Italien i vardagslag

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

ROOTH, LARS

Italien inifrån – familjen, makten och hela härligheten,

Kristina Kappelin – Suzanne Schönström, Timbro 1994, 160 s.

Italien befinner sig mitt i ett skede då ingen vet vad som kommer att hända. Det gamla ledarskiktet har försvunnit i olika skandaler. Den 27 mars 1994 uppmanades medborgarna att välja ett nytt parlament på ett nytt sätt, med accent på person i stället för partier. Men partierna föreslår olika former av valsamverkan före valet. I skrivande stund växlar utbudet nästan dagligen och man vet ännu mindre hur det blir efter valet.

Det verkar nästan dumdristigt att i detta läge försöka sammanfatta och beskriva Italien inifrån. Men journalistteamet Kappelin – Schönström har lyckats med sitt företag på ett lovvärt sätt. I korta, lättlästa kapitel för de oss in i italiensk vardag. Det är inte en samling klichéartade generaliseringar utan levande beskrivningar där man oftast nickar instämmande. Framställningen berikas av en rad fakta och information om personer utan att texten blir tung. Man har dessutom lyckats få med fakta av senaste datum, ända till början av 1994.

Det märks ibland att bägge författarna håller till i Norditalien. För en romare kom nationalstaten till 1870, inte 1861, och i huvudstaden tänker man inte på att Lombardiet och Venetien tillhört OsterrikeUngern. Det är en alltför lokal och modern historia för en romare, som snarare minns påvestaten resp. de olika furstedömen och stadsrepubliker, som så länge kämpade mot varandra för att nu inte glömma gamla romarriket. När påven nyligen uppmanade Italiens befolkning till enhet påminde han också om att det finns ett gemensamt italienskt kulturarv att falla tillbaka på, mer än tusen år äldre än nationalstaten.

Apropå påven är kapitlet om religion kanske det svagaste. Författarna är inte särskilt insatta i ämnet och hämtar i stor utsträckning sina omdömen från La Repubblica. Moralfrågor blir viktiga, trosfrågor hoppas över.

Vad värre är: de skiljer inte mellan den italienska kyrkan och Vatikanen. Påven är ju inte ens italienare – ett plus i dagens politiska läge – och hur han mottas av amerikanare vid en resa i USA hör inte hemma i en bok om Italien. Religionsundervisning i skolan är numera fakultativ, liksom kyrkoskatt. Arta promille tas visserligen ut av alla via skattesedeln (s. 125), men man kan själv välja vart beloppet skall gå, till kyrkan eller till något välgörande ändamål som Röda Korset eller någon u-landshjälp.

Men detta är det enda kapitel som faller lite utanför ramen i en annars utmärkt bok. Familjens betydelse framhävs ofta och man kunde kanske t.o.m. gå ännu längre. Det finns visserligen stormarknader, särskilt i förorterna, men många affärer, matställen, serviceinrättningar m.m. drivs i familjeregi. Det stärker banden inom familjen, och gör kontakterna med kunderna mycket mer personliga. Mitt inne i Rom kan man uppleva en liten affärsgata som centrum i en liten by, där alla känner alla. Det skapar inte bara atmosfär utan en livskvalitet som är annorlunda än den opersonliga servicen i det moderna Sverige.

Uppgiften att knappt 56 % av italienskorna mellan 25 och 49 år är yrkesverksamma (s. 35) skall man ta med en nypa salt. En hel del av dem jobbar nog i familjens lilla rörelse, men långt ifrån alla är registrerade hos skattemyndigheterna.

Det tar lång tid innan barnen frigör sig från La Mamma och står på egna ben (s. 18). Det stämmer,

Men en orsak till detta är bristen på studiebidrag och total avsaknad av studentbostäder. Man måste då bo kvar hemma och är helt beroende av att föräldrarna står för alla utgifter. Även efter avlagd examen får man ofta arbeta mer eller mindre gratis för att få speciaialistutbildning eller meritera sig för att få en fast anställning – om man inte har de rätta rekommendationerna. Vill man dessutom skaffa sig en egen bostad kostar den stora pengar. Kan inte föräldrarna ställa upp med hjälp så bor man kvar hemma tills man blivit ekonomiskt oberoende. Då är många drygt 30 år gamla, och det är en förklaring till det faktum att dagens italienare gifter sig så sent och har så få barn.

Men detta är randanmärkningar. Boken som helhet kan varmt rekommenderas. Den som levt en längre tid i Italien känner igen sig. Andra får en bra översikt av dagens läge och en inblick i vardagens Italien. När valet skett och det politiska läget stabiliserat sig kan nya fakta med lätthet få sin plats i en nyutgåva av föreliggande bok.

För den som är speciellt intresserad av Vatikanen och påven finns Lars Bergquists Den heliga pyramiden hos samma förlag.

