Kvinnors konst och mäns konstigheter

SANDGREN, EVA LINDQVIST

Jeffrey F. Hamburger, Nuns as Artists: The Visual Culture of a Medieval Convent. California Studies in the History of Art; 37. University of California Press,1997 ISBN: 0-520-20386-0. 318 s.

Ett krucifix med ett stort hjärta tvärs över Jesu kropp, till hjärtat leder en stege och inuti hjärtat sitter en nunna och en gubbe. – Vad i all sin dar handlar denna bild om? Amerikanen Jeffrey Hamburger ställde sig denna fråga inför några märkliga teckningar från Sankta Walborgsklostret i Eichstätt (Bayern). I sin bok om dessa senmedeltida andaktsbilder, Nuns as Artists, söker han förklaringen till dessa. Det handlar inte om kyrkliga konstverk i traditionell mening utan enklare små teckningar producerade inom klostret, avsedda för andligt bruk i det monastiska livet. Hamburger använder ordet Nonnenarbeit vilket är vad det handlar om – verk utförda för och av nunnor – men tyvärr ger huvudtiteln på boken sken av att handla om nunnor som konstnärer. Några kvinnliga monastiska konstnärer handlar det inte om, och inte heller om nunneklostrens konst. Istället penetrerar och tolkar Hamburger motiven i ett litet antal teckningar, teckningar som utförts av en enskild nunna i ett visst kloster. Denna för oss anonyma benediktinernunnas efterlämnade bilder är förvisso fascinerande men att tillskriva henne primärt konstnärliga ambitioner är tveksamt.

Hamburger ledsagar läsaren i en diskussion om senmedeltida spiritualitet och ikonografi. Man behöver inte vara specialist på vare sig spiritualitet, medeltid eller konst för att följa med i denna framställning, tvärtom. Han går in närmare på tre av de bevarade teckningarnas motiv och jämför dem med samtida ikonografi i textil, handskrifter och tidiga tryck. Av det dussintal motiv som bevarats från S:ta Walborgsklostret är blott två av det narrativa slaget (Jesu gravläggning, Jesu frambärande i templet) medan de andra kan beskrivas som dogmatiska motiv (Madonna, Treenigheten, Nådastolen etc.). I nunnornas enskilda fromhetsliv har dessa bilder sin plats.

Rent stilistiskt påminner dessa andaktsbilder i hög grad om det traditionella svenska bonadsmåleriet. Detta bonadsmåleri har många gånger rötter i 1500-talet, och det är just i åren kring sekelskiftet 1500 som Hamburger vill placera de tyska klosterteckningarnas tillkomst. I de tjockt inramade bilderna ser vi blonda figurer med runda och ofta förnöjda ansikten. Scenerna har placerats i enkelt utformade landskap med starkt stiliserad vegetation. Klosterbilderna är charmiga och lite naiva i stilen, men kräver faktiskt en del av betraktaren för att kunna förstås. Utan de många infogade textremsorna ter sig bilderna många gånger obegripliga.

I en av de bilder som Hamburger valt att inrikta sig på framställs scenen med Jesus i Getsemane inuti en ros, vilket leder honom till en presentation av senmedeltida rosensymbolik. Det efterföljande motivet med den symboliska korsfästelsen, omgiven av figurer och kortare inskriptioner, ger för min del associationer till medeltida memoreringsteknik. Bilden är nämligen ett bra exempel på hur man skapar strukturer/visuella rum för att underlätta memoreringen. Denna tankebana verkar dock inte aktuell för Hamburger i något avseende, vilket kanske är synd. Det kunde ha gett intressanta aspekter på samtliga tolv motiv. Istället banar han sig vidare på den inslagna banan mot mystiken i fromhetslivet som enda väg till bildförståelsen.

Den bild som främst fångat Hamburgers intresse visar ett hjärtformat hus. Genom ett fönster i hjärthusväggen ses en knäfallande nunna som omfamnas av Treenigheten. Ovanpå huset tronar ett lamm, Agnus Dei, och i ett moln ovanför svävar en skara saliga jungfrur. Även denna ovanliga bild innehåller flera textremsor på tyska. Det finns nog anledning att ifrågasätta Hamburgers påstående om att hjärtat i bilden inte handlar om Jesu Heliga Hjärta. Han menar att motivet istället visar själens förening med Kristus, genom Treenigheten. Formuleringen: ”The heart in which the nun embraces Christ and the Trinity is the seat of her own soul, a place where she can take her spiritual bridegroom into the core of her being” är samtidigt svår att förstå som något annat än just Jesu Heliga Hjärta. Dessutom driver han den ”kvinnliga” tolkningen in absurdum genom att se paralleller i formen på hjärtat respektive livmodern. Sådant är fullständigt onödigt. Man måste inte prata om livmoder så fort det handlar om kvinnor, lika lite som det manliga könsorganet bör utgöra tolkningsbas för alla bilder skapade av män.

De charmiga nunnebilderna från Eichstätt skall naturligtvis studeras och ses i sin kontext. De är mycket intressanta, men inte i första hand såsom konst, utan som uttryck för spiritualiteten. Att lyfta dem ur sitt sammanhang vore att missa hela vitsen med dem. Därvidlag är Hamburgers studie relevant. Mer tveksam blir jag dock inför denna bok såsom ytterligare ett exempel på kopplingen mellan kvinnlig konstproduktion och medioker konst. Carl Nordenfalk uttalade sig för många år sedan om några mediokra handskriftsbilder som inte bara hade ”broderikaraktär”, utan eftersom de var konstnärligt sett dåliga var de säkerligen gjorda av kvinnor. Jag är rädd att Hamburgers bok förstärker denna tankebana mer än den motverkar den.

I dagens läge anses det politiskt korrekt att skriva om kvinnor ur vilket perspektiv det vara må, men att skriva om kvinnor är inte samma sak som att tillämpa feministiskt perspektiv i sin forskning. Jeffrey Hamburger (född 1957) framstår som en man i karriären som valt ett ämne i tiden, men tyvärr utan att göra något riktigt bra av det. Att dessutom ägna sig åt det som traditionellt sett inte betraktas som konst ökar naturligtvis på denna korrekthet. Han är nu inte konsthistoriker och inte heller teolog, utan professor i ”humanities”. Den entusiastiska presentationen på bokomslaget bör tas med vad som brukar anges som en rejäl nypa salt. Förvisso kanske Hamburgers framställning ”in unprecedented detail [discusses] the distinctive visual culture of female communities” (Min kursiv.). Trots detta är boken tyvärr inte någon ”groundbreaking study of the art of female monasticism”, vilket förläggaren vill få oss att tro. Däremot kan den som inte är så kunnig om medeltida spiritualitet och klosterliv lära sig något nytt. Hamburgers konsthistoriska insats ter sig mer tveksam.

Publicerad 1998 i nummer 9