Kristna i Galileen tar sig ur underläge – dhimmistatus mot sitt slut

En scenförändring är på gång med omvälvande kulturell och politisk betydelse för skeendet i Israel, Mellanöstern och hela världen. Vi bevittnar just nu en dramatisk förändring av förhållandet mellan judar, kristna och muslimer. De kristna i Galileen hävdar stolt sin förislamiska och icke-arabiska identitet och framhåller sin nygamla gemensamma orientaliska berättelse som arameiska och arameisktalande.

Under ledning av fader Gabriel Nadaf, ortodox präst från Jafia utanför Nasaret och Shadi Khalloul, maronitisk aktivist och reservofficer i armén från Gush Halav, har ett nytt kristet forum grundats (Christian Recruitment Forum). Alla icke-judar i Israel, med undantag av druser och tjerkesser, är befriade från militärtjänstgöring, men nu görs förnyade ansträngningar att uppmuntra kristna att frivilligt göra värnplikt. Detta initiativ uttrycker både en önskan att tjäna staten Israel och att bli integrerad i det israeliska samhället. De kristna vill helhjärtat stödja den judiska staten Israels säkerhet och välfärd.

Ända sedan det arabiska kriget mot sionismen inleddes och fram till det pågående palestinska förkastandet av den judiska staten har de arabiska kristna av tradition till största delen lierat sig med sina muslimska arabiska bröder. Alla arabiska nationalistpartier i Israel, från den första, kommunistiska och till Balad, har haft såväl kristna som muslimska ledare och företrädare.

Bakom det arabiska uppvaknandet i modern tid och deras nationaliströrelse finns dugliga och ståndaktiga kristna ideologer och politiker, män som Michel Aflaq och Constantine Zuraiq, men de befäste en allians mellan korset och halvmånen mot Davidsstjärnan.

Brunnen i Nasaret[Brunnen i Nasaret i början av 1900-talet. Foto: Courtesy.] Städer och byar i Israel med blandad muslimsk-kristen befolkning, som Turan och Ibelin, Eilaboun och Nasaret, har betraktats som fästen för arabiskt broderskap och arabisk solidaritet, trots den religiösa klyftan beträffande synen på äktenskap och andra seder. Men nu kommer detta nya kristna forum med ett skarpt och angeläget budskap som splittrar enheten i det arabiska lägret.

Den religiösa och juridiska struktur som uppkom med och under islam bekräftade den muslimska överhögheten över judar och kristna, som definierades och degraderades till andra klassens medborgare, dhimmi. Dessa tolererades visserligen och fick behålla sin tro och integritet men blev föremål för en kraftig och förödmjukande beskattning, närmast liknade rovdrift. De levde ett vanskligt och osäkert liv, beroende som de var av härskarnas nycker och godtycke, antingen dessa kallades kalifer, sultaner, emirer eller walis.

Massakrer och tvångsomvändelser utgjorde inslag i den stora bildväv som offrens historia bildar. Under många århundraden av muslimsk överhöghet drabbades judarna i Jemen, Marocko, Libyen och Irak liksom de kristna i Egypten och Syrien, länder där de utgjort en majoritet före den arabiska erövringen.

I vår egen tid representerar sioniströrelsen och staten Israel en sorts judisk nationell befrielserörelse gentemot muslimsk kolonialism i Palestinamandatet och sedermera de palestinska områdena, samt mot arabisk imperialism i hela Mellanöstern. Israels segrar symboliserar det framgångsrika judiska motståndet i deras eget land.

Den nya rörelsen står för avveckling av den blandning av rädsla och underlägsenhet som den egyptisk-brittiska historikern Bat Ye’or kallar dhimmitude, vilken lämnat ärr i sinnet bland judar och kristna i öst under många generationer.

Från byarna Jafia och Gush Halav ljuder nu frihetsrop. De cirka 160 000 kristna i Israel uppvisar en ny självkänsla. Visserligen utgör de bara två procent av landets befolkning, men andelen ökar, i kontrast till förhållandena i Iran, Irak, Syrien och Egypten, där kristna har mördats eller drivits till massflykt. I Turkiet och Sudan har kristna utsatts för massmord. I Israel är de aktade medborgare som lever i trygghet och välstånd, vilket innebär en tacksamhetsskuld de känner sig förpliktade att återgälda.

Skulle det judiska Israel bli till ett arabiskt Palestina skulle de kristna i Mei’lia och Fassuta utan tvivel jagas ut ur landet (eller värre).  För närvarande söker den arabiska sidan att, fullt förutsägbart, avskräcka de kristna från omsvängningen till en ny allians i Israel.

Kristet Forum i Israel befinner sig i en uppbyggnadsfas och är än så länge en lokalt begränsad organisation. Inte desto mindre kan den ge råd och inspiration till väst att verka för ett judiskt-kristet samarbete mot extremistiska krafter inom islam liksom i Europa. I Mellanöstern har historiskt värdefulla och viktiga kristna platser förstörts under islam, och nu står det kristna Europas egen kultur och politiska självständighet inför samma tryck.

Dhimmitude sprider sin slagskugga i Europa, men att det lilla fåtalet kristna i Galileen så modigt står upp ger en anvisning om hur kristna och judar äkta och helgjutet kan gå vidare i symbios. Sanning och försoning står i blickpunkten när de kristna i Israel ser judarna både som makthavare och vapenbröder.

Mordechai Nisan, The end of dhimmitude, Jerusalem Post, 2014-01-04

Ett inslag om om de kristnas ställning i Mellanöstern kan du se på YouTube här

Om professor Mordechai Nisan, historiker och forskare vid Rothberg International School (Mellanösternstudier) vid Hebreiska universitetet i Jerusalem, finns upplysningar här