Kleruskongregationen tydliggör kyrkoherdens roll

Kleruskongregationen, som har det övergripande ansvaret för präster och diakoner, har nyligen utfärdat en så kallad instruktion, som klargör olika frågor kring församlingars ledning och kyrkoherdens roll. Dokumentet, med titeln ”Församlingens pastorala omvändelse inför kyrkans evangeliserande mission”, släpptes den 20 juli. Instruktionen består av 123 punkter, som försöker tydliggöra ramverket som utformades i tidigare kyrkorättsliga lagstiftningar från 1997 och 2002.

Instruktionen är tydlig angående riktlinjer för hur församlingens resurser bör förvaltas och användas. Kongregationen slår fast att: ”Offergåvan måste vara en fri handling, överlämnad åt givarens samvete och hans känsla av kyrkligt ansvar. Offergåvorna får aldrig bli ett ’inträdespris’ som måste betalas eller en ’skatt’ som ska krävas in.”

Dokumentet uppmanar församlingar att förvalta sina resurser med hänsyn till medlemmarnas ”konkreta” behov, för ”i synnerhet de fattigaste och mest utsatta”. För att göra detta på bästa sätt måste prästerna ”föregå med gott exempel i användningen av ekonomiska resurser i sina privatliv, genom att leva enkelt och utan undantag.”

För en lämpligare hantering av ekonomiska resurser föreskriver dokumentet att varje församling måste instifta ett ekonomiskt råd, ”under kyrkoherdens överinseende”. Rådet ska ”utgöras av minst tre församlingsmedlemmar”, helst ”experter i ekonomiska och juridiska frågor”. Syftet med detta organ är att ”främja växten av en kultur av delat ansvar” och ”administrativ transparens”.

Grundpremissen i dokumentet är att ”inom kyrkan finns plats för var och en; var och en har sin respektive plats”. Däremot vänder sig instruktionen starkt mot alla försök att ”klerikalisera” lekfolket eller att ”lekmannagöra” prästerskapet. Inte heller ska man behandla diakoner som ”halv-präster” eller ”super-lekmän”. Detta bör inte utesluta lekfolkets samverkan i det pastorala arbetet. Men lekfolkets insats ska vara i form av ”assistenter”, snarare än ”biträdande kyrkoherdar”.

Under ”exceptionella” omständigheter, i fall av brist på präster, kan även lekmän fira dop, begravningar och bröllop. ”Biskopen får, i enlighet med sitt omdöme, officiellt ge vidare vissa ansvarspositioner till diakoner, vigt ordensfolk och lekmän, under kyrkoherdens koordination och åsyn.”

Kyrkoherdens roll, däremot, får bara innehas av en präst. Denna roll innebär ”en full omsorg om församlingens själar”, och kan ”under inga omständigheter” ges vidare till någon som inte är präst, ”inte heller i områden där det råder brist på präster”. ”Förhållandet av närhet och kännedom som krävs mellan en herde och hans flock kan inte upprätthållas av vilken juridisk person som helst”, och inte heller av ”en grupp människor” som styr församlingen ”som en demokrati”, lyder dokumentet.

Red. 2020-07-21

Källa: La Stampa.