Jesu födelse och evangeliernas föreställningsvärld

Signums redaktion ber att få önska sina läsare God jul. Under helgdagarna bjuder vi här på lite extra julläsning i form av en intervju om den historiska bakgrunden till evangeliernas berättelser om Jesu födelse. Den tyske jesuiten och professorn i Nya testamentets exegetik Ansgar Wucherpfennig i Frankfurt am Main svara på några av de vanligaste frågorna kring Nya testamentets texter om Jesu födelse.

Tagespost: Vid julens gudstjänster läser man julevangeliet enligt Lukas om Jesu födelse. Är julevangeliet en legend eller är den sann?

Wucherpfennig: I det stora hela tenderar man inom den exegetiska forskningen idag återigen att anta att det ligger en historisk sanning bakom julberättelserna i evangelierna. För egen del är jag exempelvis förvissad om att Josef verkligen var en så barmhärtigt sinnad man som det skildras i Matteusevangeliet.  Men sedan ska man ju komma ihåg att legender inte heller bara är rena påhitt och lögner. Ordagrant betyder ordet legend ”det som bör läsas”, och det gäller också för julberättelserna i Bibeln. De är tänkta att läsas, för att leda oss till tro.

TP: Jo, men folk undrar ju om änglarna verkligen talade till herdarna och om Jesus föddes av en jungfru.

W: Det gäller här att finna en väg mellan fundamentalism och rationalism.  Fundamentalism innebär att man betraktar bibeltexten som ett förhörsprotokoll, och att det kommer an på att varje detalj i barndomsberättelserna motsvarar exakt vad som faktiskt historiskt skedde. Rationalism, å andra sidan, innebär att man helt bortser från sådana historiska antaganden om texterna. Man menar då exempelvis att berättelserna om Jesu barndom har sitt ursprung i antika grekiska texter, som har använts för att göra förkunnelsen om Jesus som Guds son och som född av en jungfru acceptabla för antika grekiska åhörare. Men då glömmer man bort att det faktiskt inte finns en enda riktig parallell text om jungfrufödelse i hela den antika litteraturen.

Det finns visserligen antika berättelser om gudar som avlar barn med kvinnor, och framstående personers födelser skildras ofta som omgivna av märkliga tilldragelser. Men inga andra antika texter talar om en jungfru som blir havande genom Guds Ande och blir mor till ett människobarn, så som det berättas om Maria. En rimlig utläggning av dessa texter skulle kunna innebära att man säger att julberättelserna återger sanningar med hjälp av symbolladdade uttrycksformer. Därigenom understryker man att texterna uttrycker sanningar som inte kan återges enbart som blotta fakta.

TP: Men hur skiljer man då mellan symboliska uttryck och historiska fakta? Var går gränsen mellan dem på detaljnivå?

W: Både hos Matteus och Lukas, och på sitt eget vis även hos Paulus, bygger texten på att den har sin bakgrund i någonting historiskt. Att Jesus föddes av jungfru Maria är menat som en historisk utsaga och som sådan bör den tas på allvar. Samtidigt gäller det att se vilket teologiskt innehåll – vilket budskap – som texten vill förmedla; nämligen att frälsningen inte kan komma enbart från vår egen ändliga, förgängliga mänskliga natur.

Den Helige Ande, med sitt eviga liv, behöver träda in i vår mänskliga verklighet. Den Helige Ande måste förena sig med vår förgängliga natur för att frälsningen ska bli möjlig. Matteus och Lukas uttrycker denna sanning med hjälp av sin biografiska berättelse om Jesus. Hos Matteus beskrivs det ur den barmhärtige Josefs perspektiv, hos Lukas ur den ödmjuka Marias perspektiv.

TP: Vilka kriterier kan man använda för att bedöma den historiska halten i de bibliska texterna?

W: Ett viktigt kriterium är textens form, dess litterära genre. Ett annat är jämförelser mellan olika textkällor. Men de båda evangelietraditionerna strider inte mot varandra på några väsentliga punkter när det gäller Jesu barndom. Och vi har inga andra källor om Jesu barndom som ens kommer i närheten av samma höga ålder som texterna hos Matteus och Lukas.

