Ovärderliga skatter räddade – parisarna firar påsk i Saint-Sulpice

Även om parisarna och fransmännen – såväl troende som sekulariserade – i tisdags vaknade i chock efter branden i Notre-Dame de Paris, blickar man redan framåt. Man försöker överblicka och bedöma skadorna och vad som kan räddas, och mycket medel har redan utlovats för att finansiera återbyggandet av katedralen.

Detta är en unik kyrka. År 1220 var den västerlandets största kyrka och gotikens mästerverk. Valv och strävpelare, rosettfönster – för tiden nya konstruktioner. Genom åren har katedralen utgjort ramen för viktiga händelser i Frankrikes historia. Här samlade Filip den sköne generalständerna år 1302, här ägde kungliga högtider rum, under franska revolutionen kom kyrkan att omvandlas till tempel för kulten av förnuftet, Napoleon Bonaparte kröntes här till kejsare, och under de senare republikerna hölls statsbegravningar här. ”Det som har skett är ett symboliskt angrepp på nationens arv, vårt lands historia, och även på de möten mellan religion och politisk makt, som har ägt rum här alltsedan kyrkan stod färdig”, säger konsthistorikern Jean-Michel Leniaud.

Fasaden med de två massiva tornet ser ut att vara intakt, men från långsidan ser man hur taket till stora delar har fallit in och spiran från 1859 vek sig och rasade. Detta har flera gångar visats i TV. Man måste noga granska hur pass bra de bärande konstruktionerna har klarat sig.

Lyckligtvis hade några dagar före branden en del statyer plockats ned, på grund av renoveringarna, och är alltså i säkerhet. Rosettfönstren förefaller ha klarat sig, och även den stora orgeln med närmare 7 400 pipor, som dock måste ha påverkats av värme och vatten.

En hel del flyttbara föremål lyckades man rädda. Brandmän gjorde insatser, och även en präst knuten till brandförsvaret. Reliker som uppges vara en bit ur Kristi kors, en tagg ur Kristi törnekrona samt Ludvig den heliges tunika fördes i säkerhet, först till Stadshuset och senare till museet Louvren. Vidare räddades ett antal stora ljusstakar, en gyllene dopfunt, två kors med innefattade reliker och några tavlor. Starka känslor väcks när man ser korset ovanför altaret lysa intakt. Detta kors utformades så sent som år 1994 av skulptören Marc Couturier. Fader Michel Brière, präst vid Konstfackskolan, finner åsynen av korset magnifik. Men han understryker att han ”som döpt vet . . . att tron går utöver stenarna”.

Nationalmonumentet Notre-Dame de Paris har en särskild plats i katolikernas hjärtan. Denna brand vid inledningen av stilla veckan förstärker denna känsla. Men de tunga känslorna förefaller redan bytas mot hopp. En våg av solidaritet går genom Frankrike. Redan medan branden rasade kom det löften om penninggåvor för återuppbyggnaden.

Men var ska då församlingen fira sina gudstjänster? På tisdagsmorgonen meddelade ärkebiskop Michel Aupetit att stilla veckans och påskens gudstjänster kommer att firas i kyrkan Saint-Sulpice, på vänstra stranden, inte speciellt långt från Ile de la Cité med Notre-Dame – oljevigningsmässa på onsdag kväll, med Paris präster omkring sin ärkebiskop, skärtorsdagsmässa och långfredagens korsliturgi båda dagarna på kvällen, samt påskvaka på lördag med början kl. 21.30.

Notre-Dame de Paris i några siffror :

13 klockor, av vilka 3 fanns i den spira som föll

1.300 ekar användes för de bjälkar som bar upp konstruktionen

13 miljoner (drygt) besökare årligen

Red. 2019-04-17

Texten i dess helhet på franska i La Croix finns via länken här