Kyrkohistoria – identitet och gemenskap

Gästkrönikör: ANNA MINARA CIARDI

Det har inte undgått någon att det är 500 år sedan den tyske augustineremiten Martin Luther presenterade sina 95 teser mot avlatshandeln i den katolska kyrkan. Det är med rätta som detta uppmärksammas i olika sammanhang – kyrkliga såväl som akademiska – och inte enbart med fokus på split och splittring. Ur ett katolskt perspektiv är det viktigt att betona att Luther var en röst i en pågående inomkyrklig reformrörelse, en rörelse som bland annat framhöll konciliets befogenheter vis à vis påvens, som strävade efter ett närmande till de östliga kyrkorna och som påtalade kyrkliga missförhållanden i allmänhet.

Efter att under mer än två decennier ha studerat och undervisat i kristendomens historia kan jag inte undgå att reflektera över hur bilden av reformationen i dag i viss mån helt ersatt fokus på det historiska händelseförloppet, de avgörande lärofrågorna eller de bevarade texterna. Jag finner samma tendenser inom akademin som i det kyrkliga samtalet och i medierna.

Missförstå mig rätt; vad jag efterfrågar är inte en återgång till ett konfessionellt skyttegravskrig, i ord eller handling. Tvärtom. Och självklart är bilden av reformationen, dess efterverkningar och relevans i dag, viktiga att samtala om för såväl katoliker som protestanter.

Men hur ser förutsättningarna ut? Den historiska teologin har kraftigt nedmonterats vid flera akademiska institutioner, något som delvis kan förklaras med generella utbildningsreformer och resurstilldelning. Men delvis har det också att göra med vad man vill med en präst- eller teologutbildning från kyrkornas sida. Svenska kyrkan kräver till exempel inte som tidigare, även om utrymme finns, fortsättningskurser i kristendomens historia efter introduktionskursens ynka veckor, medan exegetik och systematisk teologi är uttalade krav. På sikt ger detta konsekvenser för det kristna ledarskapet och identiteten liksom för det pågående samtalet och mötet mellan kristna från olika konfessioner: hur kan vi mötas och samtala om vi saknar basal kunskap om hur olika kyrkor och samfund vuxit fram, interagerat och försonats, om vi inte får tid att stifta bekantskap med personer och texter ur det förflutna som haft en helt avgörande betydelse?

Texter jag läste under min grundutbildning – av Luther och Melanchthon eller de svenska teologerna Laurentius Petri, Jesper Swedberg och Henric Schartau, J. A. Eklund och Lewi Pethrus – bidrog för mig till både förståelse och intresse för reformationen liksom för hur det kyrkliga landskapet i Sverige förändrats under de senaste 500 åren; hur svenska katoliker i många sammanhang, kanske utan att veta om det, delar en gemensam erfarenhet med frikyrkorna i relation till en stark statskyrka; hur debatten om religionsfrihetslagstiftningen fördes.

Dessa bekantskaper har gjort mig tryggare i min egen kristna identitet. För att förstå och möta den andre behöver den goda viljan kompletteras. Visst ska vi samtala och lyssna – men vi behöver också läsa, gärna tillsammans, både utom och inom akademin.

 

Anna Minara Ciardi är teol. dr i kyrkohistoria vid Lunds universitet, förlagschef för Veritas Förlag.