Jesuit som fotograf – en ovanlig kallelse

”För mig är fotograferingen min andra kallelse”, så säger den amerikanske jesuiten Don Doll till Stefano Femminis i tidningen Avvenire. Don Doll trädde in i Jesuitorden vid arton års ålder och skickades 1962 till indianreservatet Rosebud i South Dakota för att undervisa i reservatets skola. Han berättar att han som ung jesuit funderade över vad han skulle göra för stort som kristen och jesuit – de inom Jesuitorden så vanligt förekommande uppgifter som undervisning i religion eller filosofi lockade honom inte och inte heller att leda de ignatianska övningarna.

”Jag tyckte mycket om att fotografera, men efter två år hade jag bara åstadkommit ett verkligt vackert foto.” Han sökte efter ett personligt och unikt sätt att söka och finna Gud på och hur han skulle tjäna sin nästa. En kväll blev han klar över sin kallelse, berättar han i intervjun. ”Det var en kväll i november som jag fick kallelsen, det var ett ögonblick som jag kommer mycket väl ihåg. Jag hörde hur en röst djupt inne i mig sade till mig: ’Fortsätt med fotograferandet. Det är vad du tycker bäst om att göra. Oroa dig inte om det kommer att ta tio år för dig’. Från det ögonblicket förstod jag att fotograferandet var min kallelse inom mitt kall.”

Don Doll har haft uppdrag för flera ansedda tidningar och tidskrifter, bland annat National Geographic. Han har valt att specialisera sig på att porträttera ursprungsbefolkningens liv, ansikten och kultur. Sina erfarenheter som reporter och missionär lyckas han förena med sin oerhörda förmåga att lyssna: ”Den första personen jag träffade var James ”Aquila Sacra”, 102 år gammal, som bara var två år gammal vid massakern på Wounded Knee 1890. Han återberättade historien som han hört de överlevande berätta. Först efter att ha hört berättelsen tre gånger började jag fotografera.”

Att söka och finna Gud i allt är en av den ignatianska spiritualitetens grundvalar. Om man vill förstå exakt vad det innebär och hur detta kriterium kan vägleda en troendes liv kan man med fördel bläddra igenom Don Dolls fotografiska böcker. Till skillnad från Italien, där hans namn inte är särskilt känt, hör jesuitpatern till de mer uppskattade fotograferna i USA som kan berömma sig av åtskilliga uppdrag i samarbete med National Geographic och andra specialiserade tidskrifter, framgångsrika utställningar och prestigefyllda priser. ”Mitt arbete”, säger han till Avvenire, ”har fört mig till mer än fyrtio länder. Från Alaska till Kongo, El Salvador till Thailand.”

Uppdraget är antingen att beskriva jesuiternas arbete (till exempel Jesuit Refugee Service arbete i flyktinglägren eller den nyligen påbörjade insatsen bland syriska flyktingar i Libanon) eller mer personliga reportage. I alla sina arbeten vinnlägger sig Doll att visa respekt för personen som han möter och för dennes identitet och egenskaper. ”Under 60-talet uppmärksammade vi inte den amerikanska urbefolkningens kultur, vi försökte hjälpa dem att anpassa sig till vårt samhälle. Men under mina tre år som missionär bland lakotaindianerna har jag lärt mig många saker – framför allt att se det heliga i deras liv.” Don Doll konstaterar nödvändigheten i att ta sig tid för att uppnå en äkta kommunikation med den andre, en regel som gäller såväl för fotografen som missionären. Under två och ett halvt års tid har han besökt olika Sioux-indianreservat för att med bilder berätta om hur de återerövrar sin egen identitet.

Pater Doll är 76 år gammal, men fortsätter att fara land och rike runt med sin kamera. Någon tanke på att sluta fotografera har han inte. Han avslutar intervjun med förhoppningen att ”han vid nittio års ålder fortfarande är som den unge man som lyssnade till Andens ingivelser samtidigt som han tog sina bilder”.

