Konferens i Rom om pedofilövergrepp

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Den 6–9 februari anordnade jesuiternas universitet i Rom, Gregoriana, en internationell konferens om hur man kan förebygga sexuella övergrepp på minderåriga inom kyrkan. Över 100 biskopar och drygt 150 andra personer i kyrkliga ledningsuppdrag från cirka hundra olika länder deltog i konferensen. Föredragen behandlade teman som hur man kan ge stöd åt dem som drabbats av övergrepp, hur man skyddar barn och ungdomar från övergrepp och hur prästutbildningen kan utformas så att presumtiva förövare hindras från att bli präster.

Före konferensens öppnande förklarade en av initiativtagarna, jesuiten och psykologiprofessorn Hans Zollner, tanken bakom konferensen på följande sätt: ”Vi vill sända tydliga signaler både till dem som finns inom kyrkan och till världen runt omkring oss: inom kyrkan vill vi klargöra att vi måste ta vårt ansvar, inte minst med tanke på att vi har skuld gentemot offren för övergreppen. Och vi måste göra allt för att inget av detta skall kunna upprepas. Och till vår omvärld vill vi säga att mycket har blivit fel, att bis­kopar och präster inte har reagerat på ett tillräckligt ansvarsfullt sätt, och att vi vill göra allt vad vi kan för att hindra framtida övergrepp. Det viktigaste för oss är just att förhindra framtida övergrepp. Det kommer inte att lyckas helt, vare sig inom kyrkan eller i samhället i övrigt, men vi vill koncentrera våra krafter inom kyrkan på att arbeta vidare i denna riktning.”

Konferensen, som hölls under mottot På väg mot helande och förnyelse, öppnades av kardinal William Levada, chef för Troskongregationen och en av påvens närmaste medarbetare. I Vatikanen är det Troskongregationen som handlägger anmälningar om övergrepp från prästers och ordensfolks sida, och Levada underströk i sitt inledningstal hur allvarliga sådana övergrepp är och vikten av att beslutsamt motarbeta deras förekomst. Han framhävde i sitt tal vidare att alla anmälningar om pedofilövergrepp inom kyrkan måste ges vidare till polisen och inte endast bli föremål för utredning internt inom kyrkan.

Påven Benedictus XVI hade också författat ett hälsningsanförande som lästes upp i början av konferensen, där han sade att det krävs en grundlig förnyelse av kyrkan på alla nivåer, och att det måste skapas en inomkyrklig kultur som koncentrerar sig på att förhindra sexuella övergrepp och att stödja dem som utsatts för sådana övergrepp.

Från USA deltog bland annat psykologiprofessorn Stephen Rosetti från Washington D.C., som varit terapeut för en rad präster som begått pedofilövergrepp. I sitt föredrag redogjorde han för de amerikanska bis­koparnas sätt att hantera frågan: ”Till en början ville man helst inte höra talas om saken och man trodde heller inte att problemet var så utbrett. Men framför allt begrep man inte hur allvarliga följderna av övergreppen är, och man trodde att det var en lätt sak att få förövarna att ändra sitt beteende. I dag vet vi att det inte är så. Nu har man insett att en präst som en gång har förgripit sig på ett barn aldrig mer får tillåtas att vara verksam som präst.”

Från Tyskland deltog kardinal Reinhard Marx från München, som informerade om ett utbildningsprojekt i hans stift för att förebygga pedofilövergrepp. Projektet är internetbaserat och sker i samarbete med universitetet i Ulm, som har specialister med fackkompetens inom området. En rad andra katolska stift såväl i Europa som i Afrika, Asien och Sydamerika är också involverade i detta projekt.

Kyrkorättsprofessorn Charles Scicluna, som i Vatikanen ansvarar för det kyrkorättsliga handläggandet av prästers pedofilövergrepp, sade i sitt föredrag att det finns en tystnandens kultur inom kyrkan som måste brytas. I stället för att tysta ner saken, för att inte skada kyrkans anseende, måste problemen tas upp till ytan och offren få komma till tals.

Vid konferensen fanns också personer som utsatts för sexuella övergrepp och som fick tillfälle att tala om detta. Mycket uppmärksamhet väckte bidraget från en irländsk kvinna, Marie Collins, som redogjorde för hur hon i början av 60-talet som trettonåring utsatts för sexuella övergrepp av en präst i samband med en sjukhusvistelse i London. Samma präst kunde sedan fortsätta att begå övergrepp på andra barn ännu långt in på 80-talet, trots att stiftsledningen i Dublin informerades om saken. Först i mitten av 90-talet blev han dömd för brotten. ”Vad jag kräver är att de nya riktlinjer som nu träder i kraft inom de katolska stiften runt om i världen faktiskt också efterlevs. De biskopar som inte följer upp att så sker, bör själva få ta konsekvenserna av det”, förklarade Collins i sitt anförande. Hon fick medhåll av Vatikanens kyrkorättsexpert vid konferensen, Charles Scicluna, som tillade: ”Ja, vi måste vara vaksamma och använda de kyrkorättsliga medel som finns för att se till att biskoparna beslutsamt lever upp till dessa förpliktelser.”

Efter konferensens slut kommenterade Marie Collins det hela på följande sätt: ”Jag ser den här konferensen som ett tecken på att man har börjat ändra tänkesätt. Man verkar nu äntligen seriöst försöka att göra någonting åt dessa problem.”

