Lag mot fattigdom och medmänsklighet omöjlig

av ANNA MARIA HODACS
”Vi ska inte ha tiggare på våra gator och torg i Sverige.” Det hävdar bland andra statsministern i övergångsregeringen. Många kommuner kommer sannolikt att förbjuda tiggeri när Vellinge kommun nu fått gehör i Högsta förvaltningsrätten för att förbjuda tiggeri på viss ställen i kommunen. Tiggarna stör bilden av det välfärdssamhälle som ingår i mångas Sverigebild.

Men det ligger något diskriminerande över denna dom. De som sitter och tigger är till allra största delen romer från Rumänien eller Bulgarien, fast de ofta kallas EU-migranter. Det låter ju något mindre diskriminerande. Romer har ju ofta fösts iväg från plats till plats. De har historiskt varit misstänkliggjorda och obehagliga att se och de hör fortfarande till de mest ovälkomna och de fattigaste i hela EU. Att de lämnar sina hemländer och föredrar att sätta sig på gatorna i svenska städer och frysa framför att kämpa en hopplös kamp i sina hemländer hos sina familjer säger mycket om deras verkliga belägenhet.

Romernas tiggeri på gatorna i Sverige förbättrar inte deras situation i hemländerna mer än marginellt. Hjälporganisationer som verkar på plats i Rumänien och Bulgarien åstadkommer troligen mer skillnad än en slant i tiggarnas pappmugg. Men en sak hjälper tiggarna oss med, nämligen att bli uppmärksamma på den misär som råder för dessa romer. De skulle till och med kunna hjälpa till att bilda en politisk opinion mot det orättfärdiga i deras diskriminering. De påminner oss om det ansvar som EU inte tagit på tillräckligt allvar hitintills. Något att tänka på inför EU-valet i maj.

ICA, Torgboden, Falsterbo.
Wikimedia Commons.

Domen i Högsta förvaltningsrätten är ändå mest skrämmande för att ställer upp ett hinder, varför inte en mur, mellan en människa och en annan. Många av dessa tiggare har suttit utanför samma ICA-affär år efter år. De har etablerat ögonkontakt med samma människor som kommer ut med sina matkassar. De har fått sin slant. Det finns en ömsesidighet i de relationer som uppstått. I ett alltmer segregerat samhälle behövs sådana mänskliga känslor på gator och torg. I denna privata sfär har en lagstiftning absolut inget att göra. Det går att lagstifta mot den människohandel som vissa tiggare varit offer för men det går inte att lagstifta vare sig mot fattigdom eller medmänsklighet.

Det måste få vara helt i sin ordning att tiggarna får påminna många av oss som går förbi om hur oförtjänt rika vi är. Det kan de gärna få lite betalt för i sina pappmuggar.

Anna Maria Hodacs 2018-12-21

Läs också relaterade av artiklar Fredrik Strage och Anders Ekenberg här