Jean d’Ormesson 1925–2017

av OLLE BRANDT

– Den franska litteraturens Yoda möter Gud.

”Ett motgift mot dagarnas gråhet”, sade den franske presidenten Emmanuel Macron den 8 december på paradgården i Hôtel des Invalides i Paris om den avlidne författare som vilade i en kista höljd i den franska flaggan mitt på gården. Den avlidne var Frankrikes kanske mest populäre och säkert mest leende författare, Jean d’Ormesson, som gick bort den 5 december 2017.

D’Ormesson, som hade läst allt, kunde Chateaubriand utantill och blev publicerad i den prestigefyllda utgåvan Pléiade redan under sin livstid, kunde finna en rolig formulering om alla livets situationer utifrån sin obegränsade bildning. Hans kollega i Franska akademien, Marc Lambron, beskrev honom som ”ett slags litteraturens Yoda”. Sociala medier i Frankrike är fulla av hans citat, som är populära särskilt bland unga kvinnor. Sök #jeandormesson på Instagram!

Jean d’Ormessons mest kända bok är självbiografin Au plaisir de Dieu (1974: Gud till behag) om uppväxten i en aristokratisk miljö. Den blev en populär tv-serie i Frankrike långt före Downtown Abbey. Han var en populär gäst i många tv-program och i flera år chefredaktör för dagstidningen Le Figaro.

D’Ormesson var katolik. Det är svårt att påstå att han var särskilt from, och det vore inte korrekt att i första hand beskriva honom som en katolsk författare. Ändå talade han frispråkigt om sin tro, särskilt på ålderns höst. ”Jag har alltid trott på Gud. Jag har fostrats i den katolska religionen och jag hoppas dö i den katolska religionen, om den vill ha mig”, sade han i en intervju. Men han tillade genast: ”Jag har aldrig varit religiös, men jag har alltid trott på Gud.”

Hur denne den franska litteraturens Yoda såg på Gud kan man läsa om i en av hans populäraste böcker de senaste åren, som heter ungefär ”En dag skall jag ge mig av utan att ha sagt allt jag skulle säga” (Un jour je m’en irai sans en avoir tout dit, 2013). Den börjar med några självbiografiska och litterära reflexioner för att sedan, som en sentida version av Augustinus Bekännelser, ägna flera kapitel åt tiden. Och sedan ägnas det sista kapitlet åt ämnet ”Ovanför oss finns det något heligt”, där han försvarar tron på Gud som det enda rationella valet. ”Gud är osannolik. Vi också. […] Och allt vad man kan försöka ställa i Guds plats och för att undvika Gud […] är också osannolikt. Vi kan inte undvika mysteriet. Av respekt, av tacksamhet, för att undvika det absurda och förtvivlan, för att försöka vara lycklig, väljer jag att kalla det Gud.”

Boken slutar med att Jean d’Ormesson föreställer sig sin egen död, ”när jag får träda fram inför dig och din fördolda härlighet”. Det skulle gå till så här, menade d’Ormesson, och så slutar boken (spoilervarning!):

”Då skall jag falla ned för dina fötter och bara säga:

–Tack.

Och du, om du finns, och om du vill, i din gränslösa kärlek för allt det som har funnits skall du då sänka dig ned till mig, som då bara skall vara ett minne, och säga mig, med godhet och kanske med ett leende:

–Jag förlåter dig.”

Olle Brandt är Professor i arkeologi och verksam vid Påvliga institutet för kristen arkeologi i Rom.