Lutheranerna får se upp

av ULF JONSSON  I Dagens Nyheter Kultur, sid 7, skriver Ola Andersson i dag, måndag den 19 augusti, att det är ”normalt blonda och blåögda lutheraner mellan trettio och fyrtio” som regerar på Östermalm och i resten av Stockholms innerstad norr om Slussen. Man känner igen dem som nyduschade och målmedvetna karriärister, men med en självsäkerhet som verkar tillkämpad. Andra typiska kännemärken för dem är att man ser dem stressa mellan lägenheten, kontoret och dagis.

Men under sommarmånaderna ändras stadsbilden i Stockholms innerstad, berättar Ola Andersson. Då dyker det upp fullt med folk med en mera avslappnad livsattityd som inte alls är lika blonda och blåögda och som lika gärna kan vara katoliker, judar muslimer eller ortodoxa. Men just nu i dessa dagar håller stadsbilden i Stockholms innerstad på att återgå till normaltillståndet. Plötsligt är det återigen fullt av blonda och blåögda målmedvetna människor som joggar längs Kungsholmsstrand. På måndag är semestern över och man ska vara tillbaka på kontoret. Plikten kallar. Andersson avslutar sin krönika med att konstatera att muslimerna, judarna, katolikerna och ortodoxerna inte längre präglar stadsbilden och att ”lutheranerna har tagit tillbaka Vasastan.”

Jag läste Ola Andersson krönika till frukostkaffet i morse med ett leende på läpparna. Det har sagts många gånger förr. Och kanske ligger det faktiskt någonting i det. I de katolska Medelhavsländerna får det varma klimatet folk att ta siesta mitt på dagen, och jämfört med den lutherska traditionen tar den katolska tron det inte lika noga med arbetsmoralen. Möjligen ligger det något i det. Fast attityder och vanor förändras ju också. Muslimer, judar, ortodoxa och katoliker som lever i Sverige påverkas med tidens gång även de av den lutherska pliktkänslan och arbetsmoralen. Rätt vad det är dyker det upp karriärlystna muslimer och pliktmedvetna katoliker mitt inne i Stockholm.

En timme efter att jag läst Anderssons krönika i DN satt jag på arbetsmöte på den katolska högskolan Newmaninstitutet mitt inne i centrala Uppsala. Punktligt klockan 9.15 var vi församlade kring bordet för att göra en genomgång inför terminsstarten nästa måndag. Där satt vi, målmedvetna och plikttrogna lärare och administratörer. Somliga med bakgrund som docenter och professorer vid olika svenska universitet, andra med karriärer inom administration eller finans- och banksektorn, samt en före detta minister i den svenska regeringen. Mötet var fokuserat och det var över på en timme. När rektor förklarade mötet avslutat skrapade stolarna genast i golvet och folk rusade vidare till dagens olika arbetsuppgifter.

Och för att komplicera bilden ytterligare: både vid Karolinska institutet och vid Stockholms universitet lär det inte se så väldigt annorlunda ut i dessa dagar. Förberedelserna inför terminsstarten lär gå på högvarv även där och drivas på av pliktmedvetna och målmedvetna medarbetare. Allt under ledning av rektorer som råkar vara katoliker. Så lutheranerna får se upp. Snart tar vi över Vasastan också.

Ulf Jonsson  2013-08-19

P.S. När jag ikväll begav mig hem efter en födelsedagsfest gick jag över gatan mot rött ljus mitt i centrala Uppsala. En pliktmedveten lutheran av den gamla stammen hade nog inte gjort så. Så kanske finns fortfarande någonting av skillnaden kvar ändå. D.S.

UJ_byline

 

 

 

 

 

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/ola-andersson-nu-tar-lutheranerna-tillbaka-innerstaden