Ny självbiografi av Kiko Argüello understryker behovet av Kerygma

”Jag försökte leva som om Gud inte fanns och stängde dörren till himlen. Ovanför mig var en himmel av cement och livet blev mycket svårt.” Detta är hur Kiko Argüello, initiativtagare till Neokatekumenala vandringen, berättar om den existentiella kris som ledde fram till hans möte med Kristus och därmed till en helomvändning i sitt liv publcerat i hans första självbiografi El Kerigma: En las Chabolas Con Los Pobres (Kerygma: I slummen med de fattiga).

”Jag var död inuti och var bokstavligen förvånad av det faktum att folk kunde leva när jag själv var helt oförmögen att göra det”, skriver Argüello i boken som publicerats av förlaget Buenas Letras, och ges ut i dag den 27 november.

”Folk var entusiastiska inför fotboll och film”, fortsätter Argüello. ”För mig hade dessa saker inte längre någon mening och  jag undrade, hur lever människor, hur kan de leva, Jag såg på vanliga människor och jag tänkte: de frågar sig inte, vem är jag? vem har skapat mig? vad är livet? Varför frågar folk sig inte dessa frågor? Kanske är jag lite galen, en narcissist, konstig?”

Allt detta, fortsätter han ”uppstod eftersom jag kände det som om jag hade på mig en våt filt som gjorde att jag ständigt sökte sanningen: Vilka är vi och vad gör vi här i världen?” För mig kvittade det om om Gud fanns eller inte, det var en fråga om liv eller död”.

”Därför, i en svår tid i mitt liv”, fortsätter Argüello,  gick jag till mitt rum, stängde dörren och ropade till Gud: Om du finns, kom och hjälp mig, eftersom döden står inför mig”.

Argüello ville publicera sin berättelse om hur han hittade Jesus mitt i en stark existentiell kris och hur därifrån, förändringen han upplevde i sitt liv, resulterade i starten av den Neokatekumenala vandringen. Boken innehåller också en Kerygma som författaren säger ”kan hjälpa till, på grund av dess innehåll och antropologi, den nya evangelisationen som Vatikanen initierat.

Kardinal Antonio Cañizares, prefekt för kongregationen för kyrkans gudstjänstliv i Vatikanen, skriver i bokens förord att ”den Neokatekumenala vandringen är en gåva som den helige Ande har gett kyrkan efter Andra Vatikakonciliet som ett sätt eller en väg i den kristna initiationen eller re-initiationen, och som ett instrument för att främja en ny och kraftfull evangelisation”.

”Vi tackar Gud för de stora underverk Han gör för kyrkan och mänskligheten genom denna väg, för de stora välsignelser och för de frukter som Han genom denna väg ger åt sitt folk: frukter av  omvändelse, av kristet liv, kallelser till prästämbetet och det helgade livet, missionsverksamhet i kyrkan, liksom frukten av välgörenhet, liv i enlighet med saligprisningarna, av generositet och av förnyade familjer som är öppna för livet” skriver kardinal Cañizares.

Kardinal Christoph Schönborn, ärkebiskop i Wien, bidrog även han till boken med en kommentar till Argüellos katekesundervisning med titeln ”Tre änglar”. Den österrikiska kardinalen skriver att ”denna väg( den Neokatekumenala vandringen), som så många gånger bekräftats och uppmuntras av påvarna Paulus VI, salige Johannes Paulus II och vår helige fader Benedictus XVI har genom förkunnelsen av de goda nyheterna öppnat dörren till tron för många människor”.

”Kikos katekesundervisning som publiceras här”, fortsätter kardinal Schönborn, ”är en stark ‘instruktion’ för lärjungar. Det är en inbjudan till personlig omvändelse. Denna katekesundervisning imponerar på mig eftersom den visar tydligt för mig personligen, att utan en personlig omvändelse är det omöjligt att evangelisera. Den som evangeliserar måste först bli evangeliserade”.

En av de viktigaste punkterna i Argüellos bok är att ”det är nödvändigt att i en församling arbeta utifrån det sakramentala, för det evangeliserande”.

”Om församlingen har, till exempel, ett upptagningområde med omkring 15 000 människor, varav bara en tiondel, eller ca 5% går till mässan på söndagar, finns det fortfarande en grupp av personer som gifter sig i kyrkan, låter döpa sina barn, och så vidare. Samtidigt finns det en stor mängd människor som inte går i kyrkan alls ”, skriver han.

”Därför är frågan, hur blev så många människor sekulariserade?”

Argüello ger flera svar eller ”penseldrag”, som han själv beskriver dem. En av dessa är ”i Apostlagärningarna står det hur: genom mirakel. I Apstlagärningarna har varje Kerygma i själva verket föregåtts av ett mirakel som skapar förundran, överraskning, öppnar människors öron att göra dem redo att lyssna /…/tro kommer faktiskt från att lyssna /…/Dessa underverk förbereder människor att höra förkunnelsen av det glada budskapet, den stora nyheten som räddar världen”.

”Det finns ingen större sak i världen än att förkunna evangeliet,” betonar Argüello. ”Gud ville rädda världen genom den dårskap Kerygma är. Det är inte en predikan eller en meditation. Det är tillkännagivandet av en nyhet som äger rum varje gång det är förkunnas. Och vad ger det? Frälsning!”.

”Ordet evangelium betyder goda nyheter”, förklarar Argüello. ”Evangeliet och Kerygma är desamma. Förkunnandet av evangeliet betyder att förkunna Kerygma. Det är viktigt att lyssna på Kerygma.”

Zenit 2012-11-27

Not. ”Kerygma” är grekiska och betyder ”budskapet om Jesus Kristus”