Publicerad 1994 i nummer 3

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

ROOTH, LARS

Italien inifrån – familjen, makten och hela härligheten,

Kristina Kappelin – Suzanne Schönström, Timbro 1994, 160 s.

Italien befinner sig mitt i ett skede då ingen vet vad som kommer att hända. Det gamla ledarskiktet har försvunnit i olika skandaler. Den 27 mars 1994 uppmanades medborgarna att välja ett nytt parlament på ett nytt sätt, med accent på person i stället för partier. Men partierna föreslår olika former av valsamverkan före valet. I skrivande stund växlar utbudet nästan dagligen och man vet ännu mindre hur det blir efter valet.

Det verkar nästan dumdristigt att i detta läge försöka sammanfatta och beskriva Italien inifrån. Men journalistteamet Kappelin – Schönström har lyckats med sitt företag på ett lovvärt sätt. I korta, lättlästa kapitel för de oss in i italiensk vardag. Det är inte en samling klichéartade generaliseringar utan levande beskrivningar där man oftast nickar instämmande. Framställningen berikas av en rad fakta och information om personer utan att texten blir tung. Man har dessutom lyckats få med fakta av senaste datum, ända till början av 1994.

Det märks ibland att bägge författarna håller till i Norditalien. För en romare kom nationalstaten till 1870, inte 1861, och i huvudstaden tänker man inte på att Lombardiet och Venetien tillhört OsterrikeUngern. Det är en alltför lokal och modern historia för en romare, som snarare minns påvestaten resp. de olika furstedömen och stadsrepubliker, som så länge kämpade mot varandra för att nu inte glömma gamla romarriket. När påven nyligen uppmanade Italiens befolkning till enhet påminde han också om att det finns ett gemensamt italienskt kulturarv att falla tillbaka på, mer än tusen år äldre än nationalstaten.

Apropå påven är kapitlet om religion kanske det svagaste. Författarna är inte särskilt insatta i ämnet och hämtar i stor utsträckning sina omdömen från La Repubblica. Moralfrågor blir viktiga, trosfrågor hoppas över.

Vad värre är: de skiljer inte mellan den italienska kyrkan och Vatikanen. Påven är ju inte ens italienare – ett plus i dagens politiska läge – och hur han mottas av amerikanare vid en resa i USA hör inte hemma i en bok om Italien. Religionsundervisning i skolan är numera fakultativ, liksom kyrkoskatt. Arta promille tas visserligen ut av alla via skattesedeln (s. 125), men man kan själv välja vart beloppet skall gå, till kyrkan eller till något välgörande ändamål som Röda Korset eller någon u-landshjälp.

Men detta är det enda kapitel som faller lite utanför ramen i en annars utmärkt bok. Familjens betydelse framhävs ofta och man kunde kanske t.o.m. gå ännu längre. Det finns visserligen stormarknader, särskilt i förorterna, men många affärer, matställen, serviceinrättningar m.m. drivs i familjeregi. Det stärker banden inom familjen, och gör kontakterna med kunderna mycket mer personliga. Mitt inne i Rom kan man uppleva en liten affärsgata som centrum i en liten by, där alla känner alla. Det skapar inte bara atmosfär utan en livskvalitet som är annorlunda än den opersonliga servicen i det moderna Sverige.

Uppgiften att knappt 56 % av italienskorna mellan 25 och 49 år är yrkesverksamma (s. 35) skall man ta med en nypa salt. En hel del av dem jobbar nog i familjens lilla rörelse, men långt ifrån alla är registrerade hos skattemyndigheterna.

Det tar lång tid innan barnen frigör sig från La Mamma och står på egna ben (s. 18). Det stämmer,

Men en orsak till detta är bristen på studiebidrag och total avsaknad av studentbostäder. Man måste då bo kvar hemma och är helt beroende av att föräldrarna står för alla utgifter. Även efter avlagd examen får man ofta arbeta mer eller mindre gratis för att få speciaialistutbildning eller meritera sig för att få en fast anställning – om man inte har de rätta rekommendationerna. Vill man dessutom skaffa sig en egen bostad kostar den stora pengar. Kan inte föräldrarna ställa upp med hjälp så bor man kvar hemma tills man blivit ekonomiskt oberoende. Då är många drygt 30 år gamla, och det är en förklaring till det faktum att dagens italienare gifter sig så sent och har så få barn.

Men detta är randanmärkningar. Boken som helhet kan varmt rekommenderas. Den som levt en längre tid i Italien känner igen sig. Andra får en bra översikt av dagens läge och en inblick i vardagens Italien. När valet skett och det politiska läget stabiliserat sig kan nya fakta med lätthet få sin plats i en nyutgåva av föreliggande bok.

För den som är speciellt intresserad av Vatikanen och påven finns Lars Bergquists Den heliga pyramiden hos samma förlag.

Publicerad 1994 i nummer 3