Humanioras roll i Europas forskningspolitik

ACADEMIA EUROPAEA

Signum publicerar nedan ett utlåtande av Academia Europaea (Europa-akademien) om den humanistiska forskningspolitikens betydelse. Det är utarbetat av en expertpanel av professorerna Jürgen Mittelstrass (filosofi), Jorgen Rischel (lingvistik), Stig Strömholm (juridik) och Henk Wesseling (historia).

Europaakademien är en från regeringarna fristående sammanslutning. Dess mål är att främja högre humanistisk utbildning och forskning. Den grundades 1988 och har för närvarande omkring 2 000 ledamöter i 35 europeiska och åtta utomeuropeiska länder och representerar olika vetenskapsgrenar inom den moderna högre utbildningen och forskningen.

Den humanistiska utbildningen och forskningen tilldelas idag alltför snålt tilltagna ekonomiska resurser från samhället, som på ett ensidigt sätt främjar ekonomisk tillväxt och underskattar betydelsen av den humanistiska bildningen i vår tid. ”Om jag hade möjlighet att börja om från början skulle jag börja med kultur.”

Jean Monnet

I ett utlåtande offentliggjort den 20 oktober 2003 påpekade Academia Europaea att EU:s nya författning borde innehålla en uttrycklig hänvisning till den betydelse som forskning och högre utbildning har för det europeiska samhällets välfärd och utveckling. De debatter som på senare tid har förts om Europas framtida forskningspolitik gör det nu nödvändigt för oss att särskilt peka på humanioras betydelse i detta sammanhang.

Humaniora och naturvetenskap – jämbördiga samarbetsparter till stöd för varandra

Det påstås ofta, särskilt i politiska kretsar, att naturvetenskaperna bidrar mer direkt till samhällets ekonomiska utveckling än vad humaniora gör. Detta antagande ligger ofta till grund för beslut om hur offentliga medel ska fördelas mellan olika forskningsområden, både nationellt och internationellt. Detta leder i sin tur till att betydelsen av humanistisk forskning systematiskt underskattas i beslutsfattande kretsar. Academia Europaea menar att detta är ett fundamentalt felaktigt och otillräckligt sätt att närma sig frågan om hur man kan utveckla en framåtblickande europeisk forskningspolitik. Att betrakta fördelningen av skattepengar till olika forskningsändamål – inklusive socialvetenskap och humaniora – bara som ett sätt att främja samhällets ekonomiska tillväxt är vådligt och kortsiktigt. Vetenskapen, som växer fram ur människans nyfikenhet, bidrar förvisso till ekonomiska framsteg och samhället ägnar med rätta forskningen sin uppmärksamhet. Sett i ett långt perspektiv stämmer det att investeringar i forskning ger upphov till viktiga uppfinningar och andra värdefulla praktiska forskningsresultat. Av denna anledning har Academia Europaea gått i spetsen och förordat bildandet av en gemensam europeisk fond för grundforskning på EU-nivå.

Om man ser specifikt på humaniora inom det breda spektrum av mänskliga aktiviteter som tillsammans utgör forskning och högre utbildning kan man konstatera att kunskap och framsteg inom detta område vanligtvis genereras genom långsiktiga projekt, ofta genomförda av enstaka individer och ofta vid små och geografiskt vitt utspridda lärdomscentra. Academia Europaea anser att det behöver utvecklas en europeisk forskningsprofil inom detta fält, så att man uppnår en ”kritisk massa” som gör det möjligt att bedriva effektiv och resultatgivande forskning även inom det humanistiska området. Humanioras roll behöver således understödjas genom långsiktiga gemensamma åtaganden på europeisk nivå, inklusive åtaganden om att tillskjuta medel för sådan forskning. Europas frågor är våra gemensamma frågor och det är lika angeläget att stödja gemensamma europeiska forskningsprojekt inom det humanistiska området som inom det naturvetenskapliga området.

Academia Europaea finner det betänkligt att den offentliga forskningspolitiken i så stor utsträckning präglas av missunnsamhet gentemot humanistisk forskning. Humaniora verkar idag ofta betraktas enbart som ett instrument för att dämpa allmänhetens farhågor om att framtidens samhälle, styrt av naturvetenskapens utveckling, kommer att bli alltför teknologisk komplicerat att leva i. Världen är idag, mer än någonsin, resultatet av människors samverkan med och påverkan på naturen. Men vi européer behöver också i framtiden vara välutbildade inom de humanistiska och sociala vetenskaperna. Utan dessa kommer vi nämligen inte att vara kapabla att skapa oss en världsbild som gör det möjligt för oss att acceptera och uppskatta de komplicerade vetenskapliga tekniker utan vilka vi inte kan lösa dagens problem och morgondagens utmaningar. Därför menar Academia Europaea att humaniora är lika förtjänt av att stödjas med offentliga medel som naturvetenskaperna. All europeisk forskningspolitik bör stödja framväxten av ett genuint intresse för humaniora, precis som man stöder intresset för naturvetenskaperna.

