Jul

Av Signe Stenbäck

Stilla, o, stilla faller den vita snö –
sveper i dimmjuk skrud skogar och land och sjö,
breder så gott över slumrande ödemarkskung sin fäll,
sirar till härlig fest slott och gårdar och tjäll.

Lyssnen, o lyssnen, klockornas budskap går
ut över världens oro, ut över tider och år!
Vila i ljuvlig dröm, barn i din moders famn,
drömmen skall fyllas av klangen, budet i Jesu namn!

Lysen, o, lysen, tindrande stjärnor små,
leden stegen till krubban! Barnet på halm och strå,
Han, som engång skall vandra korsvägens tunga stig
kärlekens Konung är – kommen till dig och mig.

Tänden, o, tänden, julljusens låga skön!
Fyllen tempel och tjäll med jublande sång och bön!
Midvinterns mörker djupt bytes till ljus och fest,
om Du blott, Jesus, är allas vår vän och gäst!

Om Du till boning fått hjärtats fördolda värld,
om Du vår Konung är på levnadens vandringsfärd,
då skall ej natten släcka jul-ljusens långa rad,
då skall ej klangen tystna, klangen kring land och stad!
Då skall det evigt stråla – Jesusljuset kring oss,
om de ock slockna alla – jordlivets vita bloss!