik Svenaeus: Det naturliga. En kritik av queerteori, transhumanismen och det digitala livet. Gidlunds förlag

Utmärks den moderna kulturen av ett alltmera vidgat avstånd till naturen? Detta är i vart fall tesen i Fredrik Svenaeus bok Det naturliga. Svenaeus, filosof och professor vid Södertörns högskola, driver denna uppfattning med både fyndighet och kraft. Hans exemplifiering sammanför saker som vid första anblicken inte tycks ha något med varandra att göra men som man sedan man läst hans argumentering är beredd att tillerkänna likheter.

Queerteori (och annan genusteori) går i stor utsträckning ut på att förneka att det finns något sådant som ett naturligt (eller biologiskt) kön. I stället skulle det handla om en social konstruktion, ”genus”, som då uppfattas som det korrekta ordet i stället för kön.

Det digitala livet avlägsnar oss från den naturliga fysiska verkligheter och försätter oss till en virtuell verklighet som blir verkligare än den verkliga.

Transhumanismen är en rörelse som går ut på att ersätta människan som naturlig art med en långt mera fulländad konstgjord produkt. Genom genmanipulation och DNA-teknik, genom att naturliga lemmar ersätts eller kompletteras av datorer kan den biologiska arten människa snart kommat att tillhöra historien ungefär som mammutar och dinosaurier men med den väsentliga skillnaden att mänskligheten skulle komma att ersätta sig själv med starkare, intelligentare, snabbare, lyckligare och kanske ädlare varelser. Att övervinna världen var den förmoderna kristna människans yttersta målsättning. Att övervinna naturen skulle sålunda vara den moderna människans. Det gemensamma, så tycks Svenaeus mena, finns i en idealistisk tradition. Redan Platon var ju benägen att betrakta kroppen som ett fängelse som det gällde att frigöra sig från. Kanske fullföljer vi numera bara den linje som Platon först skissade.

Vore det bra om vi kunde lämna naturen bakom oss? Tar man diverse gångbara moralteorier på allvar skulle det givetvis vara utmärkt. Om den lidande och moraliskt på många sätt tvivelaktiga mänskligheten kunde utplånas på smärtfri väg och ersättas med lyckligare och klokare varelser, vare sig nu i form av robotar eller cyborger (där även en smula biologisk vävnad finns med) borde väl hedonister, utilitarister, pliktetiker och socialpedagoger alla bli belåtna?

Svenaeus vill mobilisera fenomenologer som Edith Stein och Maurice Merleau-Ponty för att gendriva förnekarna av kroppen, biologin och naturen. En bit på väg kommer han kanske med det. Men de svåraste frågorna återstår. Vår moral och våra livsåskådningar är så djupgående förankrade i vår natur, i vår tillvaro som människor, att själva idén om en frigörelse från det naturliga och mänskliga knappast har någon riktig innebörd för oss. Någon annan ståndpunkt än den mänskliga står oss egentligen inte till buds. Ändå älskar vi att föreställa oss att den skulle göra det. Den moderna västerländska kulturen tycker sig ha kommit en bra bit på vägen då det gäller att lämna den smutsiga och obekväma naturen bakom oss som otvättade underkläder eller unkna fördomar. En skön ny värld öppnar sig.

Fredrik Svenaeus tvingar läsaren att grubbla över dessa svåra problem. De är, misstänker jag, till själva sin natur olösliga. Men blotta försöket att diskutera dem är nyttigt. Svenaeus har skrivit en läsvärd och lärorik bok.

Svante Nordin 2020-01-11