Ovanlig födelsedag väcker debatt till liv – 20 år sedan fåret Dolly klonades

Dollyscotlandav BENGT SÄFSTEN

Det är denna månad 20 år sedan brittiska forskare lyckades klona fåret Dolly. Resultatet löpte fram som en chockvåg som utlöste fascination och spekulationer. Det spekulerades om vad denna kloning innebar, etiska frågeställningar väcktes till liv och tankar om mänsklig kloning framfördes.

Kloning är att skapa genetiska kopior, det vill säga flera individer med samma arvsanlag. Hos växter och bakterier är kloning enkelt och vanligt. Hos däggdjur är kloning däremot ovanligt. Naturligt sker det bara när enäggstvillingar föds. I verkligheten är detta en besvärlig process, där mycket kan gå fel. Hos alla däggdjursarter man hittills lyckats klona har man varit tvungen att börja med hundratals eller tusentals ägg för att i slutändan få en eller ett par friska klonade ungar.

Dolly föddes 5 juli 1996 i Skottland och dog 2003. Hon var det första däggdjur som fötts efter att ha klonats från en cell av ett vuxet djur men faktiskt inte den första kloningen. Fåret uppkallades efter den amerikanska countrysångerskan Dolly Parton. Hon klonades från en cell i en vuxen tackas juver. Dolly avlivades sedan hon fått lungcancer som hon drabbats av efter en virusinfektion.

Ordet kloning orsakar skrämmande associationer. Redan på sin tid orsakade Dolly en hel del debatt, särskilt om konsekvenserna för mänsklig reproduktion. Dr Ian Wilmut som ledde den grupp av skotska forskare som klonade fram fåret ansåg framtidsutsikterna som motbjudande. Dollys fascinerande födelse kom att engagera många andra, men även grupper som djurrättsaktivister och den skotska kyrkan. Svårigheterna är att åsikterna också avgörs hur vi ser på så många andra reproduktiva tekniker. Eller egentligen på vår människosyn.

Tänjbarheten i de etiska följdfrågorna framgår av att USA:s förre president Bill Clinton tillsatt en kommitté för att utvärdera konsekvenserna. I många asiatiska länder upplever man inte samma etiska problem kring dessa tekniker som i Västeuropa och USA. Forskare i Kina och Korea har därför kunnat komma längre än några andra mot att göra embryonala stamceller från klonade mänskliga embryon. I Sverige är terapeutisk kloning på människa tillåtet sedan 2005. Avsikten med denna typ av kloning är att producera mänskliga celler (men inte individer) som kan användas för att behandla olika sjukdomar och även bota dem, men inte reproduktiv kloning som inte är tillåten.

Man måste inse att attityder hinner förändras på 20 år. Märkbart. Synen på reproduktion och på vad en familj är varierar på ett helt annat sätt än tidigare. Detta tidigare rätt samstämmiga motståndet mot kloning överlämnades ofta till det vetenskapliga samfundet då man uppenbarligen förutsatte en viss samstämmighet. Ett vetenskapligt samfund som drivs av egna system för karriärer, ekonomiska anslag och särintressen. Vi kan inte heller längre förutsätta att alla anser att varje människa är unik och resultatet av mötet mellan en man och en kvinna. Idén om mänsklig kloning är inte heller något för interna juridiska eller politiska spetsfundigheter utan berör alla.

Mänsklig kloning, varför inte? Efter rapporterade avstötningsreaktioner, har röster för experiment på människor åter börjat höras.

I den mycket ansedda tidskriften Nature publicerades till exempel artikeln ”Kloning av människor kräver ett moratorium, inte ett förbud” våren 2016. Flera år tidigare hade olika forskare uttalat liknande tankegångar. Enligt Harold Varmus, Nobelpristagare och chef för mäktiga US National Institutes of Health (NIH), så ska han offentligen ha sagt att ”vi måste låta oss tid för eftertanke. I sällsynta situationer kan man tycka att det vore etiskt försvarbart.”

En annan mycket känd Nobelpristagare, James Watson (en av upptäckarna av dubbelspiral DNA-strukturen), menar att kloning av människor är ”oundviklig”. Den etiska skäl som talar emot kloning är föremål för olika överväganden. Watson ska ha sagt att om kloning kan användas så finns det (kanske) ingen anledning att förbjuda det.

Men i många västeuropeiska länder sopas frågorna fortfarande ofta under mattan. Även om det ännu tycks finns en tyst överenskommelse i forskarsamhället om att avvisa möjligheterna att försöka klona mänskliga embryon.

Låt oss inse att när ett vetenskapligt experiment är möjligt, då är risken desto större att det tillämpas och blir en rutin bland andra. Därför är det svårt att inte oroas för framtiden.

Man kan inte säga att den här utvecklingen gått särskilt fort. Ingen kan på allvar påstå att man körts över. Diskussionen har stundtals varit lågmäld utom när enskilda forskningsresultat eller enskilda metoder genomlysts men den har pågått.

Argumenten för att använda dessa tekniker är i och för sig mycket begripliga. Alla vill väl undvika att barn föds till svåra och ofta plågsamma sjukdomar?  Särskilt möjligheten att tillverka ”reservdelar” till de ursprungliga är lockande för somliga – men öppnar skrämmande framtidsutsikter för andra.

Men. Är våra företag, politiker, filosofer och teologer tillräckligt starka och uthålliga för att motstå de möjligheterna? Och tillräckligt uppmärksamma för att outtröttligt kräva respekt för människan som individ?

Bengt Säfsten 2016-07-16