Öppet brev från dominikanerna i Irak

I sjunde kapitlet i Första Moseboken berättar man om syndafloden, en naturkatastrof som nästan utrotade världens befolkning. Vi kan givetvis i vår tid inte föreställa oss hur människorna då upplevde detta. Höjdpunkten på detta kan vi möjligen föreställa oss i samband med orkanen Katrina 2005, som vållade en väldig förstörelse för människor och materiel. Men när katastrofer vållas av barbariska politiska idéer kan resultatet bara bli ännu värre: en nattlig flodvåg, kanske jämförbar med orkanen Katrina.

I dag är Nineveslätten tömd på sina invånare. Kristna har skoningslöst drivits bort från sina hemländer, utan rim och reson. Religiös tillhörighet i Irak har kollapsat sedan 2003. Att vara kristen i Irak betyder att vara en lekboll i händerna på den dominerande makt som råkar inneha våldsmonopolet, eller snarare att vara i politikernas våld. Det innebär att vara underkastad barbariska våldsdåd som nu gäller och sliter bort irakiska kristna från sin hemvist.

I ljuset av denna mänskliga katastrof, nämligen utrotningen av de kristna minoriteterna, finns bara tre alternativ:

1. Omedelbara operationer som i tid kan få till stånd räddningsinsatser;

2. Militära insatser från den internationella gemenskapens sida för att befria städerna Mosul och Nineveslätten;

3. Att öppna portarna före massutvandring skulle kunna vara en lösning för dem som vill vara trogna sin kristna identitet. Om så inte sker, vad skall då hända med alla små minoriteter i denna dramatiska tid?

Er broder i Jesus Kristus

Fr. Majid OP, 2014-08-14

Originaltexten finns på dominikanernas hemsida via denna länk här