Jag önskar min skola hade förblivit mer katolsk

Gästinlägg av Shona Bailey från tidningen The Tablet. 13 januari 2012

Biskop Michael Campbell i Lancaster frågade i sitt nyårsbrev huruvida en krympande katolsk population skall fortsätta att stödja katolska skolor och högskolor där majoriteten av eleverna och ibland även lärarna inte är praktiserande katoliker. Shona Bailey är en icke-katolsk före detta elev på en katolsk skola som här ger sin syn på saken.

När jag för tio år sedan började gymnasiet var det på en katolsk skola, som just hade ändrat beteckning från ”klosterskola” till ”gymnasium”. Namnändringen berodde på att de ordenssystrar, som hade drivit skolan i generationer, hade avslutat sitt engagemang i skolan, eftersom antalet systrar hade minskat.

Jag är själv inte katolik men kommer från en kristen bakgrund och mitt första intryck av skolan var att viktiga grundprinciper i katolicismen, som tjänande och att ta hand om de behövande, hölls högt av skolan. Skoluniformen hade på både kavajen och jumpern skolans emblem med ordet serviam, som betyder ”jag skall tjäna”, broderat. Såväl studierna som moralen på skolan var viktiga och vi arbetetade hårt. Oavsett religiös eller kulturell bakgrund var dessa två värden något alla studenter kunde hjälpa till att upprätthålla.

En till två gånger om året anordnade skolan en reträtt, skolans kaplan firade mässa med studenterna en gång per termin, samt vid jul och påsk. Närvaron vid dessa tillfällen var obligatorisk, men inte deltagandet. Som icke-katolik fann jag dessa tillfällen meningsfulla eftersom det påminde oss studenter om vilken slags skola vi gick i, en skola som höll katolska värden centrala i sin grundsyn. Och oavsett elevernas personliga åsikt eller religiösa uppväxt respekterade man mässan.

När jag sedermera närmade mig slutet av mina studier på denna skola hade dessa katolska element märkbart tynat bort, jag tror det berodde på ett försök att bredda skolans profil. Det innebar färre mässor och reträttdagar, och utvecklingen gick mot en mer sekulariserad skola som visserligen innehöll katolska element, men inte längre såg det som en central del av skolans profil. Den akademiska standarden har sjunkit och skolan är på väg att bli en ren akademi. Enligt min mening var det de centrala religiösa principerna som hjälpte till att hålla en hög akademisk nivå. När jag ser tillbaka på denna utveckling finner jag det ganska nedslående och det får mig att undra, om vi inte längre kan förlita oss på att katolska skolor ser katolicismen som en viktig del i formandet av unga människor, vem skall vi då lita på bortsett från församlingarna?

Shona Bailey, The Tablet, 2012-01-13