Katolska kyrkan i Polen förmanar regeringen

När det polska parlamentet, sejmen, i veckan återupptar sitt arbete efter en dryg månads sommaruppehåll är den stora frågan vad som kommer att hända med de lagförslag som den polske presidenten Andrzej Duda stoppade med sitt veto i slutet av juli, och som han själv lovade att på nytt lägga fram för sejmen i modifierat skick. Enligt de ursprungliga förslagen skulle justitieministern respektive sejmen få direkt kontroll över tillsättningen av domare i Högsta domstolen och Nationella domstolsrådet. Eftersom justitieministern samtidigt är riksåklagare och regeringspartiet, Lag och rättvisa (PiS), har egen parlamentsmajoritet skulle förändringen ha gett den politiska makten full kontroll över rättssystemet. Förslagen dömdes av juridisk expertis ut som icke-förenliga med den polska konstitutionen och tusentals medborgare förenades runt om i landet i spontana och fredliga manifestationer för rättsstatens bevarande. Presidentens vägran att skriva under förslagen har distanserat honom från partiet PiS, för vilket han kandiderade i valet 2015, men samtidigt förlänat honom ett rekordhögt folkligt förtroende.

Även den polska katolska kyrkans ledning visar tecken på oro över den väg som den polska regeringen har slagit in på. Presidentens veto fick uttryckligt stöd av ordföranden i den polska biskopskonferensen, Stanisław Gądecki [bilden], i ett offentligt tackbrev som underströk betydelsen av maktens tredelning. Och i liknande anda talade Polens primas, ärkebiskop Wojciech Polak, vid en mässa 26 augusti i samband med 300-årsminnet av att Mariabilden i Częstochowa kröntes till Polens drottning. Den församlade politiska eliten uppmanades att respektera den ”konstitutionella ordningen” och att ”i uppriktig och ärlig dialog söka efter lösningar […] som på ett långsiktigt och begripligt sätt reformerar de institutioner som arbetar för det gemensamma goda”. Även om orden låter som självklarheter bär de på en tydlig udd riktad mot det maktfullkomliga regeringspartiet som effektivt har lyckats splittra den polska befolkningen. Liksom i många tidigare uttalanden inskärpte ärkebiskopen också vikten av att hjälpa ”svaga och förföljda, migranter och flyktingar”, vädjanden som bemöts med likgiltig tystnad av en regering som kategoriskt vägrar att ta något som helst medmänskligt ansvar i den europeiska flyktingfrågan.

Regeringspartiet PiS har i åratal levt i en fruktsam symbios med den inom kyrkan inflytelserika nationalistiska och främlingsfientliga fraktion, vars huvudsakliga kanal är prästledda Radio Maryja och vars grundval återfinns i synen på kyrkan som bevarare av den polska nationen och polsk kultur. Att detta intima förhållande mellan vissa av kyrkans representanter och en viss politisk ideologi har skadat förtroendet för kyrkan är uppenbart. Många, både troende och kyrkliga funktionärer, har varit missnöjda och önskat sig en omorientering i riktning mot de värden av medmänsklighet och ödmjukhet som kännetecknar påven Franciskus pontifikat. Kanske erfar de nu ett stilla hopp om förändring.

Andreas Jönsson 2017-09-13