Newman på Almedalen – Vårt behov av meningsskapande berättelser

photo 2Newmaninstitutet och Studieförbundet Bilda fick en bra start på sitt program på Almedalen 2014. Idag, måndagen den 30 juni, ledde Lovisa Bergdahl, lektor vid Södertörns högskola och medarbetare på tidskriften Signum, och Lars Johansson, lärare vid Örebro teologiska och verksam vid tidskriften NOD, ett välbesökt samtal med titeln ”Vårt behov av meningsskapande berättelser”. Medverkande var Ola Sigurdson, professor i tros- och livsåskådningsvetenskap vid Göteborgs universitet, och Qaisar Mahmood, författare och chef på samhällsavdelningen vid Riksantikvarieämbetet.

Vissa säger att de stora berättelsernas tid är förbi. Vi lever i ett fragmenterat och mångkulturellt samhälle. Ola Sigurdson håller inte med utan menar att det åtminstone finns en stor berättelse, nämligen ekonomin. Ekonomi är ingen prediktiv vetenskap utan ett slags meningsskapande historia som strukturerar vår tillvaro.

Qaisar Mahmood håller med om att de stora berättelserna är döda men att vi fortfarande har ett behov av att svara på frågor om vårt ursprung, vår identitet och vår framtid. Det problematiska är att vissa berättelser är exkluderande. Exempelvis bygger den nuvarande berättelsen om svenskheten på etniska föreställningar, varvid människor av annat ursprung exkluderas.

photo 4Enligt Sigurdson har berättelsen om svenskheten tre grundläggande beståndsdelar: konsensus, centralism och framstegstro. I och med att samhället har blivit mer pluralistiskt har denna börjat på att krackelera. Regionala och kulturella skillnader spelar en allt större roll. Mahmood menar att vi behöver enas om en liten kärnberättelse för att vi ska kunna leva tillsammans. 20 procent gemensamt, 80 procent valfritt. Problemet är att vi pendlar mellan noll och hundra. Antingen måste vi vara överens om allt eller också får alla tycka och göra vad de vill och detta försvårar möjligheten att hitta en väg framåt, menar Mahmood.
Jürgen Habermas är en tänkare som skrivit mycket om det västerländska samhällets legitimitetskris. Hur motiverar vi berättelsen om den liberala staten? Vad grundar den sig i? Hur ska vi motivera medborgarna att underordna sig det gemensamma goda? Sigurdson håller med Habermas svar att religionerna är viktiga i detta sammanhang. En annan del är folkrörelser och kyrkor som tränar folk i demokratiska umgängesformer. De politiska partierna fyller denna funktion i allt mindre utsträckning. De har blivit ett slags elitorganisationer, menar han.
Mikael Schink 2014-06-30