Moraltanterna på DN

ULF JONSSON Tiderna förvandlas och vi med dem. Man behöver bara läsa Dagens Nyheter i dag, onsdag den 26 juni, för att hitta slående exempel på det.

För några årtionden sedan var ungefär det värsta som man kunde säga i svenska massmedier att religion är någonting fint och bra och att ungdomar bör bibringas regler för hur man uppför sig anständigt. Att säga sådana saker i det offentliga rummet ansågs vara något av det mest mossiga, korkade och inskränkta som man kunde kläcka ur sig. Den som yttrade sådant hade med säkerhet passerat sitt bästa före datum. De häcklande kommentarerna kom omgående från proffstyckare av nästan alla kulörer. För krönikörer och ledarskribenter på tidningsjättar som Dagens Nyheter var det enkelt att plocka poäng genom att raljera mot sådana förlegade synsätt. För att inte tala om hur det kunde låta från organisationer som RFSU eller från olika nyliberala publikationer.

Men tiderna förändras, inte minst i ett litet land som Sverige, där debatten ofta inte har plats för mer än en fråga i taget och där spannet av politiskt korrekta uppfattningar är smalt men snabbt kan förskjutas till följd av omvärderingar hos några få personer.

Jag kom att tänka på detta fenomen i morse vid frukostbordet när jag läste DN:s ledarskribent Hanne Kjöller skriva om domen i det så kallade Instagrammålet, där två tonårsflickor dömts för att ha publicerat kränkande material om andra ungdomar på nätet. Kjöller betecknar påföljden som flickorna dömts till (ungdomstjänst respektive ungdomsvård plus ett skadestånd på 570 000 kronor) som ”blygsamt”. Kjöller ondgör sig vidare över att rättsväsendet hittills visat alltför litet intresse av att följa upp denna typ av brott. Och så påminner hon om att föräldrarna har ansvar för att ta reda på vad deras ungdomar håller på med, och hon avslutar sin ledartext med förmaningen att domen förhoppningsvis ska få ungdomarna själva att förstå att det finns regler för anständighet och att de reglerna också gäller på nätet. Summan av kardemumman blir att Sveriges föräldrar och ungdomar uppmanas till mer ansvarstagande och anständighet. Hade Kjöller formulerat sig på det sättet  i DN på de glada 70- och 80-talen hade hon själv riskerat att snabbt tilldelas epitetet ”moraltant”. Samma risk hade också Malin Ullgren utsatt sig för, med tanke på vad hon skriver i kulturdelen i dag i samma tidning.

I sin krönika på sidan 2 i Dagens Nyheter i dag uppmärksammar Malin Ullgren den helige Franciskus av Assisi och påven Franciskus, som båda pekar på ett svårt men viktigt ideal, nämligen att kunna avstå. Exempelvis från sex före äktenskapet och från konsumtion av lyxvaror. Det finns, skriver Ullgren, en ny, intressant trend som fokuserar på sådana ideal som fasta och tystnad.

Det som har gjort Malin Ullgren uppmärksam på denna nya trend (”en vågrörelse av mättnad” i vår samtid som hon kallar den) är dels ett litet brev som kom till DN:s kulturredaktion häromdagen: en inbjudan till Franciskusdagarna i Kökar på Åland. Och dels den nye påven Franciskus med sin enkla livsstil. Det kostar på att förverkliga det ideal som helgonet Franciskus och påven Franciskus lyfter fram, medger Ullgren. Det är, som hon formulerar sig: ”Jävligt svårt”. Men ändå verkar det vara värt att försöka. Och hon fortsätter: ”Överflödet är inte vackert längre, såsom 00-talets konsumtionsfiktion i till exempel ”Sex and the city” var attraktivt att se… Franciskus på Kökar har funnit en smärtpunkt – i samtiden, och inte bara i mig.”

Det är knappat man vågar tro sina ögon.

O tempora, o mores!

Ulf Jonsson 2013-06-26

UJ_byline

https://www.dn.se/ledare/signerat/ingen-fristad-pa-natet/

https://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/malin-ullgren-kanske-ar-franciskusdagarna-pa-aland-en-stillsam-tendens-pa-sparen/

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

ULF JONSSON Tiderna förvandlas och vi med dem. Man behöver bara läsa Dagens Nyheter i dag, onsdag den 26 juni, för att hitta slående exempel på det.

