Fyndgruva med arabiska visdomsord

Recension

KARL-ERIK TYSK

Bengt Knutsson: Arabiska visdomsord. Carlsson Bokförlag 2011, 229 s.

Docent Bengt Knutsson är en av våra främsta kännare av arabisk kultur. Han har haft många olika uppdrag i arabvärlden, som föreläsare, diplomat och chef för olika institut. Det är alltid fascinerande att lyssna till honom. Hela tiden kryddar han sitt tal med uttryck på arabiska, gärna i ordspråkets form.

Under sin tid som direktor på Svenska Teologiska Institutet i Jerusalem mötte Bengt Knutsson ’Abed, en arab som var institutets allt i allo. Trots sin ringa skolutbildning var denne en människokännare av klass. Han behärskade också den arabiska ordspråkskatten till fullo, framför allt den som har sitt ursprung i Koranen. Han står som ett utmärkt exempel på ordet: ”Kunskapens mål är att människan skall lära känna sig själv.”

’Abed var en av dem som lärde Bengt Knutsson arabisk levnadsvisdom. När han lyssnade till ´Abed följde han rådet: ”Fråga den praktiskt erfarne, fråga inte den kammarlärde.”

Under många år har Bengt Knutsson samlat arabiska visdomsord. Det har gett ett fantastiskt resultat. Nu finns en underbar bok späckad med sådana ord. 316 ordspråk från olika delar av den arabiska litteraturen passerar revy. Varje ordspråk återges i arabisk och transkriberad form samt i svensk översättning. Läsningen underlättas av en informativ inledning, kommentarer och register på både svenska och arabiska.

Araberna är ordkonstnärer både i estetisk och innehållslig bemärkelse. Den verbala visdomen koncentreras ofta i ordspråk. Dessa är, som ett av dem med en talande metafor säger, ”talets lyktor”. En del lyser klarare än andra men alla har de någon aspekt av livet att förmedla.

Generationer av araber, likaväl som västerlänningar, har ansett det viktigt att lära sig av den vishet som kommer till uttryck i traderade visdomsord. Det är genom dem man har sett världen och fått möjlighet att hantera den. Förmågan att memorera har varit en stor hjälp. Kanske är det detta som följande ordspråk syftar på: ”Din tunga är din häst. Om du tyglar den, tyglar den dig.” Det kan då gärna kompletteras med ”människans tal är måttet på hennes förstånd”.

Men ordspråken förstår att det finns en kunskap som inte kan uttalas. ”Allt kan inte sägas.” Den som inte vet det får väl vänta och se: ”Dagar som kommer skall visa dig det du inte visste.”

Många visdomsord handlar naturligtvis om Gud. Det råder inom islam sällan någon motsats mellan tro och vetande. Vetandet kommer av tron (Al-‛ilmu mina l-’īmāni). Men jag fastnar framför allt för de sentenser som har med kamelen, detta gåtfulla djur att göra.

Det är klart att kamelen syns överallt där den går fram. Det kanske heller inte är så förvånande att en sådan älskad varelse ställs samman med ett par av människolivets mest väsentliga företeelser: ”Tre ting kan inte döljas: kärlek, havandeskap och ritt på kamel.” Det är ett så talande ordspråk att det inte behöver någon kommentar i boken.

Man skall inte lägga sig i det man inte har med att göra. Har man inte gjort det, kan man, kanske något förvånande för en västerlänning med fullt begripligt i en arabisk omgivning, påstå: ”Jag har ingen kamelhona i saken och ingen kamel.” Boken bjuder på förklaringen. Talesättet har med ett förislamiskt spel att göra, maysir. I det spelade man med hjälp av pilar om en i fyra delar styckad kamel.

Boken är således en fyndgruva. Den tål att läsas om gång på gång, inte minst därför att den slår fast att ”genom upprepning kan till och med åsnan lära sig”. Efter ett tag får man en obeskrivlig lust att övergå till arabiska och läsa uttrycken på originalspråket, även om man inte behärskar det.

Detta är också en mycket vacker bok, i omsorgsfull layout och rikt illustrerad med färgbilder. Det bidrar till att bekräfta ordspråket som säger att ”skönheten ligger i det fullbordade”. Skönheten spär också på önskan att lära sig mera

Samlingen slutat majestätiskt med ett ordspråk på den i arabisk kultur så viktiga kamelen: ”Ingen är stor utom kamelen.” Det handlar inte bara om att kamelen för beduinen är oerhört betydelsefull. Även om det skulle räcka. Det är djupare än så. Allah har nittionio tillnamn. Men det finns ytterligare ett namn som människan inte har fått kunskap om. Den folkliga traditionen säger att det bara är en som känner det namnet, nämligen kamelen. Därför kan ordspråket hävda att det bara är detta djur som är stort. Det som människan inte får uttala, bevarar kamelen i sitt hjärta.

Man kan hoppas att boken får många läsare. In shā’a llāu (Om Gud vill)!

Karl-Erik Tysk, 2013-04-24