Inget slut på kriget i Kongo trots FN ultimatum

”Om kriget inte kommer till ett slut snart  kommer vi sannolikt inte att kunna engagera oss i projekt för en hållbar utveckling. Men det är precis vad vi mest behöver. Vårt folk är slitet, utmattat och orkar inte längre”, säger  Taylor Toeka som arbetar för Caritas i en av de värst drabbade  platserna i världen, Goma i Demokratiska republiken Kongo.

Torsdagen den 8 augusti gick Caritas-teamet ut för att bistå flyktingarna i byarna kring Goma. De gör det regelbundet, omkring den 10:e och 20:e varje månad. Den 31 juli utfärdade FN:s fredsbevarande styrkor ett ultimatum till M23-rebellerna att lägga ner sina vapen eller annars kommer de anses vara ett stort hot. Tidsfristen löpte ut den 8:e, men det ledde inte till att rebellerna lade ner sina vapen. I området norr om Goma finns det minst 26 rebellgrupper till, förutom M23.

I Goma är omkring trettio samfund samordnade av den lokala Caritas gruppen som delar ut  vatten, mat och grundläggande förnödenheter till de mest utblottade familjerna. Dessa insatser är till stor del insamlade med de medel som givits av de lokala familjer själva. ”Den katolska kyrkan i Kongo är en viktig drivkraft för framsteg tack vare dessa samfund som agerar på gräsrotsnivå”, säger Francois Boulage, ordförande i den franska organisationen Secours Catholique, som nyligen besökte Goma.

Den 25 juli, offentliggjorde FN siffror för flyktingarna i norra Kivu, som har flytt från sina byar på grund av kriget. Totalt handlar det om 967 000 personer. Den senaste folkräkningen gjordes för tio år sedan och visar att antalet invånare i Goma var 250 000, mindre än en fjärdedel av vad det skulle vara i dag. Över en halv miljon flyktingar överlever tack vare stödet från lokala familjer, som frivilligt tar emot dem och erbjuder mat till dem som har tvingats bort från sin egen mark.

”Vi hjälper tusentals av dessa familjer”, säger Taylor Toeka och fortsätter med att påpeka att Caritas ändå måste använda sin kapacitet  först och främst till dem som inte har någon som kan hjälpa dem. Många av de flyktingar som anländer i Goma eller de omgivande byarna kan sova i kyrkor eller i klassrum på den privata skolan (de kastas ofta ut om de försöker sova i de statliga skolorna). De stannar i klassrummen från eftermiddagen fram till nästa morgon och lämnar lokalerna innan barnen kommer till skolan.

Detta är vad till exempel Marceline Muindo gör. Hon flydde från sin by, Kibumbo ca 60 kilometer från Goma. I hennes område var sammandrabbningar mellan regeringssoldater och M23-rebeller vanliga. Hennes make flydde norrut, medan hon flydde söderut, till staden med sina sex barn. De bor nu i ett klassrum och Caritas förser dem med det nödvändigaste de behöver för att överleva.

DAVIDE DEMICHELIS/VATICAN INSIDER