Gravkyrkan i Jerusalem renoveras

En arkitektonisk skamfläck och en anakronism i ekumenikens tidevarv kommer snart att tillhöra det förgångna. Det fallfärdiga och sedan 70 år av stålförstärkningar sammanhållna kapellet över Kristi grav i Jerusalem håller för närvarande på att renoveras. Bakom lyckta dörrar enades i slutet av mars nämligen ledarna för de för Gravkyrkan ansvariga kyrkorna – den grekisk-ortodoxa, den armeniska och den katolska kyrkan (företrädd av franciskanerna) – om renoveringen av en av kristendomens heligaste platser. Arbetena har pågått sedan maj månad och torde fortgå långt in på slutet av nästa år. I den övre delen lyser redan de förut nästan svarta stenarna i ljusa beige färger.

Det bullriga arbetet med tryckluftsborrar och stensågar har i stor utsträckning förlagts till nattens timmar. Liturgierna och pilgrimsbesöken har man i möjligaste mån försökt att inte inkräkta på. Detta oaktat kan det bli bullrigt även dagtid när de grekiska renoverarna hamrar, knackar, skrapar och slipar. Meter för meter plockas stenarna och plattorna ned. I ett laboratorium som inrättats på en av läktarna blir de undersökta, rengjorda, förbättrade och där så erfordras, förbättrade.

Kyrkoledarna har enats om en konservativ restaurering av den 8,4 x 5,9 och 5,9 meter höga byggnadskroppen. Den lilla byggnaden över den heliga Graven skall inte förändras, den skall se ut precis som tidigare, det vill säga som det kapell, som efter den förhärjande branden 1808 byggdes upp av grekerna i osmansk barockstil, med en rysk lökkupol överst. Därtill måste det statiska tillståndet säkerställas – eventuellt med en förstärkning av titan – för att garantera säkerheten för de tusentals dagliga pilgrimerna.

Arbetena har dock blivit mer omfattande än man först förutsåg. Arkitekterna och byggledarna 1810 begick en del fel och använde dåligt material. Sedan tillkommer angreppen av sotet från ljusen och rökelsen, med ständigt brinnande ljus som vält direkt intill den södra yttermuren, stenen. Flera små jordbävningar har också skadat stabiliteten. Slutligen medverkade den höga fuktigheten i Jerusalems gamla innerstad och avgaserna till att marmorn blivit porös. Man kan inte heller bortse från följderna av de många pilgrimernas besök, med utdunstningen av svett och andedräkt just i det inre av gravkammaren.

Det grekiska teamet under ledning av Antonia Moropoulou från tekniska högskolan i Aten åtgärdar inte bara skador. De har också fått en enastående möjlighet att utforska gravkapellet med dess spännande historia. Sedan kejsar Konstantin på 300-talet lät uppföra en basilika över den plats som den lokala kyrkliga traditionen utpekat som Kristi grav invid Golgata, har kyrkan och gravmonumentet flera gånger förstörts och återuppbyggts. Därvid uppkom det uppenbarligen flera lager av nya byggnadsskikt.

Restauratörerna upplevde nyligen en stor överraskning då de under plattorna på sydsidan stötte på själva berggrunden. Man hade hittills förmodat att kalifen al-Hakim vid förstörelsen år 1009 hade låtit den heliga graven helt jämnas med marken. Det var uppenbarligen denna klippa som kejsar Konstantin lät vara kvar då han lät uppföra det första monumentet över Josef av Arimateas förmenta grav.

Enligt lökskalsprincipen lägger man nya plattor över det bestående materialet. Överenskommelsen mellan kyrkoledarna innebär att de möjliga originaldelarna av den antika graven kommer att döljas under nya marmorplattor för att man skall kunna återställa rotundans osmanska barockstil. Det är dock möjligt att de tre kyrkoledarna kommer att modifiera sin plan och låta den delen vara synlig – under glas. Det skulle i så fall också vara som ett slags ”under”.

Kathpress, 2016-08-21