Ny biträdande chef för Ecclesia Dei

Påven Benedictus XVI har utnämnt den amerikanske dominikanteologen och ärkebiskopen Joseph Augustine di Noia till vicepresident för kommissionen Ecclesia Dei, ett organ som inrättades 1988 efter de fyra okanoniska vigningarna av biskopar inom den lefebvrianska rörelsen, vilket ledde till de närmast inblandades automatiska exkommunikation. Kommissionen är numera direkt ansvarig inför Troskongregationen, vars prefekt är den amerikanske kardinalen William Levada. Dess uppgift är att så långt möjligt (men icke till vilket pris som helst) bereda marken för schismatiska rörelsers och individers återupptagning i katolska kyrkan, på villkor att de instämmer i Andra Vatikankonciliets (1962-65) läror och beslut och därmed kan skriva under på innehållet i Katolska kyrkans katekes av år 1992.

Ärkebiskop Di Noia har lång erfarenhet som teolog på ansvariga poster i USA och Vatikanen, och han kommer närmast från befattningen som undersekreterare i Gudtjänstkongregationen, där han rott iland den engelska (och därmed internationella och kontroversiella) nyöversättningen av Missale Romanum av år 1970. Di Noia åtnjuter gott anseende i judiska kretsar, en förutsättning för hans renhållningsarbete mot de antisemitiska åsikter som är en del av den lefebvrianska schismen, som motsätter sig liturgireformen, ekumeniken och inte minst deklarationen Nostra aetate, som inledde en ny epok i katolska kyrkans förhållande till judendomen. Troligtvis kommer förhandlingarna med SPPX att leda till en splittring av denna rörelse och en ny exkommunikation av de biskopar som inte följer ledaren Bernard Fellays policy att söka försoning med Rom.

Di Noia skall dessutom leda arbetet på att anpassa den extraordinära formen av den romerska liturgin (alltså den tridentinska gudstjänstordningen på latin stadfäst 1570) till det nuvarande kyrko- och helgonåret. Den tridentinska liturgin räknas sedan 2007 som en likvärdig gudstjänstordning (kallad extraordinarie) av den romerska riten. Den firas enligt det missale som utgavs av påven Johannes XXIII år 1962 och har inte reviderats eller uppdaterats sedan dess. Sålunda firas t ex Kristus Konungens högtid sista söndagen i oktober i stället för den ordinarie firningsdagen den sista söndagen i kyrkoåret. Den katolska helgonkalendern gjordes om från grunden 1969 och har sedan dess berikats med åtskilliga tillägg, vilket innebär att en rad firningsdagar saknas i det tridentinska missalet eller är förlagda till andra dagar än i det ordinarie kalendariet.

De traditionalistiska katolska rörelser och grupper som är fästa vid den traditionella liturgin får inte associeras med de schismatiska lefebvrianerna, som också de håller fast vid den tridentinska gudstjänstformen. Det förtjänar att påpekas att Andra Vatikankonciliet inte avskaffat latinet som gudstjänstspråk eller den gregorianska sången utan tvärtom har slagit vakt om detta omistliga andliga och kulturella arv, som utmärkt väl kan och bör praktiseras inom ramen för den ordinarie liturgin enligt den nutida romerska mässboken.

Anders Piltz 2012-06-29

Signum © 2014 Alla rättigheter reserverade. Ansvarig utgivare Frans-J. Holin

All information på www.signum.se skyddas av lagen om upphovsrätt. Ange källa vid citering. Signum är en del av Newmaninstitutet AB.