Läsvärt i DN om skola och religion

Regelbundet, precis två gånger om året, sätter debatten fart igen: Är det i sin ordning att fira högtider med skolklasser i kyrkan? Det är skolårets avslutning inför sommarlovet och den snart instundande Lucia-högtiden som regelbundet väcker den slumrande frågan ur dess Törnrosasömn. Att frågan väcker debatt är givet. Väldigt många människor är berörda och få saker är självklara och common sense-mässiga när det gäller religion i vårt sekulariserade och religionspluralistiska samhälle.

Än så länge har väl ingen Alexander trätt fram och på ett formfulländat sätt löst den gordiska knuten. Men på ledarsidan i Dagens Nyheter i dag skriver Erik Helmerson ändå en utförlig text om saken som är väl värd att läsa och begrunda.

Helmerson konstaterar att han själv inombords finner två olika synsätt som drar åt olika håll. Hjärtat säger en sak, hjärnan en annan, skriver han.

Hjärtat säger att det finns anledning att slå vakt om fina och stämningsfulla traditioner som för vidare viktiga delar av vår kulturhistoria till nästa generation. Är det inte ett uttryck för vår tids religiösa beröringsskräck att vi förvägrar barnen att besöka en kyrka och att få höra varför de kristna firar advent? Har någon på allvar tagit skada av att under sin uppväxt ett par gånger ha sjungit ”Den blomstertid nu kommer”?

Men hjärnan, skriver Helmerson, säger något annat. Varför ska en sekulär skola fösa barnen åt ett viss religiöst håll? Hur är det med de muslimska barnen och med dem som har en aktivt sekulär livsåskådning? Ingen ska naturligtvis behöva delta i firandet av religiösa högtider mot sin vilja, understryker Helmerson.

Flera intressanta aspekter på frågan lyfts fram i Erik Helmersons ledartext. Han påminner om att utrangerandet av de religiösa traditionerna i de kommunala skolorna kan innebära en kulturell utarmning av vårt land. Den som inte längre ser kopplingen mellan Lucia och Advent, eller mellan Jesus och julfirandet, blir oförmögen att förstå vår kultur.

Helmerson väger argumenten och är ingalunda tvärsäker på vilken väg man bör välja. Snarast tycks han luta åt att (den kommunala) skolans roll är att informera om varför dessa religiösa högtider firas, men att skolan själv inte ska arrangera sådana firanden. Det ligger en hel del i det resonemanget, men kanske behöver det ändå kompletteras med ytterligare en aspekt.

Det rent externa åskådarperspektivet på de religiösa högtiderna blir nämligen även det normativt. Den lösningen innebär i praktiken att man sänder signalen att religiösa högtider är något som man betraktar på avstånd och inte själv deltar i. Men en djupare förståelse av vad religiös tro går ut på går knappast att förmedla enbart ur ett rent teoretiskt åskådarperspektiv. Den som själv aldrig har besökt en kyrka eller synagoga och aldrig har varit med om att fira en religiös högtid på ort och ställe har helt enkelt inte skaffat sig kännedom om vad kristen eller judisk tro är på ett något så när rättvisande sätt. Av den insikten följer naturligtvis inte att elever från ateistiska eller muslimska familjer ska tvingas delta i kristna gudstjänster. Däremot kanske det följer att även den kommunala skolan bör ha en uppmuntrande och tillmötesgående attityd gentemot dem som även fortsättningsvis vill fira Lucia och skolavslutningen i kyrkan.

Låt mig slutligen passa på att ge Erik Helmerson en eloge för hans välbalanserade och tänkvärda ledartext. Argumenten vägs för och emot på ett välgörande öppet och prövande sätt. Dagens Nyheters ledarsida har en religionskritisk tradition och i den mån man alls uppmärksammar temat religion sker det tyvärr inte sällan både avogt och okunnigt. Så dock inte denna gång. Ett ljus i novembermörkret, passande inför Lucia.

Ulf Jonsson 2011-11-23

http://www.dn.se/ledare/signerat/advent-ny-strid-infor-fredens-hogtid

Apropå temat skola och religion läs också ledaren ur Signum 8 / 2006: Jan-Olof Hellsten: Sagan om det stora smörgåsbordet