Newman på Almedalen – Den obildade politiken

livet och politiken 4Uppenbarligen ligger det någonting i orden ”Den obildade politiken”, för seminariet med nämnda titel drog ca 130 personer till Newman/Bildascenen i katolska kyrkans trädgård onsdagen den 2 juli. Lovisa Bergdahl, lektor vid Södertörns högskola och medarbetare vid tidskriften Signum, som ledde seminariet tillsammans med Lars Johansson, lärare vid Örebro Teologiska Högskola samt verksam vid tidskriften NOD, var också med i en omfattande intervju om samtalet i almedalsnumret av tidskriften Dagens Samhälle (nr 25 2014). Medverkande i seminariet var Lena Andersson, skribent och författare, och Owe Wikström, professor i religionspsykologi vid Uppsala universitet. Samtalet arrangerades av Signum, Newmaninstitutet, NOD och Studieförbundet Bilda.

Bergdahl öppnade seminariet med att påpeka att flera av partiledarna talade om vikten av bildning under förra årets Almedalsvecka. Men vad menade de egentligen med detta? Vad är bildning? Andersson anser att beläsenhet och fakta är viktigt, men bildning innebär också att veta hur saker och ting hänger ihop och förstå dem. Wikström hävdar att bildning handlar om ett historiskt kunnande. Man måste kunna relatera samhällsfrågor till en historisk process.

banderoll bilda 2Både Andersson och Wikström anser att den mediala debatten i TV ofta saknar djup. Klara och distinkta åsikter ska ställas i starkt kontrast mot varandra; detta är det givna arrangemanget. Det finns få möjligheter att föra ett djuplodande, reflekterande samtal. Det handlar om att få ut ett budskap snabbt. En person ur publiken påpekar senare att journalister oftast vill ha ett enkelt svar. Utvecklar man en tanke blir de frustrerade.

 

Owe Wikström säger att han i medier saknar det lågmälda samtalet, som förs utan på förhand bestämda mål. Hur resonerar en råbarkad marxist när han ställs mot en riktig liberal? Vad betyder det egentligen att vara vänster eller centerpartist? Andersson håller med om att vi borde tillåta mer komplexitet och nyanser. Ofta är det korta perspektivet som dominerar.

Lars Johansson frågar om vi i Sverige inte blivit analfabeter på det religiösa planet. Har vi inte svårt att förstå vår egen kulturhistoria, som är nära sammanvävd med religionen?

Lena Andersson håller med om att det finns en torftighet när det gäller existentiella frågor. Det är prästen som ska ta hand om det. Gemene man förstår sig inte på det. Wikström framhåller att Sverige ligger längst ner när det gäller kunskapen om en extern realitet som vi kallar Gud. Vi anses ofta vara ett av de mest sekulariserade länderna i världen. Han drar en parallell till svenska kyrkan. Det finns ingen annan kyrka som är så stabil och har så mycket pengar som svenska kyrkan. Finns det ett samband här? Ju mer pengar, desto mindre tro?

Vilken människosyn gömmer sig bakom det politiska samtalet såsom det förs i dag, frågar Bergdahl. Andersson menar att det finns en rädsla hos politiker att vi kommer att vända dem ryggen om de inte ger klara svar. En man i publiken avslutar samtalet med att påpeka att det sätt på vilket den politiska debatten förs kan tyda på en underliggande syn på människan som infantil? Man tror att publiken är korkad. I vissa andra länder utgår man istället från att det finns en bildad publik som man kan vända sig till.

Mikael Schink 2014-07-02

Newmaninstitutets hemsida: www.newman.se