Koncilium i Beirut mot fördrivningen av kristna

Efter tio år har representanter för de katolska, ortodoxa, orientaliska och evangeliska kyrkorna mötts i Beirut under temat ”Förenade i mission och vision”. Varningen från patriarkerna löd: ”I Mellanöstern är vi antingen förenade, eller upphör att finnas till”. För 100 år sedan utgjorde kristna 25 procent av befolkningen. I dag är antalet nere på 4 procent. Att övervinna fruktan och samverka med icke-våldsutövande muslimer och bygga en inkluderande stat byggd på medborgarskap är nödvändigt.

Den största tjänst man kan göra araberna idag är att förstå dem och hjälpa dem att förstå sig själva. Idag står ödet för en hel civilisation på spel, en civilisation som försöker anpassa sig till det 2000-tal som tränger sig på från alla håll, politiskt, ekonomiskt och framför allt kulturellt och framför allt på ett selektivt sätt måste skydda sin dyrbara tro på Gud, som utgör dess identitet, gentemot ett Väst, som byggt sin nuvarande maktställning på förnuftet, på en Gud som saknar relevans i offentliga angelägenheter, alltså ”en Gud som är död”.

Beirut.

Som en följd av kalifatets upphörande i samband med slutet av första världskriget, då det osmanska väldet föll samman, förlorade araberna den historiska grunden för sitt eskatologiska hopp och deras kamp att återfå den är naturlig. Men detta mångfacetterade sökande kommer att förbli ofullbordat till stor del till dess att den historiska grundvalen för detta hopp konsolideras och accepteras av en tillräckligt stor del av umma (det islamiska samfundet). Flera arabiska, islamiska organisationer och institutioner håller på att röra sig i denna riktning, som exempelvis Al Azhar, kung Abdullahs center för interkulturell och religiös dialog, stiftelsen för arabisk tanke, med flera.

Att bli en effektiv och accepterad samtalspartner gentemot islam i Mellanöstern innebär att bemöta islam i dess två dimensioner, materiellt och andligt. Det är nödvändigt för en arabisk muslim att uppfatta den empati kyrkoledarna har för dem och deras civilisation. Det räcker inte att erbjuda dem Kristus i en pappkartong märkt ”Caritas”, innehållande ris och socker. Det som väcker respekt hos en muslim för en kristen är det som gäller den högsta nivån: törsten att överlämna sig åt den Gud som lever inom oss, den som de stora gudssökarna Louis Massignon, Charles de Foucauld, Jacques Berque eller Youakim Moubarak bugade sig för.

Detta var några av de överväganden som kom fram hos deltagarna i Middle East Council of Churches (CEMO), som samlats under temat ”Förenade i mission och vision” vid öppnandet av det unika mötet den 8 maj i klostret Notre Dame du Puits i Bqennaya. Mötet var unikt då det hölls efter ett plågsamt uppehåll på tio år, något som CEMO försöker kompensera genom sökandet efter ny drivkraft. […]

Den förre kulturministern i Libanon, Tarek Mitri, uppmanade kyrkorna att nyktert betrakta den historiska situation som uppstått efter den ”demokratiska övergång” som den misslyckade ”arabiska våren” innebar. […] Bortsett från det Muslimska brödraskapets strävan efter makt och den salafitiska kvietismen, som är besatt av den religiösa våldsmoral som rådde på 600-talet, finns det en enorm massa muslimer medvetna om att det våld som emanerat från ett islamistiskt mönster inte representerar dem. Den stora grupp muslimer som har lång förtrogenhet med kristendomen öppnar upp för ett fredligt accepterande av den och dess avvikande kultur.

Asia News 2018-05-12

Nyheten i dess helhet på engelska finns via länken här