TP: Låt oss ta ett konkret exempel. Vad är historiskt och vad är symboliskt i Lukas berättelse om herdarna?

W: Herdarna hör till de idylliska inslagen i Lukas berättelse, vilket i sig inte utesluter att den också har en historisk bakgrund. Lukas har arbetat som en redaktör. Han hade tillgång till en större materialsamling och han valde ut olika delar ur den för att gestalta sin berättelse om Jesu födelse. Lukas berättar om Jesus i hans egenskap av släkting till Israels gamle kung David, som själv som ung hade arbetat som herdepojke i Betlehem.  Dessutom hade Lukas tillgång till uppgifter om att några herdar varit och besökt den nyfödde Jesus. Så låter Lukas i sin berättelse herdarna bli de första som får höra änglarnas budskap om Messias födelse. På så sätt har Lukas utformat sin berättelse utifrån informationer som cirkulerade bland de tidiga kristna. Jag är säker på att det fanns en hel del sådana berättelser i omlopp bland de tidiga kristna, vilket också de apokryfa evangelierna påminner oss om.

TP: Varifrån vet vi då vad som hände i Betlehem?

W: Det finns ganska mycket som talar för att vår kunskap om dessa ting har sitt ursprung hos Maria.  Lukas skriver ju uttryckligen att hon bevarade allt detta i sitt hjärta. Det ser ut som en antydan om att hans uppgifter härstammar från Maria.  Det tycks mig på motsvarande sätt vara så att Matteus berättelse har sina rötter inom Josefs släkt.  Vi närmar oss med andra ord här personer som själva varit vittnen till händelserna. Ett annat sådant tidigt vittne var förmodligen profetissan Hanna. Lukas anger hennes exakta ålder – 84 år – och att hon sedan länge varit änka, när hon möter Jesus, Josef och Maria i templet i Jerusalem. De uppgifterna går förmodligen tillbaka på berättelser som cirkulerade bland de tidiga kristna i Jerusalem.  Samtidigt måste man medge att sådana antaganden innehåller ett visst mått av spekulationer.

TP: Hur kan en katolsk exeget, som betraktar Bibeln som Guds ord, diskutera exegetiska frågor med forskare som inte är troende och som inte har en religiös förförståelse i sin tolkning av texterna?

W: Jag ser det inte som något problem; också jag diskuterar gärna de bibliska texterna utifrån rent vetenskapliga kriterier.  Jag läser Bibeln historiskt-kritiskt och diskuterar de resultat som man då kommer fram till med andra forskare, oberoende av om de är troende eller inte.  På så sätt kommer man fram till nykter kunskap av historisk, litteraturhistorisk och religionshistorisk karaktär.  Men det innebär förstås inte att man redan därigenom har uttömt hela rikedomen i de bibliska texterna.

TP: Men är inte frågor rörande texternas historicitet intressanta också för den icke-troende forskaren?

W: Givetvis kan de vara det.  Men för evangelisterna är sanningen i första hand en person; Jesus Kristus. Och han är en person som utmanar mig att svara på hans tilltal. Naturligtvis kan man undvika att svara en person, men till personer förhåller man sig ändå inte neutralt på samma sätt som man kan exempelvis gentemot en text ur den grekiska mytologin. Evangelisterna skriver sina texter som svar på sina intryck av personen Jesus; det påverkar exempelvis formuleringen av sånger som Magnificat och Benedictus i Lukasevangeliet. Sedan kan man förstås också arbeta i stil med en arkeolog och fråga sig om Maria verkligen sjungit sitt Magnificat precis med de ord som vi finner i evangeliet. Men nöjer man sig med att ställa frågor enbart av det slaget så missar man ju själva poängen med texten. Texten syftar till att möjliggöra ett möte med en annan person, i detta fall Maria som sjunger om Guds handlade i hennes eget liv.

———

Intervjun med professor Ansgar Wucherpfennig SJ återges här i förkortad version. Frågorna ställdes av journalisten Oliver Maksan, och intervjun publicerades ursprungligen i tidningen Die Tagespost. Hela intervjun finns på tyska på denna länk.