Japanska biskopar uppmanar till avveckling av kärnkraften

2016 skrev biskopskonferensen i Japan en bok om kärnkraft från ett katolskt perspektiv. Nu har boken med titeln Abolition of Nuclear Power översatts till engelska. Boken utgör ett viktigt bidrag till den katolska socialläran och kyrkans ekologiska perspektiv.

Bakgrunden till boken är ett historiskt uttalande som biskopskonferensen offentliggjorde i början av 2000-talet. Uttalandet heter Reverence for Life och är ett försök att uppmärksamma kärnkraftens problematiska och farliga sidor. Biskoparna är självkritiska till att de inte gick tillräckligt långt i detta dokument. Den 11 mars 2011 ägde den största kärnkraftsrelaterade olyckan sedan Tjernobyl rum, när en tsunami och jordbävning träffade den japanska kärnkraftsanläggningen vid Fukushima Daiichi. Åtta månader senare, den 8 november 2011, omvärderade biskopskonferensen sina tidigare ställningstaganden, och uppmanade i stället till en omedelbar och kompromisslös avveckling av Japans 53 kärnkraftsanläggningar. Fem år senare gav biskopskonferensen ut en utförligt hållen bok om kärnkraft i samarbete med vetenskapliga experter.

Abolition of Nuclear Power består av tre delar. Den första delen är en utläggning av kärnkraftens historia, dess möjligheter och faror. Andra delen fokuserar den specifik japanska kontexten, i synnerhet olyckan vid Fukushima. Den tredje och sista delen, som behandlar kärnkraften ur en teologisk synpunkt, utgör bokens kärna. Biskoparna försöker urskilja ett etiskt förhållningssätt till kärnkraftsfrågan.

Biskopskonferensens ekologiska angreppssätt är djupt förankrat i den katolska traditionen, i synnerhet kyrkofädernas lära om gudomliggörelse och Thomas av Aquinos tanke att nåden fullkomnar naturen. Utöver de många figurerna från traditionen bedriver biskoparna också en dialog med moderna tänkare som Hanna Arendt och den tyska filosofen Hans Jonas. En figur som boken förlitar sig mycket på är den tyska teologen Robert Spaemann, vars banbrytande reflektioner kring kärnkraft har banat vägen för ett seriöst katolskt engagemang med dessa frågor. Den allra främsta influensen på boken, däremot, är utan tvekan påven Franciskus social- och mijöencyklika, Laudato si’ (Lovad vare du, 2015). Trots att de japanska biskoparna förlitar sig på encyklikan i stor utsträckning, identifierar de en stor lucka i kyrkans sociallära när det gäller problemen kopplade till kärnkraft.

Biskoparna summerar sin uppmaning som följer: ”Vi måste erkänna att mänsklighetens användning av kärnkraft avviker från den roll Gud har gett människor att förvalta naturen. De väldiga mängderna energi som kärnkraften producerar – och det stora antalet instabila atomkärnor som skapas som följd av detta – är helt enkelt inkompatibla med en respekt för livet på jorden. Om vi fortsätter att strunta i dessa faror för att fortsätta jaga illusioner av rikedomen kommer vår själviskhet att leda till en katastrof för mänskligheten och det globala ekosystemet.”

Angående bekymret att kärnkraften inte skulle kunna avvecklas utan att orsaka stora brister på energi eller leda till en ökning av koldioxidutsläppen, påpekar biskoparna att ”vi är trots allt förpliktade skydda liv, något dyrbart och vackert, och ska inte enbart fokusera på att främja ekonomisk tillväxt. Vi får inte alltid prioritera effektivitet och lönsamhet.” Biskoparna understryker att enbart stänga ned alla kärnkraftsanläggningar räcker inte till. Detta måste vara kopplat till en ”ekologisk andlighet och fattigdom”: kristna är idag kallade till en radikal förändring i sin livsstil och sitt energibruk, ”för att bli jordens salt och världens ljus”.

Biskopskonferensens främsta bekymmer är situationen i Japan. Vid inget tillfälle uppmanar boken till en global avveckling av kärnkraft, utan överlämnar ansvaret till påven och de lokala biskoparna. Däremot refererar dokumentet flitigt till utländska biskopskonferenser och teologer, främst kyrkans ställning i debatterna som har pågått i den tysktalande världen. Sverige omnämns också, som ett exempel på ett katolskt stift som hittills inte formulerat några uttalanden om kärnkraft. Trots dokumentets geografiska bundenhet, ger den värdefulla underlag för en vidare internationell diskussion med utgång i kyrkans tradition. Som boken påpekar, har Heliga stolen aldrig hittills formulerat ett ställningstagande vare sig för eller mot kärnkraft.

Red. 2020-08-06

Hela texten finns som PDF via denna länk.