Invigningen av Andra Vatikankonciliet – rapport för 50 år sedan

Signum publicerar här nedan en översättning av en rapport som den katolska österrikiska nyhetsbyrån Kathpress publicerade på dagen då Andra Vatikankonciliet öppnades, den 11 oktober 1962.

Efter nära fyra år av förberedelser ägde den högtidliga invigningen av Andra Vatikankonciliet rum under torsdagseftermiddagen i Peterskyrkan i Rom. 92 år efter avslutningen av det förra konciliet, Första Vatikankonciliet, öppnade det hittills största konciliet i den katolska kyrkans tvåtusenåriga historia. Antalet deltagare är fyra gånger större än vid Första Vatikankonciliet. För första gången är alla länder och folkgrupper i världen representerade vid ett koncilium. Det rör sig om en församling som saknar motstycke både i kyrkliga och i världsliga sammanhang.

I och med att alla katolska biskopar samlas innebär det att på konciliet är hela kyrkan representerad. Här kommer beslut att fattas, somliga av dem ofelbara och förpliktande för alla katolskt troende. Problemen som det mest välförberedda konciliet någonsin står inför är oöverskådliga. Det är på påven Johannes XXIII:s alldeles egna initiativ som konciliet tillkom, och den 25 januari 1959 kungjorde han att det skulle hållas. Enligt hans vilja, som han i högtidlig form uttryckte i sin första encyklika Ad Petri Cathedram, har konciliet tre stora målsättningar. Det ska ”främja de kristtrognas utveckling, förnya de troendes kristna liv, och anpassa den kristna disciplinen till villkoren i vår tid.”

Konciliet är visserligen en inre angelägenhet för kyrkan, men det är inte bara katoliker som har högt ställda förväntningar på det, utan hela kristenhetens högt ställda förväntningar, ja förhoppningar, i nästan hela världen förknippas med konciliet. Detta är den första universella församling av katolska biskopar, vid vilken officiella observatörer från icke-katolska kristna kyrkor och samfund deltar. Detta är det första koncilium, som kan fatta beslut helt fritt från varje form av inflytande från den världsliga makten. Dess världsvida betydelse kommer i yttre bemärkelse till uttryck genom att konciliefäderna kommer från i princip alla världen stater, som ju styrs av de mest olikartade politiska regimer. Konciliet knyts samman av en tro och ett Kristi uppdrag, att Guds Kyrka i vår tid ”utstrålar en ny glans” och medför ett effektivt bidrag till fred, rättvisa, och endräkt bland alla folk och etniciteter i världen.

Den egentliga öppningsceremonin av konciliet föregicks av en aldrig tidigare skådad procession. Det högtidliga tåget med hela den katolska hierarkin gick från det påvliga palatset via Scala Regia, genom bronsporten, över Petersplatsen och genom huvudporten in i Vatikanbasilikan, i vars mittskepp en aula för Andra Vatikankonciliets plenarmöten har ställts i ordning.

Den storartade processionen med konciliefäderna och invigningen av Andra Vatikankonciliet sändes i television i 16 europeiska länder, och i satellitkanalen Telstar direkt till USA och Kanada. Mer än 1 000 journalister från hela världen kom till denna århundradets  stora händelse – konciliets öppningsceremoni i den eviga staden. Miljoner och åter miljoner tv-tittare och radiolyssnare följde sändningarna från Rom.

Kathpress 1962-10-11; Signum Red. 2012-10-11