Hur påven hanterar isoleringen

av Kathpress korrespondent ROLAND JUCHEM

Det som protokollet inte förmådde lyckades coronaviruset med: att isolera Franciskus. Visserligen bor han fortfarande i gästhemmet, inte i det apostoliska palatset, men nu avskild från människor. Det tynger honom.

Han skulle bli sjuk om han skulle ha varit tvungen att bo där ensam, svarade Franciskus en gång ett barn, som ville veta varför den nye påven från Argentina inte ville bo i det apostoliska palatset som sin föregångare utan i gästhuset Santa Marta. Jorge Bergoglio behöver ha människor omkring sig liksom lungorna behöver luft, de livar upp honom. Denne påve blommar formligen upp så fort han kommer till en församling på besök, träffar människor och pratar med dem.

Men sedan fyra veckor tillbaka är även Franciskus i stor utsträckning isolerad i Santa Marta. I det som tidigare var Vatikanens gästhem finns det inte längre några gäster. De kvarvarande hyresgästerna äter i skift och påven ensam. Hyresgästerna håller sig i för det mesta på sina rum. Man håller sig undan – som på alla andra håll.

I dessa tider försöker han att tänka på andra människor. ”Det lugnar mig och gör mig gott och befriar mig från oron för mig själv”, förklarar Franciskus i en intervju med två engelskspråkiga magasin, som publicerades under onsdagen. I övrigt ber han mycket. Mer än vanligt, ”eftersom jag känner att jag behöver det”. ”På tisdagar kommer min biktfader, då reder vi ut dessa saker”, förklarar påven. Ty även han har sin egoism.

Samtidigt lugnar han eventuella tvivlare: i Vatikanen fortsätter man att arbeta i skift. ”Alla fortsätter att arbeta. Det finns inga dagdrivare här”, försäkrar påven. Till exempel meddelar pressekretariatet varannan dag med vilka ledande medarbetare i kurian som Franciskus för diskussioner med. Hur bra den ändå långsamma internkommunikationen i Vatikanen fungerar i krisen förblir en öppen fråga.

Uppdrag närhet

Förutom detta, säger Franciskus, är det en fråga som berör honom: ”Vilken är min uppgift som biskop av Rom, som kyrkans överhuvud, i dessa tider?” Hans största bekymmer handlar om att få vara nära människor. Hur omedelbar och direkt denna närhet är för honom i idealfallet, förklarar han med en litterär scen.

I boken De trovlovade av Alessandro Manzoni skildras hur kardinalen Fedrigo Borromeo, kusin till den saligförklarade kardinalen Carlo Borromeo, i sitt engagemang under pesten i Milano besöker en by, men fönstren i hans droska är stängda för att skydda honom. ”Det hade människorna ingen glädje av”, är Franciskus kommentar i intervjun. ”Guds folk behöver sina herdar nära sig, utan att de överdrivet skyddar sig.”

Förmodligen skulle Franciskus helst vilja följa med sin allmosemästare, kardinal Konrad Krajewski, på dennes insatser under kvällarna, när påvens sociala ombud med sitt team besöker hemlösa i staden för att förse dem med mat, skyddsutrustning och kläder. Men det som ärkebiskop Bergoglio kunde göra i Buenos Aires kan påven Franciskus inte göra i Rom.

Kameror i stället för människor

Sålunda begav han sig för två veckor sedan åtminstone i väg på Roms nästan folktomma gator till kyrkan Santa Maria Maggiore för att be framför den av romarnas älskade ikonen, Salus Populi Romani. I anslutning till detta gjorde påven en pilgrimsvandring via den annars överfulla affärsgatan Via del Corso till kyrkan San Marcello. Där bad han framför ett pestkors från 1500-talet Gud att avvärja pandemin.

Om han ännu inte kan vara bland människor, så vill Franciskus åtminstone visa dem sin närhet, genom att synbart be för dem. Därför tvingas Franciskus att anpassa sig till medierna, som han ännu inte helt är helt bekväm med. Därför Live-Streamingen av morgonmässan kl. 7, därför hans videotal till alla inspärrade familjer i Italien, därför bönen och välsignelsen den 27 mars på Petersplatsen.

Hans predikan där, hans bön, hans osedvanliga urbi et orbi-välsignelse med sakramentet under kvällen på den tomma Petersplatsen i regnet, kommer säkerligen att förbli en av de mest uttrycksfulla gesterna i minnet av detta pontifikat. Franciskus verkar under sina framträdanden tröttare än vanligt. Hans röst är svagare. Hans blick söker människor men möts av kameraobjektiv. Franciskus har testat negativt för coronaviruset. Men ensamhetens virus tycks ändå ha tagit hårt på hans krafter.

Kathpress 2020-04-08