Georgien: Masskonversioner från islam till kristendom

År 1991 var den etniska minoriteten Adzjarierna i södra Georgien till 75 procent muslimer. I dag visar de senaste officiella statistiska uppgifterna för den aktuella Adzjariska republiken, att 75 procent av befolkningen i huvudstaden Batumi tillhör den georgiska ortodoxa kyrkan. Att så många övergår från islam till kristendom är både oväntat och otroligt.

Islamiseringen av Adzjarien går tillbaka ända till den ottomanska erövringen 1614. När det ryska imperiet lade under sig landet 1878 var det en provins på 3 000 kvadratkilometer. Adzjarien införlivades i Georgien 1920, men blev efter en tids konflikt en egen självständig republik – även om det fortsatte att tillhöra Georgien, något det är än i dag. I likhet med Sydossetien bröt Adzjarien sig loss från Tbilisi 1991 och är ett av de områden i Kaukasus som lidit av territoriella strider mellan Ryssland och Georgien, samt under förtryck av Saakasjvili, rosenrevolutionens utnämnde president 2003, som var stark motståndare till alla självständighetsrörelser.

I en intervju som hölls i slutet av 2012 talar metropoliten Dimitri, överhuvud för Batumis kyrkliga provins, om dynamiken i massåtervändandet av adzjarier till ortodoxa kyrkan. Han berättar att han själv har fått uppleva att nästan ett helt folk har omvänt sig till kristendomen. ”1991 konverterade 5 000 muslimer och ateister till ortodoxa kyrkan” förklarar han, ”samma år öppnade vi en teologisk högskola i staden Khulo, vilket var den första religiösa skolan i URSS”. Många av församlingsprästerna kommer från muslimska familjer – det räcker med att tänka på att rektorn för prästseminariet i Batumi är barnbarn till en mullah utbildad i Istanbul. Adzjarien gränsar i söder till Turkiet och enligt en del artiklar, som nyligen publicerats i den lokala pressen, gör turkarna vad de kan för att bevara och gynna den muslimska närvaron i området.

Det finns fortfarande små muslimska enklaver, framför allt i städerna i inlandet. I Khulo finns det en moské och en koranskola och de äldre talar turkiska. Intill nu lever de olika grupperna fredligt tillsammans, även om de många muslimernas övergång till kristendom blivit ett tabu för den kvarstående muslimska georgiska minoriteten. I slutet av augusti inträffade det en händelse i södra Georgien som genast fick namnet ”Motsättningarnas minaret” i den lokala pressen. Myndigheterna rev ner minareten, eftersom avgifterna för byggnadsmaterialet inte var betalade, och alla muslimer som protesterade mot rivningen arresterades.

Metropoliten Dimitri av Batumi angav snabbt att orsaken till den stora konversionen var att ”adzjarierna tvingades av ottomanerna att bli muslimer, men i hjärtat förblev de kristna”. De fortsatte ända till för lite sedan att göra korstecknet, om än i det fördolda, och de bibehöll vanan att måla påskägg, (som är en populär tradition i östkyrkan) och att ha ikoner i hemmen. Till detta hör också den växande religiositeten under URSS sista år och efter 1991 års sammandrabbning. Ett exempel på det är den offentliga konversionen och dopet av Sovjets före detta utrikesminister Eduard Sjevardnaze.

Det råder naturligtvis inte brist på aktiviteter i den georgiska ortodoxa kyrkan, om inte annat så för att återuppväcka osämjan kring gränsen till Armenien. För ett par dagar sedan deklarerade fader Hakob Sahakyan, den armeniske församlingsprästen i staden Akhaltsikhe, för de lokala medierna att den Georgiska ortodoxa kyrkan är i färd med att organisera pilgrimsresor och religiösa gudstjänster till de båda antika ”tvillingkapellen” i Damala, som hör till ett klosterkomplex från 1000–1100-talen och som betraktas som historiska helgedomar för armenierna som lever i Georgien. Intill nu har ärendet inte fått några större konsekvenser: det är överlämnat till den armeniska kulturministern, som har utsett en kommission med specialister som ska lösa frågan.

Kontroversen med armenierna visar att staten officiellt erkänner en ortodox kristendom och att den fastslår betydande summor till statskyrkan och att den därför måste upprätthålla en viss rangordning mellan de olika trosriktningarna. Detta till trots att det finns historiskt olika religiösa minoriteter i landet. Kontakten med katolska kyrkan, som 2 procent av den georgiska befolkningen tillhör, har haft många upp- och nedgångar. Det handlar säkert om en avsiktlig och medveten religiös politik, men också om inre säkerhet och gränsdragningar. Detta rör framför allt islam och Tjetjenien, där det vid olika tidpunkter har tagit form av muslimsk radikalism och även med oförutsedda terrorangrepp från enstaka civilpersoner, vilket de visat tydligt vid sprängattentatet i Boston förra april.

Vatican insider, italienska versionen 2013-09-19