Har Gud gjort comeback?

av FREDRIK HEIDING

– Från ett seminarium i Stockholm om religionens återkomst i det offentliga rummet.

Det råder inte längre något tvivel om religionens återkomst. Efter att ha fört en undanskymd tillvaro och ofta varit helt tabu i Skandinavien, tar religion allt större plats i människors liv, i medier och i samhället i övrigt. Under andra halvan av 1900-talet nådde sekulariseringen en höjdpunkt i Sverige och den hade genomslag också i andra länder i västvärlden. Att religionens återkomst inte bara är ett svenskt utan också ett internationellt fenomen illustreras exempelvis genom John Micklethwaits och Adrian Wooldridges bok från 2009, God is Back: How the Global Rise of Faith is Changing the World.

Under rubriken ”Har Gud återuppstått?” arrangerades ett mycket givande och tankeväckande seminarium den 17 oktober i van der Nootska Palatset på Södermalm i Stockholm. Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål i samverkan med filosofen och författaren Roland Poirier Martinsson stod som arrangörer. Förutom de 12 föredragshållarna var omkring 30 inbjudna gäster närvarande. Seminariet kommer att göras tillgängligt för en större publik dels genom ett program i Axess TV, dels genom en antologi i bokform med bidrag från föredragshållarna. (Den skrivna texten i den kommande publikationen kommer att vara utförligare än det material som föredragshållarna presenterade på de 15 minuter de vardera hade till förfogande under seminariet.)

Seminariet var indelat i tre ämnesområden med fyra föredragshållare i varje block, vilka avslutades med en kort diskussion med Lotta Gröning som moderator. Inom ämnet ”Religionen och det öppna samhället” talade Bengt Westerberg, Roland Poirier Martinsson, Ulf Jonsson och Lotta Knutsson Bråkenhielm. I blocket ”Religionen i samhället” talade Andreas Johansson Heinö, Torbjörn Tännsjö, Eli Göndör och Cecilia Dalman Eek. Inom ramen för det tredje ämnet, ”Den religiösa erfarenheten”, hölls föredrag av Gösta Hallonsten, Anders Gerdmar, Antoon Geels och Owe Wikström. Här följer några intryck, utan anspråk på ett heltäckande reportage om alla inlägg.

Det var slående hur öppet och professionellt deltagarna sinsemellan bemötte varandra. Detsamma gällde kontakten med åhörarna i frågestunder och i minglet under kaffepauserna. Personer med olika religiös övertygelse respektive sekulära humanister konverserade med varandra i ett konstruktivt klimat. Någon religionsfobi kunde man inte notera. Det verkade vara naturligt och okomplicerat för seminariedeltagarna att dryfta frågor om religion, som ju kan vara ett laddat spörsmål.

Sammanfattningsvis kan man säga att frågan i titeln på seminariet besvarades med ett ”ja”. Gud har återuppstått; underförstått religionen är åter på dagordningen. Själva gudsfrågan (Guds existens, gudsbilder, människans förhållande till Gud, etcetera) tematiserades däremot egentligen inte på allvar. I några anföranden antyddes dock föreställningar om Gud respektive Guds relation till människor. Här avslöjades antaganden som teologer kunde ha haft synpunkter på.

Den i Sverige sedan länge utbredda föreställningen att religion är rent en privat angelägenhet i den enskildes egen kammare problematiserades under seminariet. Både And­reas Johansson Heinö, Gösta Hallonsten och Anders Gerdmar argumenterade för att idén om privatreligiositet är ohållbar. Religion är en kollektiv företeelse, den uttrycks i en gemenskap och bygger på traditioner från tidigare generationer. Att religion per definition är offentlig tycktes även de övriga föredragshållarna vara överens om. Inga protester yttrades i alla fall.

Men just därför att religionen hör till det offentliga rummet kan spänningar och konflikter uppstå. Hur går man då tillväga? Utifrån den tyske filosofen Jürgen Habermas anlade Ulf Jonsson ett övergripande perspektiv på hur konflikter kan lösas. Habermas, som hävdar att religioner kan bidra positivt till samhällets utveckling genom att förmedla värderingar, ser i det respektfulla samtalet en väg att hantera konflikter. Bengt Westerberg efterlyste i detta sammanhang mer precisa metoder. Ett demokratiskt styrelseskick och det respektfulla samtalet är förvisso nödvändigt, men ibland är detta otillräckligt menade han.

Vid flera tillfällen under seminariet togs abort och omskärelse av pojkar upp som exempel där värderingar krockar. Westerberg förespråkar som bekant ett förbud mot omskärelse av pojkar. Ska i dessa fall sekulära värderingar överrösta religiösa dito i den sekulära staten? Eli Göndör hävdade bestämt att detta inte är givet och uttryckte kritik mot att Westerberg gjorde misstaget att själv både stå för problemformuleringen och analysera värderingarna kring omskärelse samt ange vilka åtgärder som ska vidtas. I denna och andra frågor markerade flera föredragshållare, däribland Torbjörn Tännsjö, att staten bör vara ytterst restriktiv med att utöva tvångsmakt.

Flera föredrag tog förutfattade meningar av olika slag som utgångspunkt för ett resonemang kring dessa. Roland Poirier Martinsson gick igenom våldets bevekelsegrunder och gav flera exempel på att andra motiv än religiösa ofta ligger bakom aggressiva yttringar. En annan fördom, den att bildning och religion är ömsesidigt uteslutande, tillbakavisades i två föredrag (med helt olika karaktär). Anders Gerdmar berättade i ett personligt hållet anförande om en bönegrupp i Livets ord, där majoriteten av medlemmarna i bönegruppen har höga akademiska meriter. Eli Göndör redogjorde för utdrag ur sin avhandling om muslimska kvinnor i Israel. De ökade möjligheterna till utbildning som dessa åtnjutit på senare år går hand i hand med en fördjupad religiositet. Mer bildning tränger alltså inte med nödvändighet undan religiös tro.

Några längre, utredande debatter bjöd seminariet inte på. Tiden i panelsamtalen var för kort för detta, men möjligen kunde moderatorn ha styrt upp den något spretiga diskussionen en aning. Å andra sidan kan seminariet väcka intresse för fortsatt debatt vid senare tillfällen.

Vilken kan målgruppen vara för den kommande antologin? Beslutsfattare i samhället, i synnerhet politiker, torde vara en viktig målgrupp. Den bedömningen stärks om det är sant, som Andreas Johansson Heinö gjorde gällande i sitt föredrag, att politiker sällan varit så dåligt förberedda på en tydlig trend i samhället. Denna gång trenden att religionen kommit tillbaka på den offentliga arenan.