Migranternas religiösa uppfattning och dess roll i integrationsprocessen

Vilken roll spelar migranternas trosåskådningar i Sverige? Är religion och religiös praxis en hjälp eller ett hinder för integration? Detta var ämnen under den tredje delen av fyra debatteftermiddagar om religion och samhällsfrågor, som Studieförbundet Bilda för närvarande arrangerar i S:ta Eugenia katolska församling i Stockholm, i samverkan med bland andra Newmaninstitutet och Signum.

Denna eftermiddag (18 oktober) bestod panelen av fyra personer. Önver Cetrez, lektor i religionspsykologi vid Uppsala universitet, han forskar om religionens roll för flyktingar. Lisa Pelling, doktorand vid Wien-universitetet, och programchef migration på tankesmedjan Global Utmaning. Klas Borell, professor i sociologi vid Mittuniversitetet, han leder forskningsprojektet ”Svenska muslimska församlingar”. Ahre Hamednacas, riksdagsledamot (S), och grundare av ”Sharafs Hjältar” (ungdomar mot hedersrelaterat våld).

Det konstaterades att Sverige före Andra världskriget var ett enhetssamhälle, där landets invånare med få undantag delade samma kultur och religion. På trettiotalet fanns det till exempel endast 15 muslimer i Sverige och bara en liten katolsk minoritet. Sedan dess har dock landet blivit alltmer multikulturellt och multireligiöst. Migranter från hela världen har kommit till Sverige med sin kultur, sin tro och sina värderingar och mött svensk kultur och svenska värderingar. Under ideala förhållanden skulle en ”ackulturationsprocess” (det vill säga att två kulturer ömsesidigt lär sig av varandra) ha ägt rum, där värdlandets men också migranternas kultur förändras.

Enligt Lisa Pelling präglades dock svensk integrationspolitik under några decennier av en strävan efter assimilering. Den andre, den främmande, var bara välkommen i landet om han eller hon helt och hållet identifierade sig med värdlandets kultur och tänkesätt. Däremot, menade Pelling, borde man tala om en lyckad integration, när en migrant får samma löner, sysselsättningsgrad och samma utbildningsnivå, som dem som är födda i Sverige. En lyckad integration kännetecknas också av att migranter inte utsätts för diskriminering på grund av nationell härkomst. När man ser saken på det viset ligger ansvaret för en lyckad integration också hos det mottagande samhället. Annars blir det oundvikligen så, att invandrare utsätts för diskriminering och hamnar i utanförskap.

Alla fyra i panelen lyfte fram den stora positiva betydelse som religion har för migranternas integrationsprocess. Den ger migranter en viss säkerhet i en ny, främmande miljö, både kulturellt men också socialt. ”Trossamfund med invandrarbakgrund” hjälper migranterna, att tolka värdlandets värderingar. Trossamfunden kan genom sina föreningar, sina sysselsättningsmöjligheter och fritidsaktiviteter vara en språngbräda in i det svenska samhället.

Oenighet rådde bland panelens deltagare, huruvida detta också gällde för muslimska församlingar. Medan Ahre Hamednacas målade en dyster bild av muslimska församlingar utan tecken på anpassning, påpekade Klas Borell utifrån sin forskning, att bristen på anpassning endast gäller för en liten grupp muslimer. Den största delen av de muslimska församlingarna är, hävdade Borell, mycket bättre integrerade i samhället, än offentligheten är medveten om. Det kommer bland annat till uttryck när muslimska församlingar deltar i gemensamma kommunala projekt och samarbetar med myndigheter på olika plan. I detta sammanhang jämfördes också Sverige med USA. Det konstaterades, att det US-amerikanska samhället har en i allmänhet mycket större öppenhet för religiositet.

Att ha dubbla identiteter, vilket är fallet i klassiska invandrarländer såsom USA, anses för övrigt inte alls vara motsägelsefullt utan är helt accepterat. En sådan dubbel identitet utgörs till exempel förutom av den US-amerikanska, också av en egen etnisk och religiös identitet som man har tagit med sig från ursprungslandet. I motsatsen till USA möter den troende migranten i Sverige ett sekulariserat och stort sett icke-troende samhälle. Många inrikes födda tycks vara oförmögna att samtala om och förhålla sig till religion och tro överhuvudtaget. Många missförstånd och det problematiserande perspektiv som läggs på migranternas religiösa uppfattning, beror ofta på att det här i landet ofta är svårt för beslutsfattare, att förhålla sig till det religiösa språket överhuvud.

Christoph Hermann 2012-10-22