Kommentar till jämnt val i Polen

av MAGDALENA SLYK

Häromdagen gick polackerna bosatta i Polen och över hela världen till valurnorna i den andra avgörande rundan för att välja president för de kommande fem åren. Valet stod mellan den nuvarande presidenten Andrzej Duda, som har stöd från det regeringsbildande partiet Lag och rättvisa (PIS), och oppositionens kandidat, Warszawas borgmästare Rafał Trzaskowski.

Resultatet tyder på att den nuvarande presidenten har fått majoritet och stöd av mer än hälften av alla som röstade (knappt 70 procent av befolkningen) för att fortsätta representera Polen i officiella sammanhang nationellt och internationellt ytterligare fem år och utöva den verkställande makten i landet. Det var dock mycket jämt resultat som kan tolkas på olika sätt.

Drygt 51 procent av polackerna vill ha en president som samarbetar med Sejmen (en av den polska nationalförsamlingens två kamrar). Den nuvarande presidenten Duda och partiet Lag och rättvisa har samma uppfattning i många frågor och därför skriver han ofta under de lagförslag som Sejmen utarbetar. Ärenden som bearbetas är sociala förmåner för barnfamiljer (under namnet barnbidraget 500+) och stöd till pensionärer. Duda värnar dessutom om en mer konservativ, kristen syn på familjen, vilket bland annat innebär att föräldrarna ges stort inflytande över hur barnuppfostran ska gå till.

På andra sidan står knappt 49 procent av polackerna som vill se en förändring i en mer liberal riktning med mer sekulariserade värderingar som grund för reformerna i den polska politiken.

Under hela valkampanjen har de båda kandidaternas planer diskuterats ivrigt, men det som var den avgörande skillnaden var valet av en president som vill fortsätta samarbeta med regeringen och utveckla landet i den riktning som uppenbart majoriteten av polacker vill ha.

Så sent som i höstas var det parlamentsval i Polen där partiet Lag och rättvisa för andra gången fick stöd för att fortsätta regera. Alternativet hade varit en president vars huvudsyfte är att motarbeta regeringen, ändra den politiska riktningen i landet och främja regeringsskifte inom 3 år.

För att övertyga sina väljare har båda kandidaterna använt sig av en mycket kraftfull retorik och de utnyttjade de argument som under de senaste åren hade splittrat polackerna – reformen inom rättsväsendet, HBTQ-frågor (här var det främst adoptionsrätt för homosexuella par samt möjlighet att ingå äktenskap som diskuterats), sexualundervisning för barn och abortfrågan. Valresultatet visar återigen att splittringen i landet kvarstår, men att polackerna vill fortsätta i den riktning som de valt redan 2015.

Magdalena Slyk 2020-07-14

Detta är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.