Kyrkan växer i Kina

JONSSON, ULF

Religionens återkomst diskuteras livligt i det sekulariserade västerlandet. Men temat är aktuellt även på andra håll i världen. I ett av de senaste numren av den brittiska tidskriften The Economist uppmärksammas religionens växande betydelse i Kina. Och det tycks inte handla enbart om att myndigheterna visar större öppenhet och tolerans för att vinna goodwill inför de instundande olympiska spelen i Mittens rike.

Inom det styrande kommunistpartiet verkar det bli en allt vanligare uppfattning att religion i lagom dos kan vara av godo. I oktober utfärdade partiets centralkommitté ett dokument där det heter att religiös tro kan spela en positiv roll för en harmonisk utveckling av det kinesiska samhället. Och i november förklarade chefen för den statliga myndighet som ansvarar för religiösa frågor, Ye Xiaowen, att religiösa organisationer gör en värdefull samhällsinsats genom att driva inrättningar som sjukhus och skolor. Hur mycket substans det ligger i dessa deklarationer får givetvis framtiden lov att utvisa, men får man tro The Economists reporter handlar det om en ganska stor omsvängning inom det statsbärande partiets egna led. (Artikeln ”When opium can be benign” publicerades i början av februari och hittas på adressenwww.economist.com/world/asia/.)

När det gäller den katolska kyrkan finns det enligt regeringens officiella statistik omkring fem miljoner katoliker i Kina, men det verkliga antalet är förmodligen betydligt större. 1951 avbröt Kina de diplomatiska förbindelserna med Vatikanen och sedan dess har relationerna mellan Rom och Peking varit mycket frostiga. Valet av den nye påven Benedictus XVI i april 2005 ledde dock till ett visst töväder i relationerna, eftersom den nye påven inte uppfattas som lika ihärdigt antikommunistisk som sin föregångare.

För katolska kyrkans del präglas situationen fortfarande av splittringen mellan den underjordiska kyrkan som erkänner påven som sitt andliga överhuvud och den av kommunistpartiet år 1957 inrättade patriotiska kyrkan som står under regimens kontroll. En avgörande skiljelinje mellan de båda grupperna gäller rätten att utse biskopar. De kinesiska myndigheterna och den patriotiska kyrkan betraktar Vatikanens krav på att få utse katolska biskopar som en otillbörlig inblandning i Kinas inre angelägenheter. Vatikanen å sin sida har vägrat erkänna den kyrkorättsliga legitimiteten av de biskopar som utsetts av den kinesiska regeringen, även om man betraktat själva biskopsvigningarna som sakramentalt giltiga. Sedan år 2000 har de kinesiska myndigheterna dock valt att på inofficiella vägar i förväg inhämta påvens godkännande av de kandidater man sedan själv utser till biskopar för den patriotiska kyrkan. En nagel i ögat på Vatikanen är att man under 2006 började frångå denna policy och under det senaste året utsett tre nya biskopar utan att inhämta påvens inofficiella godkännande.

Tidvis har den underjordiska kyrkans medlemmar varit utsatta för hårda förföljelser och enligt den katolska nyhetsbyrån Kathpress hålls ännu idag 17 av dess biskopar fängslade av myndigheterna. Men i takt med att religionsfriheten gjort vissa framsteg i Kina har den patriotiska kyrkan förlorat terräng och allt fler katoliker väljer att stå utanför dess strukturer. Samtidigt har gränsen mellan den underjordiska och den patriotiska kyrkan blivit allt mer uppmjukad och på många håll har de båda grupperna idag ett nära samarbete med varandra. Utvecklingen sägs ha gått dithän att omkring 85 procent av den patriotiska kyrkans biskopar numera är lojala mot Rom och på eget bevåg har sökt och vunnit erkännande som katolska biskopar av påven. I och med detta har den patriotiska kyrkan blivit allt mindre användbar för regimens egna syften och kontrollbehov. Enligt Bernardo Cervellera, chef för den katolska nyhetsbyrån AsiaNews i Rom, utgör den patriotiska kyrkan ett av de största hindren för förbättrade relationer mellan Peking och Rom, eftersom dess ledare fruktar att en sådan utveckling skulle leda till att den egna organisationen förlorar sin hittillsvarande makt över katolikerna i landet. (Mer information finns på internet under adressen www.asianews.it.)

Redan från början av sitt pontifikat klargjorde Benedictus XVI att han ville sätta frågan om katolska kyrkan i Kina högt upp på sin prioriteringslista. Därför kom det heller inte som någon överraskning när han inkallade en konferens om denna fråga i Vatikanen. Konferensen ägde rum den 19–20 januari och leddes av Heliga stolens utrikesminister, kardinal Tarcisio Bertone. Bland deltagarna fanns, förutom ett antal sakkunniga från Vatikanen, en rad biskopar och ledande teologer från Hongkong, Macao och Taiwan. Bland annat deltog kardinal Joseph Zen Ze-kiun, biskop av Hongkong, som gjort sig känd som en frispråkig kritiker av de kinesiska myndigheternas religionspolitik.

Efter konferensens slut förklarade deltagarna i en kommuniké att Vatikanen önskar normalisera relationerna till Kina och få till stånd en respektfull och konstruktiv dialog med regeringen i Peking. Målet är att upprätta diplomatiska förbindelser mellan Vatikanen och Kina, men framför allt att få garantier för att religionsfriheten ska respekteras i landet. Med glädje konstaterade man att intresset för kristendomen vuxit i Kina under senare år och att antalet katoliker i landet har stigit avsevärt. Som en glädjande utveckling nämns också att det stora flertalet av landets katolska biskopar och präster numera erkänner påven som sitt andliga överhuvud. Samtidigt understryker man sin högaktning för alla de medlemmar av den underjordiska kyrkan som fått utstå lidanden för sin lojalitet gentemot påven.

I anslutning till konferensen förklarade påven att han avser att skriva ett offentligt brev till katolikerna i Kina, bland annat med pastorala råd för hur landets katoliker ska kunna övervinna splittringen mellan den underjordiska och den patriotiska kyrkan. Samtidigt kungjorde han att han ämnar tillsätta en permanent kommission som kontinuerligt ska arbeta med frågor som rör kyrkans situation i Kina.

Enligt uppgifter från AsiaNews har kardinal Zen efter sin återkomst till Hongkong i sin stiftstidning Kung Kao Po förklarat att påvens brev kommer att publiceras någon gång kring påsktiden och att det kommer att innehålla ”… noga övervägda formuleringar om Vatikanens relationer till Peking och om biskoparnas ställning i den katolska kyrkan i Kina. Påven kommer inte att ge upp kravet på att religionsfriheten måste respekteras fullt ut i Kina.”

Publicerad 2007 i nummer 2