Katolsk konstutställning i Hälsingborg

Denna rubrik är icke något aprilskämt från Credos sida, ej heller ett uttryck för fantastiska drömmar eller djärva framtidsförhoppningar. Nej, det är ett ofrånkomligt faktum, att den bland Sveriges katoliker så allmänt kända och skattade konstnärinnan fru Gisela Trapp alltsedan 9 mars haft en utställning av sina märkligaste tavlor i Hälsingborgs museum. Att denna alltigenom fått sin prägel av hennes helgjutet katolska tro och livsuppfattning har den genomgående förståelsefulla kritiken med största enighet framhållit. Sålunda skriver exempelvis Sydsvenska Dagbladet i en beundrande artikel av den 14 mars om denna ovanliga utställning: ”Den är alltigenom ett uttryck för glödande inspiration, gediget konstnärskap och minutiöst, målmedvetet arbete och man står gripen inför den starka, men dock svärmiska, tro, som de flesta målningarna, återspegla, inför den djupt religiösa stämning som fyller dem.” Med både sympatisk och säker uppfattning yttrar sig Skånska Socialdemokraten: ”Man skulle nästan våga påstå, att det är huvuddragen i den katolska religionsläran, som återgivits i de märkligaste tavlorna.” En annan Helsingborgstidning finner utställningen ”lika ovanlig som vacker” och ”mycket beaktansvärd”.

Ännu större intresse för denna katolska konstutställning har publiken visat. Dag efter dag ha museets ”eljest folktomma salar” varit fyllda av nyfikna och djupare intresserade åskådare, som tagit tavlorna i betraktande. Från de mest skilda håll har konstnärinnan fått mottaga skrivelser, fulla av tacksamhet och sympati för det som hon låtit dem se. I Helsingborgsposten för den 23 mars vittnar en insändare av ”Några reflektioner med anledning av utställningen i museet” om det djupa intryck, som denna gjort på sina åskådare: ”Från vardagslivets enformighet föres man på en gång in bland katolska kyrkans fromma helgon, ser hur de gamla legenderna ånyo få liv, framställda med kärleksfull förståelse för motivet och med en brinnande religiositet.” Från Danmark ha åtskilliga katoliker under påsken vallfärdat till denna sällsynt innehållsrika utställning i Hälsingborg. I Nordisk Ugeblad for katholske Kristne (Nr 12) uppmanar baronessan E. Rosenörn-Lehn ivrigt sina landsmän att resa dit: ”Det vil ikke fortrydes.”

Gisela Trapp, som hör till Credos verksammaste vänner och bland annat med sin djupa, originella konst i mycket präglat vår tidskrift haft godheten att sända oss tvenne fotografier från sin utställning. De äro tagna från de båda tavlor, som hon själv ansett som de mest karaktäristiska och för Credo lämpade. Den ena föreställer ”Vår Fru av Hälsingborg”. Guds Moder står som en vision av vit ljus med Jesusnamnet på armarna och ser skyddande ned på sin stad, det medeltida Hälsingborg, fästningslikt uppbyggt med Kärnan i mitten. Men Gisela Trapp hör icke till dem, som orkeslöst försjunka i drömmerier och grubblerier över forntidens härliga skatter av katolsk kultur och begråta dem som förlorade för alltid. Hennes under all yttre tillbakadragenhet och anspråkslöshet så sällsynt starka och levande personlighet fordrar utrymme och verksamhetsområde mitt i det pulserande nuet. ”Forntid sig med framtid enar”. Med forntidsminnenas stöd arbetar hon för en framtid i forntidens tecken. Ett talande vittnesbörd härom är den andra tavlan vi här reproducera. Den är komponerad som en medeltida altarbild; i mittpartiet står den lidande Frälsaren, en Kristi-blodsdroppe växer upp ur den mark, varpå hans blod har runnit. På den ena sidoblicken knäböjer konstnärinnans avlidne make, konsul Osar Trapp, en av Hälsingborgs ädlaste och hängivnaste söner, bakom honom står Sankt Clemens, ett av stadens skyddshelgon, i bakgrunden skymtar familjegodset vid Hälsingborg, det ståtliga och stilfulla Fredriksdahl. Den andra sidobilden framställer konstnärinnan själv med den lille skånske helgongossen S:t Arild, som enligt gammal tradition drunknade i Skelderviken som en martyr för sin styvfaders hat. På den ort, där Sankt Arild under medeltiden förärades, har fru Trapp byggt sig en villa i gammal skånsk stugustil, där hon tillbringar sina somrar. Denna ser man på denna bilds bakgrund, skuggad av sina högstammiga popplar.

Detta endast ett litet stickprov, som anger karaktären på det hela.