Guldkorn från Aristoteles – Barns varför-frågor

av ERIK ÅKERLUND
Aristoteles-året – 2 400 år sedan Aristoteles föddes – går mot sitt slut. Vid årets slut kan det vara tillfälle att fundera över hans relevans för människor som står i sitt livs början, och vårt bemötande av deras frågvishet.

96px-aristote33Aristoteles är känd för sin lära om de fyra orsakerna. Varje ting – så går återberättelsen – har fyra olika slag av orsaker. Den materiella, som är det något kommer av eller ur. Den formella, som anger någontings form eller gestalt. Den verkande, som har frambringat tinget. Och den finala, som anger vad något är riktat mot.

I sin ursprungliga utformning hos Aristoteles är detta dock formulerat betydligt öppnare än när vi i dag tänker på ”orsaker”. I själva verket utgår Aristoteles från människans frågande, och i detta fall den mycket enkla och den mycket öppna frågan: Varför? (Metafysiken, bok I, kapitel 3). Det är den mest öppna fråga man kan tänka sig.

Det hänger också samman med att människans filosoferande – och i förlängningen även med hennes vetenskapande, ja, allt sökande efter kunskap – börjar i förundran. Vi ställs inför något, och undrar: Varför då?

Och här kommer vi till barnet. För det är just så små barn närmar sig världen. Som att de ser allt för första gången (vilket de ju också ofta gör). Och så frågar de sig: Varför då?

Här kan alltså Aristoteles uppdelning av olika sätt att förstå frågan ”varför då?” vara oss till hjälp när vi ska svara barnet. För vi tänker oss ofta frågan ”varför?” alltför mekaniskt. I anslutning till hur också filosofi- och vetenskapshistorien har utvecklat sig tänker vi först och främst på den verkande orsaken – på det som gjort så att något har kommit till – när vi frågar varför något finns till eller varför det är som det är. Men frågan är naturligtvis betydligt öppnare än så, och kan få ett otal antal svar.

En bra början kan då vara de fyra olika sätten att förstå frågan ”varför?”.

1896_telephoneEtt exempel. Barnet frågar: Vad är det där? Den vuxne svarar: en telefon. Och får till svar en följdfråga: varför då?

Den kanske minst hjälpsamma kategorin är den materiella. Att ange svaret ”för att den är gjord av plast och batterier” kanske säger något om tinget ifråga, men kan väl knappast stilla så mycket nyfikenhet.

Den formella kanske är den mest givna. ”För att den är formad som en telefon, och ser ut som en telefon” kan ju faktiskt vara ett ganska bra svar på frågan. Det är i mångt och mycket därför vi benämner den just ”telefon”.

Den verkande orsaken som svar kan kanske i just detta fall tyckas lite överdrivet avancerad, men är förstås också ett sätt att ta sig an frågan ”varför?”. ”För att någon har tillverkat telefonen” kan ju tyckas nästan lite Besserwisser-mässigt, men stämmer ju inte desto mindre.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Aristoteles själv höll den finala orsaken på många sätt högst, och i detta fall förstår man varför. Att ange orsaken till att detta är en telefon som att ”för att den är till att ringa med” kan ju tyckas vara det mest spot on-svaret av dem alla.

Låt oss alltså inte begränsa oss av våra egna trånga fördomar om vad som skulle kunna vara en orsak, och vad som kan räknas som en förklaring. Låt oss i stället om och om igen förundras över verkligheten i all dess komplexitet som träder oss till mötes, och låt vårt eget frågande – och de svar vi når, och försöker att hjälpa andra med – sträcka sig ut mot denna verklighet i all denna dess komplexitet.

Må barnen åter och åter få påminna oss om detta i dessa jultider.

Erik Åkerlund 2016-12-27

Läs även tidigare inlägg i serien ”Guldkorn från Aristoteles” genom att klicka på länkarna nedan:

Om att bli dygdig

Medelklassens betydelse

Varats analogi