För några årtionden sedan var ungefär det värsta som man kunde säga i svenska massmedier att religion är någonting fint och bra och att ungdomar bör bibringas regler för hur man uppför sig anständigt. Att säga sådana saker i det offentliga rummet ansågs vara något av det mest mossiga, korkade och inskränkta som man kunde kläcka ur sig. Den som yttrade sådant hade med säkerhet passerat sitt bästa före datum. De häcklande kommentarerna kom omgående från proffstyckare av nästan alla kulörer. För krönikörer och ledarskribenter på tidningsjättar som Dagens Nyheter var det enkelt att plocka poäng genom att raljera mot sådana förlegade synsätt. För att inte tala om hur det kunde låta från organisationer som RFSU eller från olika nyliberala publikationer.

Men tiderna förändras, inte minst i ett litet land som Sverige, där debatten ofta inte har plats för mer än en fråga i taget och där spannet av politiskt korrekta uppfattningar är smalt men snabbt kan förskjutas till följd av omvärderingar hos några få personer.

Jag kom att tänka på detta fenomen i morse vid frukostbordet när jag läste DN:s ledarskribent Hanne Kjöller skriva om domen i det så kallade Instagrammålet, där två tonårsflickor dömts för att ha publicerat kränkande material om andra ungdomar på nätet. Kjöller betecknar påföljden som flickorna dömts till (ungdomstjänst respektive ungdomsvård plus ett skadestånd på 570 000 kronor) som ”blygsamt”. Kjöller ondgör sig vidare över att rättsväsendet hittills visat alltför litet intresse av att följa upp denna typ av brott. Och så påminner hon om att föräldrarna har ansvar för att ta reda på vad deras ungdomar håller på med, och hon avslutar sin ledartext med förmaningen att domen förhoppningsvis ska få ungdomarna själva att förstå att det finns regler för anständighet och att de reglerna också gäller på nätet. Summan av kardemumman blir att Sveriges föräldrar och ungdomar uppmanas till mer ansvarstagande och anständighet. Hade Kjöller formulerat sig på det sättet  i DN på de glada 70- och 80-talen hade hon själv riskerat att snabbt tilldelas epitetet ”moraltant”. Samma risk hade också Malin Ullgren utsatt sig för, med tanke på vad hon skriver i kulturdelen i dag i samma tidning.

I sin krönika på sidan 2 i Dagens Nyheter i dag uppmärksammar Malin Ullgren den helige Franciskus av Assisi och påven Franciskus, som båda pekar på ett svårt men viktigt ideal, nämligen att kunna avstå. Exempelvis från sex före äktenskapet och från konsumtion av lyxvaror. Det finns, skriver Ullgren, en ny, intressant trend som fokuserar på sådana ideal som fasta och tystnad.

Det som har gjort Malin Ullgren uppmärksam på denna nya trend (”en vågrörelse av mättnad” i vår samtid som hon kallar den) är dels ett litet brev som kom till DN:s kulturredaktion häromdagen: en inbjudan till Franciskusdagarna i Kökar på Åland. Och dels den nye påven Franciskus med sin enkla livsstil. Det kostar på att förverkliga det ideal som helgonet Franciskus och påven Franciskus lyfter fram, medger Ullgren. Det är, som hon formulerar sig: ”Jävligt svårt”. Men ändå verkar det vara värt att försöka. Och hon fortsätter: ”Överflödet är inte vackert längre, såsom 00-talets konsumtionsfiktion i till exempel ”Sex and the city” var attraktivt att se… Franciskus på Kökar har funnit en smärtpunkt – i samtiden, och inte bara i mig.”

Det är knappat man vågar tro sina ögon.

O tempora, o mores!

Ulf Jonsson 2013-06-26

UJ_byline

https://www.dn.se/ledare/signerat/ingen-fristad-pa-natet/

https://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/malin-ullgren-kanske-ar-franciskusdagarna-pa-aland-en-stillsam-tendens-pa-sparen/