Män leder kyrkan, men inte alla män

Det har blivit påtagligt vanligare att kvinnors, även lekkvinnors, kompetens uppskattas och nyttjas i Vatikanen. Under de senaste åren har allt fler lekkvinnor utnämnts också till högre poster, såväl inom Vatikanstaten, inom den centrala administrationen för kyrkan som inom Heliga stolen.

Det finns en uttalad strävan att öka antalet, och så bättre nyttja den kompetens som kyrkan rymmer utanför prästerskapet. Denna strävan är tätt kopplad till flera påvars önskemål om en ”ny teologi för kvinnan” och tydligare idéer om kvinnors plats och roll i kyrkan.

Men lekmännen då? I en artikel i Crux skriver Vatikankorrespondenten Inés San Martín att fler röster nu påpekar att frågan om maktstrukturer och kompetensanvändning i Vatikanen inte enbart är en fråga om kvinnors deltagande, utan också, kanske snarare, om lekfolkets plats. Det är inte så att kvinnor gör intåg på lekmännens bekostnad, för lekmännen finns i praktiken, med några få undantag, inte på några högre poster.

Delvis, rapporterar Crux, beror detta på lönesystemet. En anställd lekperson i Vatikanen tjänar omkring 16 000 i månaden (skattefritt), vilket helt enkelt inte kan konkurrera med löner på övriga arbetsmarknaden. En lekperson med gedigen utbildning i ledarskap, teologi, pedagogik eller andra kompetenser Vatikanen skulle kunna ha glädje av kan helt enkelt ha ekonomiskt svårt att leva på en Vatikanlön. En av de personer Crux intervjuat föreslår att detta är skälet att kvinnor föredras som anställda – det ses som mindre troligt att de är familjeförsörjare, och därför behöver de inte högre betalt oavsett kvalifikationer och arbetsuppgifter.

Överlag, menar Crux informatörer, är problemet dock mer en kulturfråga: lekfolk ses som i princip betalda volontärer. Medan katolsk sociallära är tydlig med att arbetares värdighet alltid ska upprätthållas och rättvisa löner betalas, ses detta som någonting som snarare gäller andra arbetsgivare än just kyrkans centrala administration.

Även om artikeln i Crux tar upp maktaspekten – att det med höga positioner och stort ansvar behöver följa makt att faktiskt leva upp till det ansvaret, ibland inklusive möjligheten att säga upp prästvigda anställda – är det inte lekfolkets inflytande som är det viktigaste. Ett minst lika stort, eller större, problem är att det inom kyrkan världen över finns stor kompetens gällande de organisatoriska, kommunikativa, ekonomiska och andra svårigheter kyrkan möter i dagens globala värld, men att den inte används centralt i kyrkan eftersom det är lekfolk som besitter kompetensen. Kyrkan behöver fundera över inte enbart kvinnors ställning i kyrkan, utan också lekfolkets, och hur man bäst främjar lekfolkets deltagande och bidrag till kyrkan på global nivå. Särskilt behöver lokalkyrkorna såväl som den globala kyrkan tala med unga om aktivt lekmannadeltagande i kyrkans liv.

Översättarens anmärkning: Det kan noteras att det i Stockholms katolska stift de senaste åren gjorts översyner för att göra lönerna marknadsmässiga och kunna attrahera kompetens.

Red. 2018-05-13

Hela artikeln på engelska finns här