 

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Den 6–9 februari anordnade jesuiternas universitet i Rom, Gregoriana, en internationell konferens om hur man kan förebygga sexuella övergrepp på minderåriga inom kyrkan. Över 100 biskopar och drygt 150 andra personer i kyrkliga ledningsuppdrag från cirka hundra olika länder deltog i konferensen. Föredragen behandlade teman som hur man kan ge stöd åt dem som drabbats av övergrepp, hur man skyddar barn och ungdomar från övergrepp och hur prästutbildningen kan utformas så att presumtiva förövare hindras från att bli präster.

Före konferensens öppnande förklarade en av initiativtagarna, jesuiten och psykologiprofessorn Hans Zollner, tanken bakom konferensen på följande sätt: ”Vi vill sända tydliga signaler både till dem som finns inom kyrkan och till världen runt omkring oss: inom kyrkan vill vi klargöra att vi måste ta vårt ansvar, inte minst med tanke på att vi har skuld gentemot offren för övergreppen. Och vi måste göra allt för att inget av detta skall kunna upprepas. Och till vår omvärld vill vi säga att mycket har blivit fel, att bis­kopar och präster inte har reagerat på ett tillräckligt ansvarsfullt sätt, och att vi vill göra allt vad vi kan för att hindra framtida övergrepp. Det viktigaste för oss är just att förhindra framtida övergrepp. Det kommer inte att lyckas helt, vare sig inom kyrkan eller i samhället i övrigt, men vi vill koncentrera våra krafter inom kyrkan på att arbeta vidare i denna riktning.”

Konferensen, som hölls under mottot På väg mot helande och förnyelse, öppnades av kardinal William Levada, chef för Troskongregationen och en av påvens närmaste medarbetare. I Vatikanen är det Troskongregationen som handlägger anmälningar om övergrepp från prästers och ordensfolks sida, och Levada underströk i sitt inledningstal hur allvarliga sådana övergrepp är och vikten av att beslutsamt motarbeta deras förekomst. Han framhävde i sitt tal vidare att alla anmälningar om pedofilövergrepp inom kyrkan måste ges vidare till polisen och inte endast bli föremål för utredning internt inom kyrkan.

Påven Benedictus XVI hade också författat ett hälsningsanförande som lästes upp i början av konferensen, där han sade att det krävs en grundlig förnyelse av kyrkan på alla nivåer, och att det måste skapas en inomkyrklig kultur som koncentrerar sig på att förhindra sexuella övergrepp och att stödja dem som utsatts för sådana övergrepp.

Från USA deltog bland annat psykologiprofessorn Stephen Rosetti från Washington D.C., som varit terapeut för en rad präster som begått pedofilövergrepp. I sitt föredrag redogjorde han för de amerikanska bis­koparnas sätt att hantera frågan: ”Till en början ville man helst inte höra talas om saken och man trodde heller inte att problemet var så utbrett. Men framför allt begrep man inte hur allvarliga följderna av övergreppen är, och man trodde att det var en lätt sak att få förövarna att ändra sitt beteende. I dag vet vi att det inte är så. Nu har man insett att en präst som en gång har förgripit sig på ett barn aldrig mer får tillåtas att vara verksam som präst.”

Från Tyskland deltog kardinal Reinhard Marx från München, som informerade om ett utbildningsprojekt i hans stift för att förebygga pedofilövergrepp. Projektet är internetbaserat och sker i samarbete med universitetet i Ulm, som har specialister med fackkompetens inom området. En rad andra katolska stift såväl i Europa som i Afrika, Asien och Sydamerika är också involverade i detta projekt.

Kyrkorättsprofessorn Charles Scicluna, som i Vatikanen ansvarar för det kyrkorättsliga handläggandet av prästers pedofilövergrepp, sade i sitt föredrag att det finns en tystnandens kultur inom kyrkan som måste brytas. I stället för att tysta ner saken, för att inte skada kyrkans anseende, måste problemen tas upp till ytan och offren få komma till tals.

Vid konferensen fanns också personer som utsatts för sexuella övergrepp och som fick tillfälle att tala om detta. Mycket uppmärksamhet väckte bidraget från en irländsk kvinna, Marie Collins, som redogjorde för hur hon i början av 60-talet som trettonåring utsatts för sexuella övergrepp av en präst i samband med en sjukhusvistelse i London. Samma präst kunde sedan fortsätta att begå övergrepp på andra barn ännu långt in på 80-talet, trots att stiftsledningen i Dublin informerades om saken. Först i mitten av 90-talet blev han dömd för brotten. ”Vad jag kräver är att de nya riktlinjer som nu träder i kraft inom de katolska stiften runt om i världen faktiskt också efterlevs. De biskopar som inte följer upp att så sker, bör själva få ta konsekvenserna av det”, förklarade Collins i sitt anförande. Hon fick medhåll av Vatikanens kyrkorättsexpert vid konferensen, Charles Scicluna, som tillade: ”Ja, vi måste vara vaksamma och använda de kyrkorättsliga medel som finns för att se till att biskoparna beslutsamt lever upp till dessa förpliktelser.”

Efter konferensens slut kommenterade Marie Collins det hela på följande sätt: ”Jag ser den här konferensen som ett tecken på att man har börjat ändra tänkesätt. Man verkar nu äntligen seriöst försöka att göra någonting åt dessa problem.”