Kyrkan och siffrorna

av GIANPAOLO SALVINI

– Apropå Annuario Pontificio 2020.

Det är ett känt faktum att kyrkans livaktighet och tron som driver präster och troende inte kan mätas i siffror och statistik. Gud allena känner till de dolda djupen i de unika relationer som han har till människor.

Trots detta kan kyrkan inte leva utanför tidens och rummets dimensioner. Därför kan hon inte heller avstå från att mäta sina kvantitativa aspekter, om än utan att förvänta sig att dessa ska utgöra en heltäckande bild. För detta syfte har Vatikanens institut för Kyrkans statistik sammanställt volymerna Annuario Pontificio 2020 samt Annuarium statisticum ecclesiae 2018. Resten av denna artikel kommer redogöra för statistik från den förstnämnda boken, som kan bidra till att ge en bild av de förändringar som skett avseende kyrkans numerär. Jämförelserna är gjorda mellan år 2013 och 2018, det vill säga de första fem åren av påven Franciskus pontifikat.

Strukturellt sett har sedan 2019 fyra nya biskopssäten blivit upprättade, därtill en eparki, två territoriella prelaturer, ett apostoliskt exarkat samt en apostolisk administration.

Antalet biskopar i världen har ökat, från 5 173 till 5 377 (3,9 procent fler). De områden som har sett den snabbaste tillväxten (mer än 4 procent) är Oceanien, Amerika, Asien och Europa. I Afrika har antalet biskopar ökat med 1,4 procent.

När det gäller döpta katoliker har europeiska och nordamerikanska länder sett en minskning av andelen i befolkningen som är döpta mellan åren 2013 och 2018. Samtidigt har antalet döpta katoliker i alla andra områden i världen vuxit. Antalet katoliker i världen har ökat med nästan 6 procent. Antalet har alltså gått från 1 254 miljoner till 1 329 miljoner – en ökning med 75 miljoner. Mot slutet av 2018 utgjorde katolikerna drygt 18 procent av världens befolkning. Denna andel har förblivit oförändrad under många år.

Mer precist kan man säga att den högsta andelen katoliker finns i Amerika: 63,7 katoliker per 100 invånare. Därefter följer Europa, med 39,7 katoliker per 100 invånare, sedan Oceanien med 26,3 och Afrika med 19,4. Kontinenten med den lägsta andelen katoliker är Asien (endast 3,3 katoliker per 100 invånare), på grund av utbredningen av icke-kristna religioner på kontinenten.

Andelen katoliker på de olika kontinenterna skiljer sig starkt från den andel av världsbefolkningen som respektive kontinent står för. Invånarna i Nord- och Sydamerika utgör 13,5 procent av världens befolkning. Katolikerna i de amerikanska länderna utgör där­emot upp till 48,7 procent av världens katoliker. Andelen katoliker i Asien har vuxit lite procentsmässigt – från 10,9 till 11,1 procent – men är trots detta mycket mindre än den andel av världsbefolkningen som finns på kontinenten (kring 60 procent). Europa har en befolkningsmängd som är 4 procent mindre än den i Amerika, det vill säga 9,6 procent av världens befolkning. Däremot är andelen av världens katoliker som finns i Europa enbart 21,5 procent, betydligt mindre än de 48,7 procent som finns i Amerika.

Antalet präster har minskat med 0,3 procent under tidsperioden ifråga, vilket bekräftar en redan uppmärksammad trend. Mellan 2013 och 2015 ökade antalet präster med 1 400, för att sedan sjunka under de följande tre åren. I slutet av 2017 var antalet präster i världen 414 582. Vi ser en betryggande ökning i Afrika (+14,3 procent) och Asien (+11,0 procent). I Amerika har antalet präster förblivit i stort sett oförändrat (kring 123 000). Däremot sker det en minskning i Europa (-7 procent) och i Oceanien (-1 procent).

När man tittar på den geografiska spridningen av världens präster ser man en betydande koncentration i Europa (41,3 procent), trots en kraftig minskning under de senaste tre åren. Europa följs på andra plats av Amerika, medan prästerskapet i Asien utgör 16,5 procent av totalen. Afrika följer på 11,5 procent och Oceanien på 1,1 procent.

Ett ämbete som utvecklas snabbt på alla kontinenter är ständiga diakoner. Denna grupp har vuxit kraftigt från 43 195 under 2013 till 47 504 under 2018, det vill säga en ökning med cirka 10 procent.

Antalet ordensmän som inte är prästvigda, däremot, fortsätter att sjunka. Från 2013 till 2018 är minskningen nästan 8 procent, från 55 000 till färre än 51 000. Undantag från denna trend hittas i Afrika och Oceanien, som uppvisar viss tillväxt på detta område.

När det gäller seminarister ser vi en tendens till en gradvis minskning. Antalet prästkandidater i världen har minskat med 2,0 procent, genom att gå från 118 251 under 2013 till 115 880 under 2018. Områdena som påverkats mest är Europa (med -15,6 procent) och Amerika (med -9,4 procent). Kontinenten där trenden går i motsatt riktning är Afrika (+15,6 procent).

En bekymmersam trend är bristen på ordenssystrar, som under 5-årsperioden ifråga har minskat med 7,5 procent världen över. Den sammanlagda siffran var 694 000 under 2013, och har blivit 642 000 under 2018. Hårdast drabbade är Europa, Oceanien och Amerika, med minskningar på mellan 15 procent och 12 procent. Vi ser däremot en ökning i Afrika (+9 procent) och Asien (+2,6 procent).

Denna artikel är begränsad till bara ett fåtal siffror, men man kan ändå dra några slutsatser utifrån dessa.

Antalet biskopar ökar, vilket speglar strävan att göra kyrkan mer katolsk, det vill säga universell. Man erkänner därför officiella strukturer i alla jordens hörn. Detta gör också att biskoparna kommer närmare de troende.

I de delar av världen där kristendomen har funnits länge ser vi en kontinuerlig minskning av präster och systrar. Det rör sig om kontinenter där det också pågår en snabb sekulariseringsprocess, som Europa och Nordamerika. Till följd av detta minskar antalet troende såväl som ordenskallelserna. Afrika – där kristendomen är betydligt yngre och därför mera dynamisk – och Asien utgör värdefulla undantag. Det är i dessa områden som kyrkans pastorala arbete är som allra livligast.

Den snabba ökningen av antalet ständiga diakoner kan möjligtvis vara en indikation på var man bör leta efter nya pastorala resurser. Man har diskuterat länge om orsakerna bakom krisen med avseende på ordenskallelser. En fråga för reflektion på detta område är ordenskvinnornas roll. Deras tunga ansvarsställning på fältet motsvaras inte av ett ansvar eller erkännande i kyrkans officiella struktur. Däremot kommer kallelser till en så radikalt annorlunda livsstil som ordenslivets alltid att finnas.

Översättning: Lapo Lappin

Artikeln var ursprungligen publicerad i tidskriften La Civiltà Cattolica nr 4079, den 6 juni 2020.

Gianpaolo Salvini är jesuitpater, tidigare chefredaktör för tidskriften La Civiltà Cattolica, Rom.

Ur Signum nr 6/2020.