Klosterliv i våra dagar

Av Filosof

Sällan har både längtan och behovet efter klostrets frid och andliga fördjupande varit så intensiv och brännande som i våra upprörda och jäktande dagar. Men hur få äro icke de, som ha ens en aning om det stilla livet bakom klostermurarna, allraminst i vårt land, som ännu saknar kloster!

Det gives emellertid ett tillfälle även för varje bildad protestant att få förnimma något av klosterlivets helgd och, vad som betyder ännu mer, få leva sig direkt in i kärnan av det katolska religiösa livet. För att förstå katolicismen rätt är det av betydelse att kunna få omedelbart förnimma dess livsvärden, och detta faller sig svårt annat än i en helt katolsk miljö, vilken man lättare finner i ett mer katolskt land än vårt. En möjlighet härtill finnes emellertid i Holland, där professorerna P. P. Jac. v. Ginniken S. J. och Willem Kemper S. J. (efter vad jag hört uppgivas på begäran av protestantiska präster) inrättat en kurs i jesuiternas berömda ”andliga övningar” under en vecka och huvudsakligen avsedd för – icke katoliker. Undertecknad (icke-katolik) hade förra sommaren tillfälle att deltaga i dessa och kan varmt rekommendera dem både till katoliker och protestanter. Deltagarna voro till största delen protestantiska studenter och akademiker förutom några katoliker. Alla voro de mycket sympatiska, ej minst de båda ledarna, vilkas högt bildade och älskvärda personligheter, gjorde sitt till att stämningen var den bästa. Det gives säkerligen många svenska katoliker, som ha protestantiska vänner, vilka de gärna skulle vilja ge en inblick i katolskt andeliv, och då gives det näppeligen något bättre tillfälle än detta. Övningarna voro förra sommaren förlagda till St. Josephs ordens ”Studiehuis”, en ny vacker byggnad, som ligger ensamt och vackert på slätten utanför Tilburg, och är uppförd i den vanliga fyrkantiga klosterstilen med ett kapell i mitten. Maten är efter våra svenska förhållanden nästan överdådig, var och en disponerar ett eget rum, varjämte uppassning och matlagningen skötes av små vänliga tysta nunnor. Trots detta är priset mycket billigt, blott 32 gulden i allt för hela tiden.

För att ge en liten aning om livet där, vill jag nämna, hur en dag förlöper. Man stiger upp kl. ½ 8, varefter man i det lilla vackra kapellet har gemensam morgonbön och den hel. Messan. Kl. 9 är det frukost, varvid liksom vid de andra måltiderna den vanliga klosterritualen, med bordsbön och högläsning under hela tiden man äter, följes noga. Kl. ½ 11 är den första ”meditationen”. Den tillgår så, att en av ledarna håller ett religiöst föredrag, över vilket man sedan på särskilt angivet sätt mediterar i ensamheten på sitt rum. Dessa föredrag voro i allmänhet utmärkta både till innehåll och form samt i det förra hänseendet rätt så moderna. Det första vill jag minnas handlade om katolicismens ställning till den religionsvetenskapliga forskningen och de övriga i för deltagarna avpassad form enligt övningarnas vanliga program. Kl. 12 var det andra meditationsföredraget, och kl. 1 hade man en stund till att skriva upp ”goda tankar”. Kl. ½ 12 serverades middag, varefter man var ledig till en kvart i fyra, då det var ett liturgiskt föredrag. Dessa föredrag voro synnerligen intressanta i det man här fick höra de katolska ceremoniernas historia och innebörd, t.ex. messkruden och det sätt och under vilka former den påtages och användes, altaret, nattvardskärlen etc., allt direkt demonstrerat på föremålen själva i kapellet. Kl. 5 fick man övervara den ej minst musikaliskt och konstnärligt vackra ceremonien, ”Hel. Sakramentets Lov”, och varvid jag särskilt fäste mig vid den vackra gosskören, som verkligen gjorde rättvisa åt holländarnas rykte för vacker sångröst. Efter detta var man fri till en kvart i åtta, då man åt kvällsmat, efter vilken det brukade vara ett föredrag med ljusbilder av religiösa konstverk från den italienska renässansen och hur dessa ses från katolsk synpunkt. En kvart över nio var det åter ett föredrag över de olika andliga metoderna, som brukas vid de andliga övningarna inom den katolska kyrkan, t.ex. de olika sätten att bedja. Att bedja är också en konst, som kan vara nyttigt att kunna, även om man särskilt inom protestantismen är okunnig om att orden: ”Lär oss att bedja”, kunna ha en direkt och ordagrann betydelse. Höjdpunkten var dock den synnerligen stämningsfulla aftonbönen i det halvskumma kapellet, då kvällens heliga frid sänkt sig ned över deltagarna och blev levande på ett sätt, som man aldrig glömmer.

De lediga stunderna kunde man använda efter behag till studier och meditationer eller sällskapsliv. Den soliga vänliga stämning, som omgav en på alla sidor, den djupa stillheten och friden och den goda andliga gymnastik, som övningarna skänkte, verkade i hög grad uppfriskande på kropp och själ. Värdefullast var det religiösa stämningslivet, som lärde en mer än åratal av studier kunna skänka.

Synnerligen lämpliga synes mig dessa övningar vara även för protestantiska teologer och präster, särskilt för dem, som äro intresserade för liturgi och direkt personlig församlingsvård. Det är utan tvivel en brist att de saknas hos oss, och i Englands och i Tysklands protestantiska kyrkor ha de även börjat införas.

Övningarna bruka vara i slutet av juli eller i början av augusti, de för damer först för sig och de för herrar sedan, och mig veterligen är det det enda tillfälle som ges för protestanter att deltaga i dem. Allt vad som krävs är att tro på Gud och Jesus, i övrigt är man fullständigt fri i dogmatiskt hänseende. En nackdel är givetvis språket och den långa resan. Emellertid kunna alla deltagarna utan svårighet tala alla de tre världsspråken, varjämte jag gjorde den erfarenheten, att en svensk utan svårighet efter tre veckors vistelse i Holland, förstår så mycket av detta med vårt närbesläktade språk, att han utan ansträngning kan följa föreläsningarna. Resan dit kombineras därför lämpligen med en studie- eller turistfärd till det vackra landet. Lämpligt är också, att innan man reser ha lärt sig läsa holländska någorlunda, vilket inte är mycket svårare än danska eller norska. För att erhålla närmare upplysningar är det lämpligast att vända sig direkt till professor Pater dr. Jac. van Ginniken, Oudenbosch, Holland.