Högaktuella ord från länge sedan svunnen tid

De lärare som av allehanda obetydliga orsaker ge upphov åt söndringar i tron, de sönderskära och sönderslita liksom Kristi egen stora och härliga lekamen. Ja, de söka till och med att döda densamma, om något sådant vore möjligt för dem. Och ingen förbättring i Kyrkan som de kunna tänkas åstadkomma kan vara så stor, att den uppväger det fördärv, som varje kyrklig söndring åstadkommer. (Sankt Ireneus † 202.)

Om du någon gång skulle vara på resa i främmande trakter och du därunder kommer till en ny stad, då skall du icke anse det tillräckligt att fråga, var Herrens hus är, ty också de många gudlösa sekterna och irrlärans samfund äro nog fräcka att kalla sina samlingsrum för Herrens hus. Ej heller är det nog, om man säger: ”Var ligger kyrkan?” Utan du måste fråga: ”Var är den katolska kyrkan?” Ty sålunda lyder hennes rätta namn, som är allas vår heliga Moder och Herren Jesu Kristi rena Brud. (Sankt Cyrillus av Jerusalem † 386.)

”Men på apostlarnas tid”, invänder du törhända, ”då kallades ingen katolik.” Må så vara.

Då emellertid efter apostlarnas död en mängd irrläror uppkommo och med allehanda sektnamn sökte slita Guds Duva, vår Drottning (Kyrkan) i stycken, var icke då den apostoliska familjen tvungen att antaga ett släktnamn, som avskilde de ofördärvades ätt från de andra, så
att ej ett fåtal gensträvigas villfarelse tilläts att stycka Guds obefläckade Jungfru? Ja, var det ej under sådana omständigheter välbetänkt, att Moderkyrkan fick sitt eget släktnamn? Om jag sålunda skulle komma till en folkrik stad just nu och jag där funne marcioniter, apollinarister, cataphryger, novitianer och allt vad de nu heta, dessa sekter, som kalla sig kristna, på vilket familjenamn skulle jag väl känna igen min egen Kyrka om icke på detta: den katolska? Ja, min broder, här finns intet rum för tvekan: Kristen är mitt namn, katolik mitt efternamn. (Sankt Pacianus av Barcelona † 390.)

Han kallade till sig en biskop och utsporde denne på det noggrannaste, om han stod i gemenskap med de katolska biskoparna d. v. s. med den romerska stolen. (Sankt Ambrosius † 397.)

Varhelst du hör talas om sådana människor, som hava sitt kristennamn icke av vår Herre Jesus Kristus utan av någon annan såsom marcioniterna, valentinianerna, så vet, att dessa icke utgöra någon Kristi Kyrka utan fastmer en Antikristi synagoga. (Sankt Hieronymus † 420.)

Heretiker av alla slag vilja gärna kallas katoliker.

Antingen de vilja det eller ej, måste t. o. m. heretikerna och söndringens lärjungar kalla vår katolska Kyrka för den katolska och ingenting annat, så ofta de tala med utomstående och icke med varandra. Ty ingen skulle förstå vad de menade, om de ej ville nämna henne med detta namn, som hon kallas för av hela världen.

Det finnes ingen irrlära, som är utbredd över hela jorden, om också irrläror överallt finnas. Den ena är spridd i ett land, den andra i ett annat, och på så sätt kommer det sig, att de kunna påträffas i alla land, men den ena sekten vet ingenting av den andra. En irrlära finner man sålunda i Afrika, en annan i Orienten, en tredje i Egypten och en fjärde exempelvis i Mesopotamien. Andra länder, andra läror. Men hon (den katolska Kyrkan) vet av alla människor, ty hon är överallt utbredd. Sålunda ha vi t. ex. i Afrika väl donatister men inga eunomianer, men vid sidan om donatisterna finns här också den katolska Kyrkan. I Orienten finnas eunomianer men inga donatister, men jämte eunomianerna påträffar man också där den katolska Kyrkan. Denna är sålunda lik ett vinträd, som har utsänt sina rankor åt alla sidor och ständigt växer. Sekterna däremot likna mera avskurna, onyttiga rankor, som icke ha burit någon frukt och därför med rätta blivit bortskurna av vingårdsmannens kniv, på det att vinträdet måtte bliva renskuret och icke sönderskuret. Men det växande vinträdet känner både sina egna rankor, ty de förbliva i henne, och de andra, ty det är ju från henne som de hava blivit bortskurna.

Många tungor säga nej, otaliga irrläror, otaliga söndringens andar bullra och väsnas, ty många tungor tala mot den sanna läran. Må du då ila till Guds tabernakel, håll fast vid den katolska Kyrkan, gå ej bort från själva sanningens regel, så skall du i hans tabernakel bliva beskyddad från tungornas motsägelse. (Sankt Augustinus † 430.)