Humaniora i Europa – att skapa en forskningskultur

Den europeiska integrationsprocessen och utvidgningen av EU berikar humanvetenskaperna. Därför kan det europeiska samhället på ett särskilt sätt berikas av de nya forskningsmöjligheter som integrationsprocessen skapar.

Naturvetenskaperna kan dra nytta av den europeiska integrationen genom att forskningsresurser samordnas och nya spetsforskningscentra uppstår. För den humanistiska forskningens del uppstår nya primära källor att undersöka. Humaniora är mer direkt beroende av den politiska utvecklingen än vad naturvetenskaperna är. De humanistiska vetenskaperna förser oss med instrument för att analysera samhällets utveckling och lägger fram en mängd teorier som kan användas för att förstå denna utveckling. Vi förväntar oss inte att kemisten ändrar sina grundläggande teorier som svar på Europas politiska utveckling. Däremot vet vi att i ett Europa som ständigt förändras kommer också det objekt som den humanistiska forskningen studerar att kontinuerligt förändras. Förändringarna i samhället leder till att nya frågeställningar och forskningsfält kommer i fokus och drar till sig forskarnas intresse.

De radikala politiska omvälvningar som vi har erfarit i Europa, och som vi säkerligen kommer att få erfara även framöver, kräver en hög grad av intellektuell flexibilitet från medborgarnas sida. Det är bara genom att förstå andra civilisationer och deras sociala strukturer som Europa kan nå fram till en djupare enhet – en enhet som går mycket längre än bara upprättandet av gemensamma politiska strukturer. En grundlig förståelse av andra civilisationer och deras sociala strukturer är faktiskt en nödvändig förutsättning för utvecklingen av ömsesidig respekt och interkulturellt utbyte, vilka i sin tur är nödvändiga för att säkra en fruktbar samverkan i den globala kontext som vår snabbt föränderliga värld har blivit. För att nå denna ömsesidiga förståelse rekommenderar vi att man på europeisk nivå ger stöd åt forskning om våra länders sociala förhållanden, intellektuella historia och politiska system. Därigenom skapas bättre förutsättningar för utvecklingen av en sund europeisk identitet, byggd på en gemenskap av upplysta medborgare.

Academia Europaea förordar starkt en integrerad europeisk forskningspolitik. Det innebär en forskningspolitik som på EU-nivå ger uttryckligt stöd åt grundforskning inom humaniora, vilket i sin tur kommer att stärka de pågående humanistiska forskningsprojekten i de olika länderna och ge dessa ett verkligt europeiskt perspektiv. Fredlig samverkan inom humaniora och socialvetenskaperna utöver nationalstaternas gränser är krävande och har historiskt sett varit ganska sällsynt, dels eftersom deras forskningsobjekt för det mesta är begränsade till en viss tid och plats, dels eftersom det ofta saknas historiska förebilder. Det är då viktigt att säkerställa att sådan forskning kan ske fritt och objektivt, så att de inte missbrukas för trångsynta nationalistiska syften utan inriktas på Europas gemensamma väl. Det är ett imperativ för varje europeiskt forskningsråd att aktivt främja sådan humanistisk forskning.

Sammanfattning

Academia Europaea är fullt medveten om de många olika utmaningar som Europa och världen i stort står inför. Vi ser att många av dessa utmaningar bottnar i missförstånd mellan olika kulturer och att just dessa utmaningar hör till vår tids mest pressande och svårlösta problem. Erfarenheten visar att jämförande studier mellan olika länder och kulturer är av fundamental betydelse om man vill uppnå en verklig dialog och ett effektivt samarbete. Men sådan forskning blir sällan verklighet om den inte får stöd av överstatligt slag. De fördelar man kan vinna av att ge sådant stöd utgör de instrument vi behöver för att minska missförstånd och misstro inför det okända, bygga tilltro till gemensamma lösningar och skapa en större medvetenhet om vårt gemensamma europeiska arv. Även om det på kort sikt inte leder till några direkta ekonomiska nackdelar om man underlåter att satsa på humanistisk forskning, så kommer det i vart fall att leda till sämre förutsättningar för en framgångsrik europeisk integrationsprocess. Europa skulle därigenom bli mera sårbart än vad det behöver vara. Låt inte detta bli den oavsiktliga följden av en otillräcklig europeisk forskningspolitik! Denna akademi uppmanar därför Europas politiker på både nationell och överstatlig nivå att verka för att humanistisk forskning fullt ut får sin plats i forskningspolitiken. Det är vår starka övertygelse att detta kommer att bidra till att göra den växande Europeiska unionen bättre rustad att möta framtidens samhälleliga och teknologiska utmaningar.

jürgen mittelstrass President för Europaakademien. Professor i filosofi vid universitetet i Konstanz och direktor för dess Centrum för filosofi och vetenskap. jörgen rischel Professor i lingvistik vid Köpenhamns universitet. stig strömholm Professor emeritus i internationell rätt. Tidigare rektor för Uppsala universitet liksom president för Europaakademien. henk wesseling Professor i samtidshistoria vid universitetet i Leiden. Tidigare rektor för Nederländska institutet för högre studier (NIAS).

Publicerad 2004 i nummer 8