Osäkerhet och fredslängtan i Sri Lanka

Attackerna mot kyrkor och hotell i Sri Lanka bryter ett decennium av fred i ett land som länge plågades av inbördeskriget mellan regeringsstyrkor och den nordliga terrorgruppen Tamilska tigrarna. I det buddhistiska landet är relationerna mellan kristna och muslimer präglade av att båda är minoriteter och därför i många frågor står sida vid sida. Nu finns en oro över att den interreligiösa sämjan kan vara hotad. Samtidigt finns ett missnöje med myndigheterna, som enligt uppgifter kände till att det fanns hot mot kyrkor inför påskfirandet men inte vidtog åtgärder. Detta kan läsas bland annat i America Magazine.

Kardinalen i handelsstaden Colombo, Malcolm Ranjith, har anklagat landets myndigheter för säkerhetsmissar som ska ha möjliggjort de dödliga attackerna under påsken och krävt en oberoende utredning. Han har, som Signum tidigare skrivit, uppmanat prästerna att inte hålla några samlingar eller fira mässa förrän ärkestiftet gett grönt ljus, eftersom säkerhetsstyrkorna ännu inte blåst faran över.

Daesh/IS har tagit på sig dåden, men det har inte kunnat bekräftas. Myndigheterna är dock övertygade om internationell inblandning, då inhemska grupper inte har resurser till den grad av samordning som krävts. Sri Lankas försvarsminister Ruwan Wijewardene sade till parlamentet 22 april: ”De inledande undersökningarna har avslöjat att vad som hände i Sri Lanka var hämnd för attackerna mot muslimer i Christchurch,” i Nya Zeelands värsta massaker någonsin. Sri Lankas regering har hittills kopplat påskattackerna till två lokala militanta islamistiska grupper.

Klaretinernas superior i Negombo, J M Joseph Jeyaseelan CMF, oroar sig för att attackerna kan bli destruktivt politiserade. ”Det här landet är i sin nuvarande situation huvudsakligen på grund av den dåliga politik som bedrivits sedan självständigheten”, sade han i ett uttalande 22 april. Med påpekandet att ”över 30 utländska medborgare har dött i explosionerna” frågade pater Jeyaseelan: ”Vem var egentligen måltavlan här? Singaleser? Tamiler? Muslimer? Burgher? Lankeser? Medborgare från andra länder? Vi vet faktiskt inte vilka förövarna är. Vi vet inte vad som motiverat dem. Vi är inte säkra på vilka som var deras måltavlor”, sa han. ”Därför är detta inte rätt tillfälle att låta känslorna driva etniska eller religiösa grupper mot varandra. Det är inte rätt tillfälle för oss att gissa och utropa den ena eller andra gruppen som offer.”

Jehan Perera som leder Sri Lankas nationella fredsråd har beskrivit muslimsk-kristna relationer i Sri Lanka som ”generellt goda, eftersom de går sida vid sida i frågor som påverkar dem som minoriteter.” Han menar att lokala interreligiösa konflikter mellan minoriteterna i det huvudsakligen buddhistiska landet är ”för små för att de ska ta sig uttryck i så våldsamma attacker som de på påskdagen.” Han varnar också för att inlägg i sociala medier är uppenbart provokativa och ute efter att öka interreligiösa spänningar.

Enligt Damien Kingsbury, som är professor i internationell politik och expert på Sri Lanka vid Deakin University i Melbourne, Australien, finns det inte någon historia av islamistisk terror i Sri Lanka. National Thowheeth Jama’ath har kommit upp till ytan vid några få tillfällen de senaste åren i fall som relaterat till hets mot folkgrupp och till egendomsbrott mot buddhistiska tempel. ”Det är troligt att de IS-krigare som nyligen återvänt till Sri Lanka har stärkt lokal islamism”, sade professor Kingsbury till Catholic News Service. Tidigare i april har myndigheterna identifierat ett antal lankeser som återvänt till landet efter kalifatets fall i Syrien.

”Vi behöver från våra politiska ledare samma sorts statsmannaskap Nya Zeelands premiärminister Jacinda Arden visade efter moskéskjutningen i Christchurch för mindre än sex veckor sedan”, skrev pater Jeyaseelan i sitt uttalande. ”Religiösa ledare och andra ledare av alla slag och på alla nivåer har en viktig roll för att upprätthålla återhållsamhet, empati och solidaritet.”

I ett uttalande noterade jesuiternas provinsial i Sri Lanka, Dexter Gray, tidpunkten för handlingarna. ”Denna ondska kan inte övervinna hoppet som finns i Räddarens uppståndelse som bjuder oss att se bortom smärta, sorg och lidande”, skrev han. ”Uppståndelsen uppenbarar existensens sömlösa väv. Den lyfter slöjan som döljer döden och visar oss livets verklighet bortom tid och rum. Må hoppets Gud, som har upphöjt sin son, fylla alla hjärtan med längtan efter frid och enhet.”

Red. 2019-04-24

Texten finns i sin helhet i America Magazine via länken här