Red. Signum utifrån Stefano Femminis, Avvenire, 2013-11-10

Några av jesuitpater Don Dolls fotografier kan du se här

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

”För mig är fotograferingen min andra kallelse”, så säger den amerikanske jesuiten Don Doll till Stefano Femminis i tidningen Avvenire. Don Doll trädde in i Jesuitorden vid arton års ålder och skickades 1962 till indianreservatet Rosebud i South Dakota för att undervisa i reservatets skola. Han berättar att han som ung jesuit funderade över vad han skulle göra för stort som kristen och jesuit – de inom Jesuitorden så vanligt förekommande uppgifter som undervisning i religion eller filosofi lockade honom inte och inte heller att leda de ignatianska övningarna.

”Jag tyckte mycket om att fotografera, men efter två år hade jag bara åstadkommit ett verkligt vackert foto.” Han sökte efter ett personligt och unikt sätt att söka och finna Gud på och hur han skulle tjäna sin nästa. En kväll blev han klar över sin kallelse, berättar han i intervjun. ”Det var en kväll i november som jag fick kallelsen, det var ett ögonblick som jag kommer mycket väl ihåg. Jag hörde hur en röst djupt inne i mig sade till mig: ’Fortsätt med fotograferandet. Det är vad du tycker bäst om att göra. Oroa dig inte om det kommer att ta tio år för dig’. Från det ögonblicket förstod jag att fotograferandet var min kallelse inom mitt kall.”

Don Doll har haft uppdrag för flera ansedda tidningar och tidskrifter, bland annat National Geographic. Han har valt att specialisera sig på att porträttera ursprungsbefolkningens liv, ansikten och kultur. Sina erfarenheter som reporter och missionär lyckas han förena med sin oerhörda förmåga att lyssna: ”Den första personen jag träffade var James ”Aquila Sacra”, 102 år gammal, som bara var två år gammal vid massakern på Wounded Knee 1890. Han återberättade historien som han hört de överlevande berätta. Först efter att ha hört berättelsen tre gånger började jag fotografera.”

Att söka och finna Gud i allt är en av den ignatianska spiritualitetens grundvalar. Om man vill förstå exakt vad det innebär och hur detta kriterium kan vägleda en troendes liv kan man med fördel bläddra igenom Don Dolls fotografiska böcker. Till skillnad från Italien, där hans namn inte är särskilt känt, hör jesuitpatern till de mer uppskattade fotograferna i USA som kan berömma sig av åtskilliga uppdrag i samarbete med National Geographic och andra specialiserade tidskrifter, framgångsrika utställningar och prestigefyllda priser. ”Mitt arbete”, säger han till Avvenire, ”har fört mig till mer än fyrtio länder. Från Alaska till Kongo, El Salvador till Thailand.”

Uppdraget är antingen att beskriva jesuiternas arbete (till exempel Jesuit Refugee Service arbete i flyktinglägren eller den nyligen påbörjade insatsen bland syriska flyktingar i Libanon) eller mer personliga reportage. I alla sina arbeten vinnlägger sig Doll att visa respekt för personen som han möter och för dennes identitet och egenskaper. ”Under 60-talet uppmärksammade vi inte den amerikanska urbefolkningens kultur, vi försökte hjälpa dem att anpassa sig till vårt samhälle. Men under mina tre år som missionär bland lakotaindianerna har jag lärt mig många saker – framför allt att se det heliga i deras liv.” Don Doll konstaterar nödvändigheten i att ta sig tid för att uppnå en äkta kommunikation med den andre, en regel som gäller såväl för fotografen som missionären. Under två och ett halvt års tid har han besökt olika Sioux-indianreservat för att med bilder berätta om hur de återerövrar sin egen identitet.

Pater Doll är 76 år gammal, men fortsätter att fara land och rike runt med sin kamera. Någon tanke på att sluta fotografera har han inte. Han avslutar intervjun med förhoppningen att ”han vid nittio års ålder fortfarande är som den unge man som lyssnade till Andens ingivelser samtidigt som han tog sina bilder”.

Red. Signum utifrån Stefano Femminis, Avvenire, 2013-11-10

Några av jesuitpater Don Dolls fotografier kan du se här