Ilon Wiklands farfars ortodoxa kyrka

av HELENA BODIN
Estniska Haapsalu var länge en av Östersjöns främsta bad- och kurorter. Hit kom självaste ryske tsaren och kunde då residera i en egen paviljong på den väl tilltagna järnvägsstationen. Staden var också de många estlandssvenskarnas huvudort och hade till och med ett svenskt namn, Hapsal.

Det var här som Ilon Wikland, välkänd som Astrid Lindgrens illustratör både i Sverige och utomlands, växte upp hos sin farmor och farfar ”i det gula huset vid kyrkan”. Så sägs det i hennes bilderböcker om sin barndom, Den långa, långa resan (1995) och I min farmors hus (2005), där kyrkan har en viktig roll i både text och bild. Att den här kyrkan på alla sätt såg ut precis som en ortodox kyrka, utan att det någonsin nämndes i texten, fascinerade mig när jag läste bilderböckerna för mina barn.

Det är på det hela taget sällsynt med kyrkor i svenska barnböcker, och möjligen är detta det enda exemplet på en svensk bilderbok där det ingår en ortodox kyrka, komplett med ikonostas, körsång och vigselgudstjänst. Att kyrkan i det här fallet är ortodox visade sig bero på att Ilon Wiklands farfar, Aleksander Pääbo, var kantor i den rysk-ortodoxa församlingen.

Den ortodoxa kyrkan i Haapsalu.

I de här bilderböckerna berättar Ilon Wikland om ockupation, hot och våld, om hur den bästa lekkamraten plötsligt är försvunnen, om flykt och sjukdom, om att färgerna först alldeles försvinner för henne när hon kommer till Sverige. Det är svår men viktig läsning för både barn och vuxna. Här använder Ilon Wikland för ovanlighetens skull även mörka färger, även om just farmors hus och farfars kyrka avbildas i varmt gult.

När jag en solig sensommardag besöker Haapsalu kan jag inte annat än hålla med om hur staden presenteras i Den långa, långa resan: ”Å, det var så vackert där! Det var en sån där liten stad som man kunde springa omkring i precis som man ville, och när man kan det är man ju lycklig!” Bussen från Tallinn stannar just framför den berömda järnvägsstationen med dess enormt långa perrong – idag är den museum.

Tågstationen i Haapsalu.

Därifrån går en vacker strandpromenad alldeles utmed havet, och det är enkelt att hitta vägen till Ilon Wiklands farfars kyrka i den lilla staden. Ja, för det här är just den lilla staden, i bestämd form – exakt så här måste den lilla staden se ut! De låga trähusen är ibland lite skavda och medfarna, men på ett trivsamt och ombonat vis. Pastellfärgerna avlöser varandra och snickarglädjen i fönsterluckor, portar, torn, grindar och staket skapar omväxling i det strålande solskenet. Ilon Wiklands farföräldrars hem används ännu som bostad av den idag estnisk-ortodoxa församlingen, Maria Magdalena, och jag får komma in i kyrkan fast där inte är någon gudstjänst.

Det dröjde tills slutet av 1980-talet, i samband med att den sovjetiska regimen började svikta, innan Ilon Wikland återvände hit. Då slog henne insikten att det var sin barndoms Haapsalu som hon i alla år avbildat i barnboksillustrationerna, och det var därefter hon började skildra sin uppväxt i Estland och flykten till Sverige 1944, som innebar en flera dygn lång båtresa. Hon har också berättat om sin bakgrund och närheten till barndomens ortodoxa kyrka i radions Sommar-program (2003): ”Vi bodde alldeles vid kyrkan och den fanns där, och vi barn sprang ut och in i kyrkan – även hunden. Det blev min barndoms kyrka, och vuxenkyrka också, så vart jag än åker numera går jag alltid in i en rysk-ortodox kyrka.”

Ikonostasen inuti ortodoxa kyrkan i Haapsalu.

Sedan tio år finns nu i Haapsalu Ilons Sagoland (Iloni Imedemaa) med lekmöjligheter för barnen både inne och ute, en utförlig biografisk utställning och filmvisning samt en rik samling av konstnärens originalteckningar. Ilon Wiklands bildvärld har funnit vägen tillbaka över havet, och den svenska bilderbokskonsten har berikats med en ortodox kyrka intill farmors gula hus i den lilla staden vid havet.

Helena Bodin 2019-09-16

Detta är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

För mer läsning om den ortodoxa kyrkans och ikonernas roll för Ilon Wiklands bildskapande, se Helena Bodins artikel i Barnboken. Tidskrift för barnlitteraturforskning 2015 via länken här

Maria Magdalenas estnisk-ortodoxa församlings hemsida via länken här 

Ilons Sagoland via länken här

Ilon Wiklands barndomshem via länken här