Nye påvens uppgift blir omänskligt svår

ULF JONSSON  Nu har kardinalerna samlats i Vatikanen för att välja ny påve. Omständigheterna är ovanliga. För första gången sedan 1400-talet finns föregångaren kvar i livet när en ny påve ska utses. Men vilka egenskaper behöver den nye påven ha och vilka utmaningar måste han bemästra?

Önskelistan på egenskaper hos den nye påven är så lång att ingen enskild kandidat kan matcha den. Kardinal Walter Kasper hade därför rätt när han häromdagen framhöll att den nye påven behöver en stab av kompetenta rådgivare som arbetar nära honom: ”Världskyrkans och Vatikanens problem är i dag för stora att läggas på en enda persons axlar.” Det innebär att den nye påven bör vara en team-player som är bra på lyssna, snarare än en individualist som kör sitt eget race.

Oavsett vem man önskar som påve får man inte glömma att påven i första hand är andligt överhuvud för världens 1,2 miljarder katoliker. I svenska medier beskrivs han nästan enbart i icke-religiösa kategorier, som en sekulär företagsledare eller politiker. Men då missar man det som katolikerna själva tycker är viktigast med påven; att han ska vara en andlig ledare som kan inspirera och vägleda människor till en levande kristen tro.

Förhoppningar om att en ny påve ska anpassa kyrkan till ett mer sekulariserat tänkande träffar snett. Även den nye påven kommer att försvara katolska uppfattningar. Han varken kan eller bör anpassa kyrkan till synsätt som är oförenliga med traditionell kristen tro. En påve som bejakar abort och eutanasi och som varken tror på Jesu uppståndelse eller jungfrufödelsen finns inte på skärmen.

Det innebär inte att bara andliga frågor spelar roll i sammanhanget. En av utmaningarna för den nya påven gäller Vatikanens organisation. Vatileaksskandalen, där tusentals hemliga dokument läckte till medierna, avslöjade allvarliga brister i kyrkans administrativa ledning. Med tanke på hur centralistiskt katolska kyrkan numera fungerar får bristerna stora konsekvenser runt om i världskyrkan.

I kölvattnet av Vatileaksskandalen tillsatte Benedictus XVI en kommission som utredde förhållandena i Vatikanen. Utredningen blev klar några månader innan han avgick och den ligger nu hemligstämplad i Vatikanen tills den nye påven beslutar hur ärendet ska gå vidare. En rad kardinaler har dock krävt och tydligen också fått information om utredningens innehåll.

Två andra akuta ärenden är pedofilskandalerna och Vatikanbanken IOR. Benedictus XVI tog båda frågorna på större allvar än vad man fått intryck av i svenska medier. Han skärpte kyrkans regelverk mot sexuella övergrepp och avskedade präster och biskopar som gjort sig skyldiga till övergrepp. Och två veckor före sin abdikation tillsatte han en ny chef för IOR, med uppgift att få slut på korruption och pengatvätt. Det är av största vikt att den nye påven drar åt samma håll.

En fråga som inte är lika akut, men på sikt avgörande för utvecklingen på det teologiska planet, gäller tolkningen av Andra Vatikankonciliet, det stora reformkonciliet som ägde rum för 50 år sedan. Den avvägning mellan förnyelse och tradition som kännetecknat de två senaste påvarnas tolkning av konciliet lär bestå framöver, redan av det skälet att alla kardinaler som deltar i påvevalet har utsetts av dessa bägge påvar. Men många öppna frågor återstår. Hit hör frågan om kvinnornas plats i kyrkans ledning. Hit hör också förhandlingarna med det reaktionära Piusbrödraskapet som avvisar konciliet. Benedictus XVI försökte få dem att acceptera konciliet, men förgäves. Det blir nu upp till hans efterträdare att sätta p för denna utsiktslösa kohandel.

Andra frågor på dagordningen är dialogen med andra religioner, med implikationer för fred och samförstånd världen över, liksom klimatfrågan som redan har en framskjuten plats i kyrkan.

Ärendelistan kan göras lång, men vem kommer att hålla i ordförandeklubban, eller snarare herdestaven? Denna gång finns ingen given favorit. Många önskar sig en påve som inte kommer från Europa utan exempelvis från Latinamerika där 40 % av världens katoliker bor. Men viktigare än varifrån påven kommer är hans personliga kvaliteter.

Eftersom det numera krävs tvåtredjedels majoritet för att bli vald, kommer knappast någon av de mest progressiva eller konservativa att vinna. Kanske blir det som 1978, då två starka kandidater stod mot varandra och kompromissen blev en dittills okänd outsider – som sedan tog världen med storm, Johannes Paulus II. Kravet på kvalificerad majoritet kan förlänga valprocessen något, men inom tre, fyra dagar lär den nye påven träda ut på Peterskyrkans loggia.

Man får hoppas att kardinalerna när de reser hem inte lämnar den nye påven ensam med alla utmaningar han måste ta i. Uppgiften är övermänsklig och utan kloka rådgivare helt omöjlig. Men en fördel har den nye påven, nämligen möjligheten att abdikera den dag han märker att krafterna inte räcker. Påminnelsen om att den möjligheten finns är den bästa present som hans föregångare har lämnat efter sig åt honom.

Ulf Jonsson 2013-03-13

Artikeln ursprungligen publicerad på Brännpunkt i Svenska Dagbladet

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/den-nye-pavens-uppgift-blir-omanskligt-svar_7990452.svd

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/vit-rok-i-vatikanen-ny-pave-utsedd_7993404.svd

http://www.dn.se/ledare/huvudledare/paven-ar-ingen-vd