Kommer Vatikanens finansdepartement att fungera?

Nedan följer en initierad kommentar till påven Franciskus beslut att inrätta ett finansdepartement i Vatikanen och att utnämna kardinal Pell till dess chef. Kommentaren är från Thomas Reese, jesuitpater och tidigare chefredaktör för tidskriften America. Red. Signum.

THOMAS REESE

Påven Franciskus går vidare med sin reform av kurian genom utnämna kardinal George Pell från Sydney till finansövervakare i Vatikanen. Hans titel kommer att vara kardinalprefekt för Ekonomisekretariatet, en ny myndighet som kommer ”att sköta den ekonomiska revisionen och övervakningen av den romerska kurian, Vatikanstaten och institutioner kopplade till Heliga stolen”. Sekretariatet kommer också att upprätta ”policyer och rutiner för upphandling och fördelningen av mänskliga resurser” för kurian och Vatikanstaten.

Något som inte uttryckligen nämns i Fidelis et dispensator prudens, motu propriet som inrättar den nya myndigheten, är Istituto per le Opere di Religione, IOR, mera känt som Vatikanbanken, även om det kan inkluderas i ”institutioner kopplade till Heliga stolen”.

Pell kommer att rapportera direkt till påven i stället för till statssekretariatet, genom vilket nästan allting passerar som går till påven.

Påven Franciskus är inte den förste påven som försöker rensa upp i Vatikanens finanser. 1967 upprättades Prefekturen för Heliga stolens ekonomiska affärer. Enligt styrdokumentet Pastor bonus från 1967 ansvarar den för ”att övervaka och besluta om egendomarna hos de administrationer som är beroende av Heliga stolen”. Till dess ansvar hör att publicera årsbokslut för Heliga stolen och Vatikanstaten och att ta fram förslag till budget och ”inspektera bokföring och dokument, om så är nödvändigt”. Det har ingen makt över Vatikanbanken.

Låter det inte väldigt likt den nya myndigheten?

Prefekturen fick i praktiken ingen större effekt förrän påven Johannes Paulus II utsåg kardinal Edmund Szoka från Detroit till dess chef år 1990. Szoka införde den första enhetliga kontoplanen för Vatikanen och publicerade detaljerade ekonomiska rapporter. Han datoriserade bokföringen så att rapporterna utkom varje år i stället för vart femte.

Szoka fick slåss hårt för varje seger. Han var hatad av många personer inom kurian eftersom han förändrade sättet på vilket saker alltid hade gjorts.

Johannes Paulus hämtade inte bara in Szoka. Han utnämnde också icke-italienare som chefer för alla viktiga finansiella myndigheter, inklusive Vatikanstaten, APSA (Vatikanens finansdepartement) och Vatikanbanken. Det varade dock inte. Vid slutet av hans pontifikat hade italienarna återigen tagit kontrollen över dessa enheter.

Så snart Szoka hade slutat gick det snabbt utför. Efterföljande prefekter var italienare som var mindre kompetenta och mindre aggressiva än Szoka. De föredrog att hellre hålla sams med i stället för att förarga andra tjänstemän inom Vatikanen genom att genomdriva reformer. De flesta av dem ville endast ha jobbet eftersom det medförde en röd hatt.

Kommer då de nya reformerna under påven Franciskus att lyckas? Kommer Pell att klara av att göra rent i Vatikanens finanser?

Det finns några positiva tecken

För det första är det nya sekretariatet helt oberoende av Statssekretariatet. Det innebär att den nya myndigheten inte måste förklara ekonomisk redovisning för ett gäng diplomater och övertyga dem innan man får tillåtelse att göra något. Dessutom kommer det nya sekretariatet att få makt att utfärda regler för Statssekretariatet och revidera dess bokföring. Ingen skulle ha vågat göra det tidigare.

Men en del frågor återstår. Vilket slags personal och budget kommer Pell att ha tillgång till? Det nya sekretariatet kan inte drivas av präster och nunnor som saknar kunskaper i ekonomisk redovisning. Erfarna kamrerer bland lekfolket är inte gratis.

För det andra, vilken roll kommer Prefekturen för de ekonomiska affärerna att spela in det nya arrangemanget? Logiskt sett borde den upplösas och dess funktioner övertas av det nya sekretariatet.

För det tredje, kommer Pell att komma till Rom? Vatikanens presstjänst säger att han kommer att förbli i Sydney, åtminstone för tillfället. Jag beklagar, men det kommer inte att fungera. Han måste finnas på plats för att stödja sin personal och slåss mot andra tjänstemän inom Vatikanen. Om någon avvisar någon av hans revisorer, så måste han själv gå ner till deras kontor, ta dem i hampan och förklara för dem att han kommer att rapportera deras motstånd till påven om de inte genomför programmet. [Sydneys ärkestift rapporterar dock att Pell kommer att flytta till Rom i slutet av mars, vilket man får hoppas stämmer.]

Och slutligen, varför gick inte detta jobb till en person ur lekfolket? Behöver vi verkligen kardinaler för att sköta finanserna i Vatikanen? Svaret är att Rom fortfarande är ett påvlig hov där kyrkans prinsar fortfarande är viktiga, oavsett alla försäkringar från Franciskus.

Med denna nya struktur har påven Franciskus visat att han är besluten att gå bortom kosmetiska förändringar till betydande strukturförändringar. Det finns inga garantier, men dessa reformer rymmer stora möjligheter.

Thomas Reese, National Catholic Reporter 2014-02-24

Se även kort intervju utlagd på YouTube [klicka här] med kardinal Napier, ärkebiskop av Durban i Sydafrika och ekonomisk rådgivare till Vatikanen.