”Fridays for Future” – Samvetets uppror i klimatfrågan?

av HEINZ WERNER WESSLER
I en lång intervju i den italienska dagstidningen La Stampa inför den kommande Amazonas-synoden talar påven Franciskus bland annat om Europa, flyktingkrisen och den ekologiska utmaningen. Intervjun publicerades den 9 augusti. På Vatikankorrespondenten Domenico Agassos fråga efter Fridays for Future-rörelsen medger påven uttryckligen Greta Thunbergs och unga demonstrerande människors moraliska engagemang. Påven sympatiserar onekligen med Greta och Fridays for Future. ”Jag har sett ett plakat som rörde mig särskilt”, säger påven, och det rör sig om ett plakat med texten: ”Vi är framtiden”.

Namnet Greta har blivit ett fenomen under det senaste året. Miljoner ungdomar i hela Europa och i andra delar av världen ansluter sig till hennes krav och former av protest – fredagsdemonstrationerna. Klimatpolitiken har kommit upp på agendan på nytt tack Greta Thunberg, inte bara känslomässigt utan även realpolitiskt i tal av politiker och statsmän i Europa och världen över. Det tycks vara så att ungdomarnas moraliska och politiska röst är tillbaka – parti- och statsövergripande.

Greta Thunbergs engagemang har ifrågasatts från början, visst. Får en elev hoppa över skolan för att strejka för klimatet? Är det inte bara en irrationell apokalyptisk ångest som styr henne och hennes unga och mindre unga fans? Är hon inte bara en produkt av en mediahype? Ska man inte bara beskydda en tjej i unga år från att stå i rampljuset? Borde inte Gretas föräldrar på allvar ha tagit ansvar för henne och förbjudit henne att sitta med sitt plakat vid Sveriges riksdag i stället för att gå till skolan på fredagar? Borde påven Franciskus aldrig ha välkomnat Greta personligen på Petersplatsen?

Kritiker av kapitalismen anser dem vara politiskt naiva, konservativa ser dem som agenter för den starka staten och regleringen av marknadskrafterna. Greta kryssning med segelbåt över Atlanten har utlöst kritiska kommentarer och även en klassisk smutskastningskampanj på nätet: Påpekandet att grejen är allt andra än utsläppsfri vill avslöja fenomenet Greta som ingenting annat än hyckleri. Trots detta står Greta framför allt för många yngre och mindre yngre för det äkta, autentiska, uppriktiga. Det är tydligt att hon menar vad hon säger. Det går hem hos ungdomar, vuxna och politisk ansvariga.

Visst, verkligheten är komplicerad, och ingen har ett tillräckliga svar på den ekologiska utmaningen som vi står inför. Dessutom finns det även en hel del andra och inte mindre akuta problem, som påven pekar på i social- och miljöencyklikan Laudato si’ (Lovad vare du): Krig, fattigdom, underutveckling, våld, religiös konflikt. Allt hänger ihop, och en ansvarsfull politisk insats måste ta sig an en hel del utmaningar – men det här med miljön är grundläggande.

Från Max Weber kommer den klassiska skillnaden mellan inställningsetik och ansvarsetik. Kan samvetsupproret översättas till effektiva politiska åtgärder, eller blir det bara ett ögonblick av apokalyptisk ångest utan väg och utan mål? Häri ligger utan tvekan den stora rörelsen, som ungdomskongressen mot klimatförändring i Lausanne visar, till vilken Greta och många andra deltagare reste med övertygelse med buss och tåg.

Trots sin ungdomliga ålder och sin bräcklighet har Greta hanterat sin kultstatus otroligt bra hittills. Det gränsar till ett mirakel. Det verkar som om det är det som påven känner igen. Kanske är ett under precis vad vi behöver – och under inträffar. Ibland.

Heinz Werner Wessler 2019-08-21

Detta är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.